Boss.

1

Första dagen utan college. Första dagen i vuxen livet. Första dagen utan NYU. 7 314 dagen i livet.

------------------------------------------------------------

En blöt kyss väcker mig. Nej, ingen kyss. En slick.

"Balou, sluta." Piper jag rassligt fram medans jag trycker bort Balous mörka kalla nos från mitt ansikte. Hans tassar skrapar i golvet medans han vandrar runt i lägenheten. Jag kisar med ögonen och solljuset träffar mig rakt i ansiktet. En kraftig jävla huvudvärk gnager i mitt huvud. Tänker aldrig mer dricka. Aldrig. Ett mörker fyller rummet. Det är Diego som drar för gardinerna.

"Tuff kväll?" Säger han sarkastiskt och släpper taget om gardinerna. Hans kropp blir ännu mer strukterad med mörkret omkring han. Åh, ljuva mörker. Finaste mörker.

Jag säger inget, utom låter mitt ansikte som är nerkört i kudden svara åt mig. Jag blickar upp mot Diegos håll och ser hur han strosar runt i lägenheten med hans Calvin Klein kalsonger. Jag slickar mig om läppen och följer han med blicken tills han försvinner runt hörnet intill köket. Ljudet av kaffemaskinen brusar och jag fäster blicken på klockan ståendes på mitt sängbord.

12:34

26 minuter tills min intervju börjar.

Det tar några sekunder innan min hjärna vaknar till liv och jag inser att det är 26 minuter tills min intervju börjar.

Jag flyger upp ur sängen och känner bara att jag blir mer och mer snurrig. Figurer bildas framför mig och jag mår illa + huvudvärken/baksmällan. Vanligtvis hade jag lagt mig ner igen och samlat kroppen men jag hade ingen tid till det. Varför? Jo, för min intervju börjar nu om 23 minuter. Jag drar på mig svarta nylonbyxor, svart kjol, en vit nystruken skjorta (tack Diego) och drar ur tofsen som tovat fast sig i mitt hår. När jag kom hem imorse, 03:30, var jag helt slut. Jag somnade i min morgonrock, med smink på, och en hästsvans som försvann under natten. Mitt smink fick mig att framstå som en clown. En clown som inte tar en arbetsintervju seriöst.
Jag saknar lite NYU

15 minuter kvar.

Jag tvättade bort sminket och hade inte tid för mer än att täcka mina nakna läppar. Tur att jag hade en fransförlägning så jag slapp måla min mascara. Min gråa kappa slängde jag på mig och trampade på mig mina fötter i svarta stilettklackar.

7 minuter kvar.

Snabbt halkade jag nerför trapporna i trapphuset och fick tag i första möjliga taxi.

"110th street" flåsade jag fram till taxi chauffören. Min häl skavde då jag halkade flera gånger i trappan och skrapade upp den. När jag såg ner på mina skor greps jag av panik. Jag hade en svart sko och en grå. Jag tog 3 djupa andetag för att inte få ett utbrott i taxin. Min mobil var som fisk i mina svettandes händer och jag tog fram Diego i min telefon.

//HJÅLP. SVTRT DTILETTKLACK I ALLEN. 110TH STEET.//

Jag var så stressade så jag träffade inte ens knapparna när jag tryckte.

Taxin stannade till vid en skyskrapa med MUA skrivet med stora bokstäver vid ingången. MUA var ett världsklassigt transportföretag, ungefär som DHL, och här stod jag. 20 år med två olika skor på mig.

Mitt hår.

Jag hade inte ens borstat det. Jag grepp tag i mitt hår och kände ännu en tofs som hade tovat fast sig i håret. Tack gode gud. Jag drog i håret och satte upp det i en stenhård hästsvans. Åtminstone såg jag lite mer professionell ut.

Jag bemöts av en man med bakåtslikat hår och en lila fluga runt halsen i receptionen.

"Hej, jag är här för intervju med Mr Celcovik?" Harklade jag mig och sträckte på halsen.

Åh nej, sa jag hans efternamn rätt nu?

"Våning 13, rum 1367" Svarade han vänligt och gestikulerade med hans hand bort mot en hiss.

Puh, han sa inget om namnet.

Jag nickade och klev in i hissen tillsammans med en kvinna. Kanske i 40 års åldern? Vi sa inget. Bara stod hur stela som helst. Det var så tyst att vi kunde till och med höra varandras andetag.

Våning 13

Visades upp digitalt på en ruta ovanför hiss dörren. Jag klev ur och kände hur kvinnan fastnade med blicken på mina skor.

WHAT ARE THOOOOSE

Min blick vandrade runt på alla dörrar letandes efter rum 1369.

Eller vänta, sa han inte 1368?

Eller var det 1367?

Mer han jag inte tänka innan en hand lades på min axel och jag ryckte till.

"Brook, det är jag" hörde jag en igenkänd röst säga.

Diego.

Tack gode gud.

Hur kom han hit så snabbt?

Han räckte fram mina skor och jag pussade honom om och om igen på munnen.

"Tack tack tack" sa jag hoppfyllt och sparkade av mig mina skor.

En mörk röst harklade sig bakom oss av en man i en grå, säkert dyr kostym.

Jag släppte taget om Diego och vände mig om.

"Mrs Chaplin?"

Åh nej.

"Ja, det är jag." Sa jag starkt och vänligt.

"Mr celcovik" Sa han och räckte fram handen.

Smutsbrunt hår som var bakåtslickat. Grön/blåa ögon. 1.86 lång och med en välbyggd kropp. Så tydliga strukturer i ansiktet som om han använt contour. Käkben, käklinje.

"Jag går nu" viskade Diego i mitt höra och jag hörde hur hans steg avlägsnades.
-----
FÖRSTA KAPITLET
WOW.

Inte det bästa, men men.

För ungefär ett år sen skrev jag i en bok som hette love or sex. Den tror jag att jag har lagt ner? Alltså 90k LÄSNINGAR JAG KAN INTE ENS BESKRIVA FYFAN VAD NI ÄR BRA. Det är lite därför jag vet inte om jag lagt ner den. Jag känner liksom att den inte har någon handling och det var bara olika sexscener i varje kapitel, inget som var roligt att läsa. Men nu har jag kommit mer ikapp med skolan, dock har jag handboll 4 gånger i veckan nu men jag ska försöka att få mer tid, så denna bok inte blir lika dåligt uppdaterad för denna känns lite roligare att skriva. Jag kommer fortfarande att fortsätta skriva erotik då jag känner att det faktiskt är kul. Man ska inte skämmas för att man gillar att skriva eller läsa erotik. :))
Min uppdatering suger, men hellre det än att inte uppdatera alls hehe? Även fast det är typ det jag gjort, att inte uppdatera alls...

PUsSsS