Back to the beginning

- 39 -

Kaylees ögon var slutna och hon andades tungt. Då och då fick jag nästan stirra på hennes bröstkorg för att se så jag inte inbillade mig att hon slutat andas. Jag höll försiktigt i hennes hand och smekte hennes handrygg med cirkulära rörelser. Jag var livrädd att förlora henne och det var inte förrän nu jag verkligen insåg hur mycket jag älskar henne.

De läkare som är ombord på detta stridsplanet håller hela tiden ett vakande öga på Kaylee. Under de timmar vi varit i luften har hon redan slutat andats två gånger och de är rädda att det ska hända igen. Jag är rädd att det ska hända igen.

Nu när hon svävar mellan liv och död kan jag inte låta bli att anklaga mig själv för att jag inte försökt nå henne tidigare. Att inte ha försökt lösa vad som än höll på att hända mellan oss tidigare. Jag hade märkt att hon hade rest en vägg mot mig igen och att det var något som inte stod rätt till. Ändå hade jag inte försökt fixa det på något vis och jag kan inte komma på en ända förklaring till varför. Jag visste ju sedan tidigare att jag brydde mig om henne väldigt mycket och inte ville henne något ont. Ändå verka det vara just det som jag gjorde mot henne.

Och när jag väl insett vad felet var så vart det för sent. Jag hade försökt prata med Kaylee dagen innan vi åkte men hon hade vägrat. Jag inser nu att jag försökt för lite, jag hade inte kämpat för henne. Allt gick i kras när Evelyns läppar mötte mina. Jag hade ända sedan jag först träffat henne bara sett henne som en vän, inget mer så jag själv blev verkligen chockad, men ändå gjorde jag det man absolut inte fick göra med någon när man var i en relation med en annan. Jag kysste tillbaka. Visserligen var hon snygg, sexig om jag ska vara riktigt ärlig. Men hon är inget jämförelse mot Kaylee. Kaylee är inte snygg, nej hon är vacker och helt jävla underbar! Och som ett plus i kanten är hon otroligt sexig när hon endast ha underkläder på sig, eller inga kläder alls för den delen. Jag kan inte låta bli att älska hur hon alltid putar med underläppen och lätt rynkar pannan när något inte faller henne i smaken. Eller hur hon ger ifrån sig små lätta skratt när hon är nervös. Eller hur hennes kinder kan blossa upp när hon blir generad och jag älskar att det är jag som får henne i det tillståndet. Jag älskar allt med Kaylee. Till och med hennes svartsjuka mot Evelyn de senaste dagarna. Det som jag kom på för sent och som jag borde suddat ut från hennes huvud så snabbt som möjligt. Garanterat för henne att hon var den ända för mig.

Nu kan det var försent. Tänk om hon aldrig öppnar sina bruna fina ögon igen? Eller att jag kanske aldrig få känna hennes mjuka underbara läppar mot mina, se hennes vackra leende eller höra hennes fantastiska skratt. Det högg till inom mig när tanken slog sig till ro i mitt huvud. Jag kunde inte låta bli att krama Kaylees hand lite extra. Må hon stanna kvar här hos oss, hos mig. Jag måste få ställa allt till rätta, jag skulle inte kunna leva med att ha sårat henne och sedan aldrig få säga förlåt på riktigt till henne.

Min blick hade fastnat på hennes hand i min. Mina tankar var någon annanstans och min hörsel måste varit avstängd. Jag märkte inte att hennes bröstkorg slutat röra på sig. Jag märkte inte att hon inte andades. Hennes hjärta hade lagt av. Läkarna puttade häftigt bort mig och hade jag inte haft bra balans hade jag definitivt ramlat omkull. Jag såg stelt på när läkarna gjorde allt de kunde för att få hennes hjärta att slå igen. Jag vägrade att inse vad som återigen höll på att hända. De hade räddat henne de andra två gångerna så varför inte denna gången också? De är specialister på det de gör, de kan fixa det här. Det är ingen fara. Hon kommer snart börja andas igen.

Jag känner en hand på min axel men vägrar släppa läkarna och Kaylee med blicken. "Vi har problem Mr Cade. Du bör komma" en från Bryans närmsta grupp hade kommit ut ur rummet där vi planerar och diskutera. Jag visste att de inte skulle kalla in mig i en sådan här situation om det verkligen inte var något viktigt. Jag kollade desperat på Kaylees bröstkorg i hopp om att den skulle börja röra sig så jag kunde gå in till de andra och vara säker på att hon levde.