Hädanefter

Kapitel Ett

Helins perspektiv

Ny början, det vad det jag behövde. Ny stad, nya vänner och ett nytt liv. Jag orkade inte med det livet jag levde just nu. Nej jag ska inte ta självmord och hoppas att jag födds i en ny kropp. Jag ska göra en enkel sak eller enkel enkel, jag ska flytta. Till inte vilken stad som helst utan Lander.

"Dela upp er i grupper med fyra i varje" sa min nyblivne lärare Helen. Det var första dagen på gymnasiet i ny skola och stad. Så det var en helt ny klass. Jag kollade lite runt omkring mig och såg att grupper hade bildads. De flesta i den här klassen kände varandra sen tidigare men jag, jag kände ingen. Jag kände någon knacka mig på ryggen, jag vände mig om och såg en kille som verkade vara snäll antog jag? "Är du ny i staden eller? Har aldrig sett dig förut" frågade killen. Jag nicka och fick ut mig ett "Aa". "Aha kul! Men va med här" sa kille och vinka in mig i hans grupp. I gruppen var det killen, en annan kille och en tjej. Jag ställde mig upp och vände på stolen så att jag satt vid deras bord. "Liam förresten, och du?" Sa killen som jag nu visste hette Liam. "Helin" svarade jag och satt mig ner. "Okej hej Helin! Jag som sagt heter Liam och det här är Julius och Polly" presenterade Liam. Julius och Polly som killen och tjejen hette sa ett vänligt hej. "Så du är ny här i Lander?" Frågade Julius. "Ja antar det" svarade jag och rykte på axlarna. "Vart bodde du förut?" Frågade Polly den här gången. "Jag bodde i Armvik" sa jag och satt mig mer bekvämt i stolen. "Vänta va? Hur kunde du flytta till lilla Lander?" Sa Polly snabbt och chockat. "Lång historia men låt oss säga att jag behövde ny start på livet" svarade jag och alla tre nickade förståeligt.

Lektionen gick snabbt. I grupperna skulle man bara prata mellan himmel och jord. I min grupp så handlade det mest om att lära känna mig. Eftersom de andra tre redan kände varandra sen tidigare så ville de lära känna mig bättre. Alla tre verkade vara snälla och det kändes redan bättre inom skoldelen.

Nicholas perspektiv

"Va fan! De finns ingen ketchup kvar!" Klagade Sam och satt sig ner vid bordet där nästan alla vi killar satt och åt. "Hela världen går under!" Skämtade Julius och vi andra killar skrattade lite lätt. "Nästan att man vågar säga så!" Skrattade Sam och skakade på huvudet. Efter lite skrattande så började alla hugga in maten. Det var spagetti och köttfärssås till dagen i ära. Första skoldagen efter sommarlovet, första dagen på gymnasiet. "Hallå vem är de?" Frågade Sam och nickade huvudet lite diskret mot matkön. "Det är Helin, hon är ny här i Lander" förklarade Liam och Sam nickade. "Snygg!" Sa Sam imponerat. "Och jävligt trevlig!" La Julius till. "Vart är hon ifrån?" Frågade jag som hittills inte hade sagt något. "Armvik" sa Liam och drack en klunk vatten.  "Märkte knappt av henne i klassrummet" erkände jag och kollade mot matkön igen. "Nej men va fan du har ju redan brud!" Klagade Sam. "Har jag väll inte, det blev inget av det" sa jag och kollade på Sam seriöst. "Jaja vad du en säger" spelade Sam oskyldigt. "Jag funderar på att bjuda henne på festen hemma hos mig på fredag" sa Liam. "Gör de! Då bjussar jag på alkoholen" skämtade Sam men lätt ändå seriös. "Jo men jag ska nog göra det, tack men nej tack inge alkohol här tack" sa Liam och vi killar skrattade lite.

"Hallå fan skynda dig! Träningen börjar snart!" Ropa Liam medan jag sprang mot skåpen. Jag hade glömt historia boken. Jag förstår inte hur de kan ge oss läxa första dan, aja de va ju gymnasiet. Liam började springa mot ishallen, han skulle förmodligen inte bli sen. Jag började sakta ner takten eftersom det kanske inte är så smart att springa allt man har innan ens träningen hade börjat. När jag väll kom fram till skåpen för våran klass stod den där nya tjejen där, Helin om jag inte minns fel. Hon hörde mina fotsteg och kollade upp från ett papper hon höll i handen. Jag gick mot mitt skåp som inte var så långt ifrån henne, två skåp i mellan. Jag tog snabbt ut min historia bok och skulle precis gå därifrån. "Eh ursäkta? Skulle du kunna hjälpa mig med en sak?" Frågade Helin och jag vände mig om. "Frågade du mig?" Frågade jag förvirrat. "Ja det är ju inte direkt någon annan här" sa hon och rynkade på pannan. "Em...Aa visst vad kan jag hjälpa dig med?" Sa jag så artigt som möjligt. Va fan Nicholas nu kommer du komma ännu mer försent! "Jo jag har lite svårt att hitta biblioteket, denna karta hjälper direkt inte värst mycket när man inte vet vart man själv är" sa hon och skrattade lite generat. "Aha biblioteket! Följ med mig, jag ska ändå ta den vägen" sa jag och hon fick genast ett leende på läpparna. "Åh tack! Du rädda mitt liv ska du veta!" Sa hon och log. "Ingen fara! Ska du ha något speciellt därifrån?" Frågade jag och började gå. "Historia boken" besvarade hon. Jag nickade och vi fortsatt gå, när vi väll kom fram till biblioteket stannade jag lite snabbt. "Tack så mycket för hjälpen...", "Nicholas" sa jag och log lite. "Nicholas!" Avslutade hon. "Helin" la hon till. ' 'Jag vet' 'var jag nära på att säga, men de skulle bara låta fel. "Som sagt, ingen fara Helin" sa jag. Hon log en sista gång innan hon försvann in i biblioteket, jag kollade på klockan som jag hade på handleden. Okej nu var jag riktigt försenad! 

~~~~~~~~~~
Jag hoppas att ni gillade första kapitlet! :) Andra kapitlet kommer inom kort så håll ögonen öppna!// Hallonlakrits