•Stephanie's perspektiv•
Jag känner den varma luften mot mina bara armar. Jag ser Matilda lite längre upp på planen, hon verkar ha problem med backarna. Jag springer upp på planen med min gröna klubbtröja med nr.8 på ryggen. "Matilda, här!" ropar jag, inte långt efter kommer en hög boll susande mot mig. Jag backar bakåt och nickar den höga bollen i riktning mot målet. Det går ett sus genom publiken, alla håller andan, kommer den gå in? Motståndarnas målvakt slänger sig efter bollen men missar med bara en millimeter. Strax därpå hör jag tutan som ljuder över planen, matchen var slut och jag var lagets målhjälte. Vi van matchen! Första matchen i ligan!
Alla jublar och på läktarn stampas det i takt. Hela mitt lag springer fram till mig och omfamnar mig med en stor kram. Jag kollar upp mot läktaren och ser Jack och ler stort. Han klappar händerna och busvisslar, när han ser att jag ler mot honom spricker han upp i ett ännu större leende. Jag och Jack är båda lagkaptener i våra lag och vi stöttar varandra och ger tips inom både fotbollen och skolan. Vi är inte riktigt kompisar eller så men vi är bekanta? Kan man säga så? Ja nu kan man säga så, vi är bekanta som hjälper varandra och har roligt när vi är tillsammans.
Många som ser oss tillsammans tror att vi är ihop, de har sååå fel!!
Tillsammans med mitt lag går jag mot vår coach "bra jobbat Stephanie den där nickningen kunde jag inte ha gjort bättre själv" säger han och klappar mig på axeln.
Ett prov kapitel.
Om ni gillar den och vill ha mer, glöm inte att rösta och kommentera.
Vid 5 röstningar och 5 kommentarer kommer nästa kapitel
Puuuuss
KAMU SEDANG MEMBACA
They are perfect
Fiksi RemajaSättet han kollar på henne när hon inte ser... Sättet hon kollar på honom när han inte ser... Alla ser det, de är perfekta... Alla ser det förutom de själva... Alla vill att det ska bli dem... Alla förutom dem, som inte ens tänkt tanken... Man tviv...
