"Jävla skit" var nog det enda som hördes upprepade gånger från min vita sovrumsdörr, i hög volym, denna vackra måndagsmorgon. Och det fanns det en anledning till.
Jag var nyinflyttad i Sveriges största, och enligt
invånarna, även vackraste stad, Stockholm.
I de flestas öron låter det nog som en dröm som gått i uppfyllelse, huvudstaden liksom, det är stort. Men inte för mig. Inte än i alla fall.
Jag packade med mig alla mina ägodelar, min mamma, pappa och extremt min jobbiga, men ändå djupt älskade lillebror, Kevin, till Stockholm.
Anledningen var i första hand att min pappa fått en riktigt bra jobberbjudande här, ett sånt man inte kan neka. Han jobbade ofta i andra länder, men kontoret var här i Stockholm, samt flygplatsen blev närmre, allt blev helt enkelt lättare genom flytten. Mamma jobbade som läkare, och hade väldigt dåliga arbetstider, främst under nätterna. Hon skjutsade min bror Kevin till förskolan varje morgon, och det var ungefär det enda hon hann med innan hon drog sig till arbetsplatsen. Han hade sedan skjuts av taxi hem varje dag.
Jag lämnade ett flertal vänner bakom mig i flytten från Göteborg till huvudstaden. Många väldigt nära vänner som jag kom att sakna en hel del...
"Victoria" hördes genom sovrumsdörren. Jag antar att jag bara var för trött för att svara, för jag låg lika tyst kvar i sängen. "Klockan är halv åtta" hördes igen. Jag hoppade upp ur sängen i ett ryck, för att snabbt springa till garderoben och välja kläder. "Kunde du inte sagt till tidigare?" väste jag irriterat till min mamma bakom dörren samtidigt som jag slängde ut en marinblå, långärmad polotröja ur garderoben, jag rev ut alla mina jeans också, endast för att hitta mina tajtaste, svarta jeans, och det gjorde jag, efter mycket om och men. Kläderna drog jag på mig snabbt, och spände fast min silvriga klocka om min handled, och ett gulligt "svarowski" halsband om min nacke.
Om någon annan människa hade sett hur snabbt jag sedan sminkade mig sen, hade jag nog slagit ett antal världsrekord. Fast det blev rätt fint trots stressen.
Sedan sprang jag ner för trappan med mobilen i höger hand, satte mig ner på pallen i hallen och drog till mig mina svarta dr Martens och knöt dem ganska löst om mina fötter. Jag klickade upp mobilen för att titta vad klockan var samtidigt som jag slängde jackan om mig och väskan på axeln. 07.54. Det skulle ta tjugo minuter att gå till skolan. Kul att komma sent första dagen..
Samtidigt som slängde upp ytterdörren ropade jag hejdå in i huset, samtidigt som jag kom på att mamma förmodligen hade åkt iväg med Kevin.
Jag låste ytterdörren med min larmnyckel och började kika efter en busshållsplats påväg till skolan, för att möjligtvis slippa springa, samtidigt som jag kollade i appen på mobilen. 07.57 skulle en buss komma och det skulle ta till 08.05 för den att ta sig till skolan. Jag bestämde mig helt enkelt på att det fick duga, och gick in till busshållsplatsen. Efter endast några sekunder kunde jag skymta bussen en bit bort.
Den stannade till precis framför mig och jag steg på, och gick bak en bit i bussen för att sedan sätta mig ner i ett tomt säte. För första gången på hela morgonen kunde jag pusta ut, för nu kunde jag inte göra något åt stressen. Jag började därför försöka komma på bra ursäkter till varför jag blev sen, som rektorn skulle kunna gå på samtidigt som jag satte upp mitt hår i en bulle på huvudet, jag hade rätt långt hår, och brunt också. Inte sådär mörkt, utan en lite mer behaglig ljusbrun färg, skulle man kunna säga.
Samtidigt som bussen bromsade in vid skolgården lyfte jag upp min väska i famnen och ställde mig upp i gången, med raska steg tog jag mig genom den smala gången och trängde mig mellan sätena. Dörren öppnades precis när jag kom fram till den, och jag klev raskt ut och ökade takten in i skolan för att inte känna mig alldeles förnedrad. Öppnade det jag antog var entrédörren, och så fort jag kom in i skolan, insåg jag att det var helt folktomt. Alla hade redan börjat. Mobilen visade att klockan var 08.11, bussen måste därför varit väldigt långsam.
Jag granskade entrén för att leta efter tecken på vart jag skulle, och hittade, till min glädje, en skylt ovanför en stor glasdörr, "EXPEDITION" stod det på den. Jag tog ett djupt andetag och började gå ditåt. Samtidigt som jag knackade på övade jag på hur jag skulle le om dem öppnade, men främst, vad skulle jag säga?
Mer hann jag inte tänka innan en välbyggd kvinna i runt 30-års åldern öppnade upp dörren.
"Victoria Johansson" sade jag relativt högt, samtidigt som jag log. "Jag är ny, så jag har lite frågor" sa jag sedan med en något lägre ton.
Kvinnan tog fram sin hand för att hälsa, och i en snabb rörelse drog jag upp min hand också, samtidigt som jag föste upp väskremmen som glidit ner lite till axeln igen.
"Hanna" berättade hon samtidigt som hon släppte min hand, "följ med, så jag kan kolla datorn". Tyst följde jag efter henne in i rummet men lämnade dörren öppen. Hanna knappade på tangenterna och klickade sig runt på datorn innan hon berättade vilken klass jag skulle till nu. Hon visade mig sedan vägen till ett skåp och gav mig en nyckel, sedan lämnade hon mig igen. Tyst stod jag med skåpet öppet och lade in mina saker försiktigt samtidigt som jag såg mig omkring i den långa, ljusa korridoren runt om mig.
Jag stängde igen skåpet långsamt och låste det med hjälp av nyckeln jag fick i expeditionen. Sedan gick jag med relativt raska steg åt det håll Hanna sagt till mig. Jag pustade lätt när jag ställt mig utanför den sal jag skulle in i, och såg in i fönstret lite diskret. Upp ur fickan gled min telefon så jag kunde kolla tiden. 08:26. Okej. Tyst knackade jag på dörren jag stått utanför en stund som ett fån, och innan jag öppnade den satte jag på ett svagt leende på mina läppar. Kvickt klev jag in genom dörren och gick fram till läraren. Jag antar att de andra ungdomarna i klassrummet skulle jobba i sina böcker, men jag kunde se hur allas blickar var på mig.
Jag såg hur läraren ställde sig upp snabbt och skakade hand med mig. Jag log svagt.
"Välkommen, Victoria, var det va?"
Jag nickade försiktigt och behöll leendet. "Aa" sade jag svagt.
"Toppen! Vill du introducera dig för klassen?" Frågade hon, men innan jag hann svara utbrast hon "Lägg ner alla pennor", som om alla inte redan satt och stirrade på mig. " vi har en ny elev på skolan" sade hon sedan och nickade mot mig samtidigt som hon satte sig ner på sin stol igen. Att hon lämnade över allt ansvar på mig var lite svårt att förstå..
Jag kliade mig löst i nacken, och suckade sedan ljudlöst.
"Ja, hej, jag heter Victoria" började jag, och vred på mig lite. "Jag kommer från Göteborg" förklarade jag sedan med en svagare ton. "Jag är ny här då.." Förklarade jag sedan ännu lägre, nästan ohörbart, men pågrund av att alla i klassrummet redan var helt knäpptysta var det nog ingen som undgick det jag sa.
"Välkommen Victoria till skolan!" utbrast hon sedan, "hoppas du kommer trivas" avslutade hon sedan med. Jag tackade tyst och log lite snett mot henne. "Ni kan börja jobba igen, och Victoria, du får sätta dig på en ledig plats bara" förklarade hon vänligt och tittade ut på klassen. Försiktigt granskade jag eleverna och kunde inte undgå tre söta, eller snarare snygga, killar med blicken. Jag påkom mig själv med att stirra, men insåg snabbt att ingen av dem märkte det. Det var nog en längre tid i mitt huvud än i verkligheten... Jag insåg snabbt att en plats ganska långt bak i mitten av klassrummet var ledig, bredvid en blond tjej, jag gick dit och försökte få ögonkontakt med tjejen. Hon tittade upp och log. "Är det okej om jag sätter mig här?" Frågade jag och log svagt. Hon flinade, typ ett lite trevligt flin. "Klart du får" utbrast hon sedan i en rätt låg ton och log tillbaka.
Enkelt satte jag mig ner på stolen och lektionen började..
~•~•~•~•
Min första "bok" på wattpad! Lämna gärna en kommentar med respons om ni har, så ses vi snart!
