Samanta

Niklas perspektiv (Kapitel 3)

Jag satt vid köksbordet och drack mitt eftermiddags kaffe och kollade ut genom fönstret när jag såg att min vackra lilla syster kom gåendes så reste jag mig upp för att gå att hälsa på henne vid dörren. "Sam är här nu!" ropar jag åt Alex som är på den övre våningen precis innan jag öppnar dörren och ska gå ut så hör jag något utifrån så jag slänger mig ut genom dörren och ser att Sam har kollapsat mitt på den lilla stengången mellan vårat hus och bilvägen. "Alex!" ropar jag allt jag kan och några sekunder senare står han vid dörröppningen "V-vad är det?" säger han förskräckt "Ring ambulans" "fort!" säger jag med lite hög röst, nästan så att jag skriker ut det. Alex försvinner in i huset igen. 

~10 minuter senare~

Ambulansen har precis anlänt och ska ta Sam till sjukhuset, dem frågar mig om jag vill följa med så det gör jag, Alex klarar sig ensam hemma det är jag säker på. På vägen dit så fråga ambulanspersonalen en massa frågor om det som hade hänt och jag svara så bra som möjligt och på det jag kunde svara på. På sjukhuset kom det fler frågor och det var fler som ville veta vad som hade hänt. Jag får sitta utanför medan dem undersöker Sam, då och då kommer det en sköterska ut och pratar med mig men efter ett bra tag så kommer doktorn ut och säger "din syster mår bra, hon behöver bara vila och det verkar som att hon har fått i sig någon slags drog är det något du vet om?" "N-nej, d-det är ing-inget j-jag v-vetat om" svarar jag och känner hur tårarna börjar leta sig fram. Skulle min syrra ta droger? Nej det måste ha hänt något tidigare idag hon är smart och förståndig nog att inte göra något sånt, hoppas jag i alla fall. 

~En timme senare~

Samanta ligger och vilar uppe i hennes rum så jag passar på att prata med Alex i köket. "Så vad sa dem på sjukhuset?" frågar han "jo dem sa att hon måste vila resten av dagen på grund utav någon drog hon har fått i sig och hennes kropp måste sköta det där själv" svarar jag "Va! Vår syster tar väl inte droger?" "nej inte vad jag vet, jag ska fråga henne imorgon. Vi får hålla koll på henne så hon inte råkar illa ut." Vi satt en stund och pratade tills vi hörde någon skrika "låt mig va ditt äckel!" så vi sprang upp till Sams rum för det var där ifrån vi hade hört ropet. När vi kommer in i hennes rums så sitter hon upp i sängen och fönstret står öppet.