》1D Imagines《

》 In class 《

Till @lcanilsson ♡

Harry kommer in i klassrummet och möter min blick med ett flin på läpparna. Jag tittar ner i bänken och försöker dölja den rosa nyansen på min hud. Han är alltså på det här humöret.

Vi har varit tillsammans i drygt en vecka, men har pratat i flera månader. Han har pratat hela tiden om den enda lektionen som vi har tillsammans. Han sjunker ner bredvid mig och ger min kind en lätt puss. 

"Hej." säger han mjukt i mitt öra. Jag tittar upp på honom och biter mig i läppen för att försöka dölja leendet på mina läppar.

"Hej." ler jag. Läraren kommer in och Harry nickar till sin sida av bordet för att visa att han tänker sköta sig. Jag skakar lätt på huvudet, denna lektionen kommer inte sluta bra. Läraren börjar prata och efter bara några sekunder lutar sig Harry mot mig. Hans läppar är så nära mitt öra så att håret på kroppen reser sig.

"Vad vacker du är idag." viskar han och lägger en hand på mitt lår.

"Harry!" piper jag och slår undan hans hand. Han håller upp händerna framför sig och flyttar sig oskyldigt tillbaka till sin sida av bänken. Jag tittar fram mot läraren igen och försöker ignorera Harrys fot mot min. Han tå-flirtar retsamt och lutar sig fram till mig igen. 

"Jag älskar dig." viskar han. Jag vänder mig mot honom och spänner blicken i honom medan jag drar ihop läpparna till ett streck för att dölja leendet ännu en gång.

"Vad?" mimar han och rycker på axlarna. Jag suckar tyst och nickar försiktigt mot läraren.

"Han ser oss." mimar jag tillbaka. 

"Jag bryr mig inte." viskar han. Flinet på hans läppar kommer tillbaka och han vickar utmanande på ögonbrynen. Jag lutar hakan mot min hand och försöker dölja uttrycket på mina egna läppar. Han retas med mig, och det är han fullt medveten om. 

"Förlåt, jag kan inte hjälpa det." viskar han.

"Styles? Är det något du vill säga?" säger läraren plötsligt. Jag vänder mig mot Harry med höjda ögonbryn, ungefär för att visa: vad var det jag sa?

"Nej, nej. Jag är bara väldigt exalterad inför det här arbetet." säger Harry och lutar sig tillbaka i sin stol. Ett fniss lämnar mina läppar. 

"Vad bra, men tills dess kan du vara tyst." svarar läraren till Harrys dåliga svar. 

"Absolut." säger Harry med ett självsäkert och fjäskat leende. Ännu en gång tar det inte många sekunder innan Harry lutar sig fram till mitt öra.

"Jag får väl vänta till efter lektionen då." suckar han men när jag tittar på honom är flinet fortfarande där.