Emma hade dragit med mig ut till skogen och vi gick hand i hand, trevandes, hoppandes över alla grenar. "Vad gör vi här överhuvudtaget?" ifrågasatte jag. Det var inte det att jag inte ville vara med Emma, jag ville bara inte vara i denna miljön. Skogen. "Jag ville få dig för mig själv, vi måste prata" sade hon chansande.
Strax nådde vi kusten och ett par stenblock prydde ena kust kanten. Vi gick dit och satte oss. Jag visste fortfarande inte var detta var om. "Skulle vi inte på äventyr? Vad vill du prata om?" Hon tog min hand. "Du trodde att jag inte skulle märka det, eller hur?" Jag såg att hon tog detta på fullaste allvar.
Vågorna slog mot kusten och stenblocken, vatten skvätte, men det störde inte oss.
"Jag har märkt hur du har varit lite tillbakadragen Oscar. Vad det är vet jag inte. Du vet att du lovade att vara öppen med mig, efter det med Nicole. Men jag antar att jag får acceptera att du inte alltid kan vara öppen. Men-" Hennes röst bröt likaså vår ögonkontakt. Men händerna fortsatte vara ihop flätade. "Dina kläder hänger och, och jag ser hur du har förändrats. Du sover alltid med tröja, det gjorde du aldrig. Du äter aldrig, din aptit var alltid på topp. Jag vill inte att du skadas, ännu mindre att du skadar dig själv." Hon snyftade fram det sista.
Bakom oss brast några grenar och snart ritades en tjej upp framför oss. Det var hon tjejen igen. Denna gången, tillbaka med en blåtira och några extra blödande sår. Jag la all uppmärksamhet på henne. "Säg inte att du skadar dig själv Oscar. Snälla" sade hon - för första gången - något "snällt".
Jag kände Emmas blick brinna i min nacke, färdandes mellan mig och tjejen. "Är det du Nicole?" Mumlade jag. "Är det?" Upprepade jag mig.
Försiktigt sänkte hon huvudet, och höjde deg några sekunder efter.
Var det ett ja? Eller visste hon om Nicole och kände sig skamsen. Vad var det?
