Jag stänger skåpet och går mot matsalen och när jag kommer in så ställer jag mig bakom Nina, Sofia och Malin (stod inga efter de...gick ej före) som är mina bästa kompisar eller de jag umgås mest med. Så hör jag det kommer ett helt gäng med elever inrusande och tänker genast vilken tur att jag kom in före dem! Sedan kommer Oscar och hans kompisar och han säger till Sebastian eller Sebbe som han oftast kallas: - Åh vad bra att du höll en plats till oss säger han till Sebbe och hånler mot oss när den sista killen i gänget knuffar undan tjejen som står framför oss andra och alla tjejerna backar bak några steg...Jag känner redan oron stiga i magen och jag blir så ledsen vrf ska alltid de vara störst och starkast? och alltid gå före hela tiden? tänker jag surt och ledsamt. Men sen helt plötsligt tittar Sebbe (killen som redan stod i kön och som fick ta emot komentaren av Oscar att han höll en plats till dem) upp och ser på mig och jag försöker verkligen förmedla känslan av det där inte var okej och att jag faktiskt är ledsen. Sedan när jag kommer fram till maten eller där man tar mat så lägger jag upp maten på min tallrik, (det är spagetthi och köttfärssås.) Jag letar upp bordet där de andra satte sig och ser genast bordet där dem sitter så jag går dit och sätter mig jag också. Efter att vi har ätit så har vi lunchrast, ganska lång rast faktiskt. Efter det har vi bara en lektion kvar men problemet är att vi har teknik som typ är världens tråkigaste ämne och läraren är inte direkt bättre, han är tråkig och babblar typ hela tiden om allt möjligt och vet aldrig vad vi ska göra så då sätter han på en film istället... Såå tråkigt! Tänker jag tyst.
-
-
När tekniklektionen äntligen är slut så småspringer jag lite till mitt skåp och tar på mig mina ytterkläder och tar min väska och skyndar mig att gå till Buss hållplatsen för att få iaf ett ledigt säte och slippa stå upp nästan varje dag...
Nu kommer äntligen bussen och jag kliver på den och betalar och sätter mig på ett ledigt säte och tittar ut genom fönstret medan vi åker och tar fram mina hörlurar och tänkte lyssna lite musik för det är ju trottsallt ganska lång buss resa hem lite dryygt en timme men sen måste jag byta i Gissla (påhittat namn) och då är det ungefär 45 minuter kvar hem.
YOU ARE READING
Osynlig Makt
RandomSara är 16 år och lever ett helt vanligt liv men hon är inte lika omtyckt som killarna för att de är störst och bäst. Dem är mer värda så hon lever i en värld med mycket genusperspektiv och där tjejerna ska vara försiktiga och så vidare. Hon tänker...