Try to play me?

1

Bild på Miranda👆👆👆👆
(Intro)

Miranda's perspektiv

Mitt namn är Miranda en vanlig 16 årig tjej går i 9an och trivs allmänt med mina vänner. Bryr mig om skolan och har A och B i nästan alla ämnen. Mitt mål är att bli veterinär och känd över hela världen. Jag har midjelångt blont hår och knallblåa ögon är 1,78m lång.

Leon's perspektiv

Mitt namn är Leon en player eller nja jag ser det inte riktigt på det sättet jag är 16 år. Hatar skolan och det är flera ämnen jag fått F i. Mitt mål är la att bli fotbollsproffs eller inte vet jag jobba på mc eller nått. Jag har kort svart hår och gröna ögon är la 1,84m nått sånt.

(Kap 1 )

Miranda's perspektiv
"Piiiiiiip piiiip piiiip" suck inte nu igen kan den aldrig lämna mig ifred den dumma väckarklockan bara piper och piper suck. Jag tog ett fast grepp om den och kasta den hårt i väggen men såklart så har min så typiska mamma tagit och köpt en väckarklocka som ska tåla det. Det är inte över än väckarklockis inte över än!

"MIRANDA GÅ UPP NU!" Skrek min också kallade mamma från nedre våningen. Bara för att hon har lätt att gå upp på morgonen. Jag släpade fram mig till min garderob. Väljer ut en ljus rosa topp och ett par lite mörkare par jeans.

Sen sminka jag mig smink är ju en del av min vardag menjag sminkar mig inte sådär överdrivet antar jag? Det beror väl på vem man frågar.

När jag väl sminkat mig som tog 10 min för att jag råka kladda med mascaran hehehe så sprang jag ner för trappan och sedan ut till bilen. Så ännu en ny skola suck varför kan jag inte bara stanna på ett och samma ställe jo för att jag inte vill att folk ska veta om mitt förflutna osv..

När jag väl kom ut och satte mig i bilen så startade mamma bilen och så började vi åka mot min så kallade nya skola tror den heter nått med drottnings platsen eller något sånt.

"Redo för en ny skola igen??" "Mmh" typ inte men vad ska jag göra åt saken. När vi svängde in på parkeringsplatsen så började mamma babbla på om att jag skulle sköta mig inte slå någon som på mina förra skolor och så. "Hejdå mamma" sa jag suckade och stack.

Så fort jag kommit in i skolan tittade jag mig runt och fattade att detta nästan skulle vara omöjligt att hitta i. Denna skola var både större och lyxigare än mina andra skolor jag varit på.

Jag började gå upp för en trappa i hopp om att hitta rektorns kontor när jag kände en smäll i axeln. Jag titta runt och såg en kille och hans gäng. "Förlåt det var inte meningen!" Försökte jag men kom inte så långt. "Idiot är du blind eller se dig för!" skrek killen.

" Men jag sa förlåt cilla?!" Sa jag och titta undrande på honom. "Idiot" mumlade killen och gick. Hans lilla gäng gick efter en kille sprang ikapp honom och sa till honom "Leon varför slog du bara inte till henne?" Mer hörde jag inte. Leon ett namn jag nog borde lägga på minnet.

Jag sprang upp den sista biten för trappan om denna killen bara visste vad han gett sig in på genom att förödmjuka mig. Förra skolan bytte jag inte från på grund av mitt förflutna en kille började gråta den där Leon borde vara jävligt rädd för nu är det fan krig. Ingen förödmjukar mig ostraffat.

Efter typ hundra år lyckades jag hitta till rektorn. "Hej mitt namn är Miranda jag ska börja i klass 9A" säger jag och låter säkert som en femårig liten diva. Men jaja vem bryr sig? "Ja här hittar jag dig här har du ditt schema dina skåps nycklar och innan du går ber jag dig att fylla i några papper med några frågor." "visst!?" 

Hur ser dina betyg ut enligt dig? 

Bra antar jag.

Vad tycker du hittills om denna skolan?                                                                                                                                  Mött en idiotisk kille annars värkar den bra.

Sen var det inga fler frågor de ville ha svar på. Fatta ingenting. Men jag tog mina nycklar och schema och begav mig av i jakt på mitt skåp. När jag äntligen hittat rätt ser jag den är Leon typen st vis skåpet bredvid. Suck snälla låt mig inte ha skåp bredvid honom! SNÄLLA GUD! jag vet själv att jag kommer hata honom innerst inne från mitt hjärta. Jag går till mitt skåp lägger in mina saker men Leon skiter i mig TUR! 

Jag kollar på schemat matte jaha vad gör man nu då när man inte ens har en penna eller bok. Jag får väl gå dit och tvinga läraren att ge mig det. När jag hittar till salen står hela klassen där och väntar. Inklusive Leon suck måste vi gå i samma klass också. En tjej kommer fram till mig "Hej mitt namn är Alina och du måste vara Miranda?" frågar tjejen med det var lite mer som ett påstående en en fråga. "Japp Miranda heter jag" 

Sen dog konversationen och hon stack otrevliga jävel men på ett sätt värkar hon ändå sjysst inte direkt som en bimbo. Dörren öppnas och i dörren står en ung tjej kanske vid 29 års åldern. Alla elever börjar röra sig in i salen och jag fattar ganska fort att det är våran lärare. "eehm jo hej mitt namn är Miranda jag är ny och har inga material och undra om du kunde fixa det?" frågade jag lite nervöst. " Ja självklart vänta bara lite gå och sätt dig där inne så fixar jag det." jag gick in i salen och tittade mig runt efter lediga platser. När jag såg en bänk där ingen satt begav jag mig dit. Men ganska fort kom Alina hon jag snackade med förut och satte sig bredvid mig. 

Plötsligt hörde jag en röst som jag mycket väl kände igen säga något väldigt förödmjukande om mig för resten av klassen. Nu är det fan krig Leon nu är det fan krig! och allt är ditt fel kan man väl säga. Om du bara visste att man inte kommer undan ostraffat alla gånger och detta är din otursdag.

Leon på bilden hoppas ni gilla första kapitlet och hälsa mig lycka till med denna historien för nu kör viii!