Samanta

Katastrof dag (kapitel 2)

Jag kände hur en hand landade på min axel så jag vände mig om, inte han igen. Innan han hinner att säga något så säger jag "vad vill du?" "jag vill att du håller käften och följer med mig" säger han i låg men bestämd ton, han viskar nästan ut orden så att ingen annan ska höra, han greppar tag i min hand lite väl hårt och börjar dra i mig. Jag följer med han mot min vilja, jag gör det för att jag inte vill bråka, jag har ingen lust med det och jag har varit i värre situationer så jag vet hur man tar sig ut ur dem. Han tar mig till skolans källare och för in mig i ett rum där nere. Han låser dörren och vänder sig sedan mot mig sen hinner jag inte med innan han slår mig hårt i ansiktet, han tar sats för att sparka mig men när hans ben är på väg mot mig så greppar jag tag i det och slänger runt han som ingenting så han plötsligt ligger på marken. Han kollar på mig med dödande blick och säger med iskall röst "du skulle inte ha gjort det där" men under tiden han sa dem sista orden hade jag redan hunnit att gå ut genom dörren och stängt den efter mig. Jag springer snabbt till min nästa lektion så jag kommer precis i tid. 

~Efter skolan~

Jag känner mig förföljd men när jag vänder mig om ser efter om det är någon där så är det ingen  där. Medan jag går så känner jag hur allt börjar att snurra mer och mer och blicken blir suddigare och suddigare, när jag kommer fram till våran dörr så blir allting svart och jag faller ihop på marken.