det var lunch, jag var ensam, jag hade inte träffat någon, inte pratat med någon förut alla lärare jag träffat!
Lunchen är nog det värsta som finns om man är ny och inte känner någon, men jag ställde mig fortfarande i matkön för att ta mig något att äta. Felix hade sagt innan att på den här skolan så hade de den bästa skolmaten NÅGONSIN!! han kanske överdrev lite där, men det skulle iallafall ha varit bra om det eftersom att jag faktiskt var ganska kräsen när det gäller mat.
Det var nu som det gällde, vart skulle jag sitta? jag passade inte in någonstans, inte med nördarna, de populära inte ens de som inte hade någon kategori. det var nästan fullt, bara ett tomt bord där jag snart skulle sitta.
jag satt nu här vid ett tomt bord i ett utav hörnen i den stora matsalen, tomt varade inte länge. jag såg i ögonvrån hur stolen bredvid drogs ut och någon satte sig ned bredvid mig. sakta så vände jag huvudet till personen bredvid mig...jag förstod inte, varför här, varför mig?
- Inget hej eller?
- ska du säga!
- jaja... Jag föreslår att vi helt enkelt börjar om.
Hej mitt namn är Noah, han räckte fram handen, jag tog tag i den, det gick en stöt igenom min kropp, jag vet inte om jag gillade den eller inte, men vad jag vet är att jag gillar inte honom! Jag kanske inte direkt kan säga så när jag egentligen inte ens känner honom. Men vill jag egentligen lära känna honom?
- jag är Eng... Jag han inte ens fortsätta innan det inte bara var jag och Noah vid bordet, troligen hans kompisar för jag hade då inga.
- Så vem har du här då? Det var bara en utav alla personers fråga som nådde mina öron.
- jag vet inte eftersom att ni kom precis när hon skulle berätta! Hans röst fick en annan ton i sig, den var mer sträng en vad den annars var.
- jag tror nog att jag ska gå, det var ingen fråga mer som kanske ett svar på deras frågor. Jag ställde mig snabbt upp och gick fram och lämnade tallriken vid disken.
Noah P.O.V
Jag kunde väll åtminstone ha fått höra vad hon hette?
- Noah vem var det där?
- Jag vet inte! Jag reste mig med ett ryck, jag brukar inte bete mig såhär, men det var något!
Jag försvann snabbt ut matsalen.
YOU ARE READING
On My Way Down
Teen Fiction- Jag trodde att vi alltid skulle hålla ihop, vi hade lovat varandra det. kommer du inte ihåg? - Nej jag kommer inte ihåg, och vem är du ens? - Vem är jag, jag har varit din bästa vän i 12 år hur kan du glömma bort mig? - du betydde tydligen inte...
