Back to the beginning

- 37 -

Så fort jag når marken tar jag in kaoset framför mig. Det har redan uppstått panik och kaos. Snabbt ställer vi upp oss i våra olika sektioner. Jag går i mitten av sektion tre. Jag ser framför mig hur även Ryan finns i min sektion. Cade befinner sig i sektion två medan Evelyn och Ian finns i sektion ett. Jag lyfter tröjan jag har under jackan mot min mun och näsa för att slippa andas in röken vi passera när vi tar oss in genom portarna. Det var som vi trodde från början två stycken och både var upp sprängda och vakterna utslagna eller döda.

"Gör inget dumt, snälla" rösten ekade i mitt öra. Jag kastade en blick mot Cade som gick längre fram. Han hade sitt vapen framför sig och såg ut att kunna döda någon när som. Han mötte min blick och jag såg hur sorgsen han var över vad som hänt. Jag tog ett darrande andetag. Jag kunde inte bli känslomässig nu, det gick inte! Jag kollade bort för att slippa hans genomträngande blick och fokuserade istället på allt runt omkring mig.

Jag såg hur vakter och soldater började komma emot oss och hur elever flydde in i närmsta hus. Den främre sektionen gjorde ett bra jobb och sektion två började på sina uppdrag. Jag visste att ett plan skulle ha landat utanför och som skulle ta ombord de tillfångatagna. De andra planen cirkulerade fortfarande runt kupolen.

Sektionerna längst fram började dela upp sig i mindre grupper för att kunna ta sig an de olika byggnaderna. Ryan vände sig om mot oss och kollade på oss alla. "Dags att dela upp sig. Fyra personer ungefär till varje byggnad" sa han strängt och genast började alla dela upp sig. Jag mötte Ryans blick och den var sträng. "Kaylee, du går med min grupp" jag suckade för jag visste vem det var som hade sett till att det blev så. Men det gick inte att sätta sig emot nu i en sådan här situation. Jag var tvungen att lyda.

Vi började följa efter en första sektion in i huset som vi gissade på hade alla kontor. Jag såg hur elever sprang i skräck och panik åt alla håll för att inte bli offer för ett vapen. En yngre tjej tryckte sig i skräck mot en av väggarna när vi passerade henne. Jag försökte ge henne ett tryggt och lugnande leende men jag tror det bara skrämde upp henne mer. Vi var på väg in i byggnaden och stod just nu uppe på plattformen som skulle leda oss in. Det var stora pelare som utsmyckning i någon sorts gång som ledde till de olika dörrarna på byggnaden.

Jag granskade allt och försökte ta in så mycket som möjligt. Plötsligt ser jag hur några soldater kommer springandes ut från en väldigt väl dold dörr. En dörr man lätt skulle kunna missa om man inte visste om den. Jag la den genast på minnet när jag följde efter gruppen in i korridorerna i byggnaden. Det kan vara användbart till senare.

Vi mötte en del soldater men inga som var något hot. Jag får order om att stänga dörren ut när jag passerat den. Jag kastar en granskande blick ut med pilbågen i min hand. Plötsligt ser jag hur en soldat riktar sin pistol mot Cade som håller på att fängsla en annan vakt. Jag agerar snabbt och drar loss en pil och utan att tänka skickar jag iväg den och träffar soldaten i bröstkorg. Med ett smärtfullt skrik faller han till marken. Cade kollar upp på jakt efter vad som hände. Han ser soldaten med pilen i bröstet och letar snabbt efter personen som orsakade det. Han får syn på mig och stirrar en kort sekund på mig innan han skickar ett svagt leende mot mig. Jag nickar bara tillbaka innan jag stänger dörren och springer efter resten av gruppen.

Vi hade rätt att detta var kontorsbyggnaden och vi letar snabbt och effektivt igenom alla kontor. Men vi finner inget av intresse. Jag suckar frustrerat när jag går igenom det tredje kontoret utan framgång. Vart skulle de kunna gömma all viktig information? Tiden börja bli knapp och min hjärna går på högvarv.

Jag kommer genast att tänka på det dolda rummet soldaterna kommer ifrån. Kanske har det något med det hela att göra?

Jag tar mig snabbt ut ur kontoret jag är i och letar snabbt upp Ryan. Han är i full fart att rota igenom ett stort arkiv, men av hans bistra min verkar han inte hitta något. "Ryan! Jag har kanske en idé men då måste jag kolla upp det först" pratar jag snabbt på. Han vänder sig mot mig med en allvarlig min.

"Okej, ta med dig halva gruppen och ett gäng från sektion ett" sa han strängt. Jag skakade demonstrativt på huvudet. Om det visade sig att det inte var något viktigt där skulle det bara slösa på vår tid. Den tid som vi inte hade!

"Det går inte, jag vet inte om det stämmer. Och vi har för många kontor kvar att leta igenom!" protesterade jag snabbt.

"Du kan inte heller veta om det finns soldater där! Du skulle kunna gå rakt in bland en massa soldater!" argumenterade han hektiskt emot. Jag skakade på huvudet åt honom.

"Jag såg ett gäng soldater komma där ifrån. Det kan inte finnas många kvar och de skulle jag kunna klara själv i så fall. Jag meddelar er så fort jag hittar något, om jag hittar något" säger jag snabbt till honom. Han ska precis protestera när jag tar mig ut ur rummet. Jag springer genom korridorerna med vakande ögon i fall det skulle finnas några soldater kvar.

Utan motstånd tog det inte lång tid innan jag kom ut. Jag granskade omgivningen och såg att de flesta elever var på väg mot planen nu. Tiden var snart slut. Jag möter Cades blick. Han verka alltid veta vart jag var någonstans.

"Kaylee!" ropar han. Det är som han vet att jag ska göra något han inte gillar.

"Ta hand om eleverna Cade. Tiden är knapp!" ropar jag tillbaka för att få honom att inte följa efter. Jag väntar inte på svar utan ta mig fram till den dolda dörren och öppnar den försiktigt. Jag har dragit fram en av mina pistoler då det skulle ta för lång tid att ta fram en pil och få iväg den i denna situationen. Det skulle kunna skada mig själv. Jag kastar en blick bakåt och möter Cades blick en sista gång innan jag försvinner in i den mörka korridoren.

Försiktigt tar jag mig fram. När som helst kan jag stöta på soldater. Plötsligt får jag syn på något som ser ut som ett stort valv. Det är ett vanligt handtag på men även en bricka där man ska slå in en kod. Jag svär inombords. Vad kan ett sådant lösenord vara? Jag gissar på att man inte har hur många försök på sig som helst.

Min hjärna går på högvarv. Det måste vara något som ledaren av republiken skulle sätta. Kanske är det året hon är född? Eller året republiken tog över? Fast nej det skulle vara för enkelt. Det måste vara något annat betydelsefullt. Antagligen ett datum. Ett datum man inte hör om så ofta men som är otroligt viktigt...

Nu vet jag! Datumet då republiken fick sin första seger på väg mot att bli dagens republik! Jag knappar snabbt in datumet och väntar spänt på att något ska hända. Jag hoppas verkligen att det funkar och att det finns något av betydelse bakom dörren.

Jag hör plötsligt ett klick och jag jublar inombords. Genast för jag handen upp mot manicken i mitt öra och trycker in en knapp som gör att jag kan prata med min ledare, Cade.

"Jag har hittat ett valv som jag tror kan ha något av värde!" berättar jag snabbt och jag lyckas inte dölja extasen i min röst.

"Vi är på väg" får jag snabbt som svar. Jag drar försiktigt upp dörren hela tiden beredd med min pistol.

Det första jag ser när dörren är helt öppen är hyllorna med alla möjliga lådor där det står olika saker på. Sen flyttas blicken lite nedåt och skräcken slår mig som en knyt näve i magen. Framför mig står två soldater med sina vapen riktade mot mig. Jag sväljer krampaktigt och munnen känns alldeles torr. De båda männen är både större och mer muskulösa än jag. Men det som skrämmer mig är flinen som är placerade i deras ansikten.

Det här kommer inte sluta bra.

-----
Vart så upptagen med all skolarbete. Helt sjukt vad lärarna ha lagt på oss mycket de senaste veckorna! I vilket fall här kommer ett nytt, tyvärr kort, kapitel.
Det kommer snart bli längre igen. Jag lovar! ❤️