jag hade tvingat Felix att följa med in och visa mig vägen, men jag förstår inte varför han vägrade från första början. men nu så stod vi iallafall här och väntade på att jag skulle få prata med rektorn. och inte långt efter att vi nyss hade kommit fram till rektorns dörr så öppnades den och en kille i min ålder steg ut, ingen nörd, ingen sportfåne, han var nog populär, med den där stilen och de ögonen så måste han det.
- Åh hej Felix, oj det var länge sedan, så du har med dig din lillasyster nu. gud vad trevligt. han pratar, han skrattar, han drar skämt, Felix skrattar. jag vet inte. tiden gick och jag hade äntligen fått mig ett skåp+nyckel och ett schema. jag såg att redan den första lektionen skulle snart sluta så jag tror nog att jag skippar det, så jag frågade Felix som fortfarande var kvar, var bildsalen fanns på grund av att det var där nästa lektion skulle hålla hus.
- Um... Felix du vet bildsalen vart finns den? frågade jag samtidigt som jag stirrade ner på schemat.
- Kom jag visar dig, sa han och vi tog armkrok innan vi for iväg någonstans. jag och Felix har alltid kommit bra överens, och det är jag glad över för jag vet inte vad jag skulle ha gjort om inte han fanns i mitt liv.
BILDSAL stod det med stora bokstäver, så jag bara gissar på att det var här. och jag tror nog att jag har helt rätt!
- Du jag måste nog gå nu, sa Felix med ett litet leende på läpparna
- jaja gå du, sa jag innan jag blev indragen i en kram
- men du det är bara att ringa om det är något eller om du behöver skjuts hem, sa han efter att han hade släppt mig ifrån hans kram
- ja jag lovar, sa jag innan Felix började göra sin väg mot utgången
det var inte förrns nu som jag förstod allt, jag var helt ensam, jag visste inte hur jag skulle komma från lektion till lektion utan Felix. jag får väl bara hoppas att jag kommer att hitta någon som kan hjälpa mig!
bara för några minuter sedan så var den här hallen helt knäpp tyst, och nu så var den helt full med människor och ljud, och det hade blivit mer och mer människor som hade tittat konstigt på mig. de mesta blickarna var nog förvånade eller så brydde de sig inte direkt, men det fanns ett par ögon som stack ut, det var en ljusblå vacker färg på de, men det var något mer med de, jag hade sett de förr.
det var han, han ifrån rektorns-expedition, han den där som inte var nörd eller sportfåne, han var populär, det såg man klart och tydligt nu när han bara står några få meter ifrån mig med ett helt gäng med både tjejer och killar som kväver efter hans uppmärksamhet, men nu så verkade det som om det inte hjälpte. det var jag som tog upp hans synfält, varför jag? jag sticker inte ut i någon folkmassa, jag kanske hade fått en stor finne? gud vad pinsamt. jag tog handen osäkert upp till nacken och huvudet ner mot golvet, jag kunde tydligt höra hur hans skratt fyllde mina öron. det var vackert!!!
jag hade varit så inne med att göra det jag gjorde så att jag inte ens märkte när våran bildlärare hade öppnat klassrumsdörren, jag vaknade till liv igen när någon råkade knuffa till mig vid axel, och det första jag gjorde var att typ springa in i klassrummet (pinsamt)
när jag kom in i klassrummet så stoppade läraren mig.
- Hej du måste vara den nya eleven? frågade hon samtidigt som hon ivrigt
- Emh... ja det är jag! sa jag
YOU ARE READING
On My Way Down
Teen Fiction- Jag trodde att vi alltid skulle hålla ihop, vi hade lovat varandra det. kommer du inte ihåg? - Nej jag kommer inte ihåg, och vem är du ens? - Vem är jag, jag har varit din bästa vän i 12 år hur kan du glömma bort mig? - du betydde tydligen inte...
