Murderer without knife *Slow updates*

3.4

Under natten som följde sov jag lugnt. Det var den bästa sömn jag haft på länge, en sådan där sömn när det känns som om man har all tid i världen innan väckarklockan ringer och man kan bara sova utan att det högsta ljud skulle väcka en. Efter flera timmar mörker bakom mina ögonlock öppnade jag ögonen och möttes av ett svagt ljus. Rummet var knäpptyst, det enda som hördes var Daniels tunga andetag i sängen bredvid. Det svaga ljuset kom från fönstret mittemot mig. En svag stråle med ljus lyste rakt i ögat på mig. Jag blinkade och vände mig med ansiktet mot taket. Jag suckade högt innan jag satte mig upp. Det var ingen idé att försöka somna om, jag var redan klarvaken. Jag tittade mot fönstret igen. Gardinerna var fördragna men de gjorde inte ett så bra jobb eftersom rummet ändå inte var mörkt nog. Jag reste mig upp och kände mina bara fötter mot det kalla trägolvet. Det knarrade när jag satte i hälarna. Jag tittade bak mot Daniel för att se att han inte vaknat av ljudet. Jag smög fram över golvet för att inte väcka honom och ställde mig vid fönstret. Jag lyfte lite på gardinen och kände det starka solljuset bränna mot mitt ansikte. Den brännande känslan fortsatte och tillslut kunde jag inte stå ut med det längre så jag stängde gardinen och höll för mitt ansikte med en hand. Den brännande känslan försvann lika snabbt som den kom. 

"Du kan inte vara i solen för länge." sa Daniel med sin djupa morgonröst . Jag vände mig om och såg honom ligga i sängen och titta på mig med hans blåa ögon. Jag nickade kort mot honom och gick mot min väska som Daniel lämnat för några dagar sedan. Jag hade hittills inte brytt mig om att packa upp. Jag tog några kläder och gick mot badrummet för att göra i ordning mig. Men innan jag stängde dörren vände jag mig mot Daniel. 

"Jag kanske ser hjälplös ut nu men jag lovar dig, en dag kommer jag att stå ensam. För du kommer inte finnas bredvid min sida för alltid."  När orden lämnade min mun var det som en svag vind virvlade runt i rummet och på en sekund stod Daniel framför mig och stirrade djupt in i mina ögon. Hans ögon var gröna igen.

"Den dagen du står ensam kommer jag stå bakom dig. Jag kanske inte står bredvid dig men jag står bakom dig beredd på att fånga dig om du faller. För min älskade, jag lämnar dig aldrig så länge jag står på båda benen." sa han mörkt och allt jag kunde i den stunden var att stirra på hans blodröda läppar som rörde sig i takt till hans ord. Daniel lutade sig fram som för att kyssa mig men innan han kunde luta sig tillräckligt långt fram la jag pannan mot hans. Jag kunde höra hans djupa andetag. Jag granskade hans ansikte. Ögonen var tillbaka till ljusblåa och som vanligt skar de sig från hans bleka hy. Hans lätt särade läppar släppte ut djupa andetag och jag kunde se hur bröstkorgen höjdes och sänktes i takt. Jag flinade innan jag viskade mörkt i hans öra:

"Jag hoppas att du kämpar för mig så som jag kämpar för dig." och sedan vände jag mig om och stängde dörren till badrummet. 

Jag granskade mig själv i spegeln. Mitt ansikte hade börjat bli blekare och mina läppar mörkröda. De var inte lika blodröda som Daniels men mörkare än förut. Mina ögon som förut varit bruna var nu svagt lila och markerade med röd/lila ringar som visade att jag fortfarande var trött. Jag lutade mig framåt och satte igång kranen. Jag kupade händerna och fyllde de med vatten för att sedan tvätta mitt ansikte. Jag torkade snabbt ansiktet och efter att jag satt på mig mina kläder gick jag ut ur rummet. På sängen satt Daniel och tittade mot det nu öppna fönstret. Hans ansikte nästan lyste i solen och jag kunde se hur hans ögon nästan glittrade av det starka ljuset. Han vände sig om och tittade på mig. Han reste sig upp och gick mot mig med stora steg. Han sträckte ut sin hand mot mig och jag tittade på den. Inuti hans hand låg en burk. Jag tittade upp igen på honom med en frågande blick. 

"Ta en på morgonen, en till lunch och en på kvällen för att skydda dig mot solljuset. Om du glömmer en kommer du att brinna." sa han och jag nickade och tog burken ifrån hans hand. Jag tittade på den vita burken i några sekunder innan jag skruvade på locket. Inuti burken låg det mintgröna, små tabletter som inte var större än lillfingernageln. Jag tog upp en och stoppade den i munnen för att sedan svälja den. Jag mötte Daniels ögon och han nickade kort mot sin hand med ett snett leende på läpparna. Jag tog den i min och han öppnade dörren. 

VI gick igenom den långa korridoren och förbi varje dörr. Det var tyst i hela huset bara ett svagt läte av en hårtork någonstans ifrån. Jag passade på att titta mig omkring ännu en gång för att se om något var annorlunda men det var det inte. Samma trädörrar och samma tråkiga färg på väggarna. Vi närmade oss den lilla receptionen där Fru Johnson satt som vanligt. Hennes ljusblåa kofta skar sig från det bruna rummet och den nästan lyste där hon satt. Hon satt med näsan i blanketter som vanligt. Jag har fortfarande inte förstått vad de är för något. Hennes glasögon hade halkat ner på nästippen men hon verkade inte bry sig om det. Vi gick förbi henne snabbt. Hon lyfte blicken kort och Daniel lyfte handen mot henne och hon log mot honom. Jag log mot Fru Johnson men jag fick en tom blick tillbaka innan hon tittade ner i hennes papper igen. Jag tittade efter henne men Daniel drog ut mig genom dörren och innan jag hann se mer av henne hade de stängts och vi var ute i den friska luften. Daniel stannade och tittade upp mot himlen. Jag kollade också upp men jag visste inte riktigt vad jag skulle titta på så jag kollade ner igen. Daniel vände sig om och drog mig närmare så att han hade armarna runt mig och mitt huvud vilade mot hans bröstkorg. Jag tittade upp på honom och han tittade ner på mig och log. 

"Håll i dig" sa han innan marken under mig försvann.

Jättetråkigt kapitel, jag vet men allt jag fokuserar på just nu är att uppdatera. Ledsen för att det har tagit lång tid men det kommer nog inte dröja lika länge till nästa (: 

Hoppas ni har en bra dag och om ni inte har det så vill jag att ni ska veta att ni behövs i någons liv och måste därför överleva några dagar till <3