Fallen ängel

4

" Jag svär, jag vet vad jag såg! "
Sa jag och smällde igen skåpdörren mitt framför näsan på Cassidy. En suck lämnade hennes läppar och hon krokade fast våra armar. Sedan började vi gå emot vår lektion.
Matte, oh fyfan.

" Är du säker att du inte var full? " Mumlade hon.

" Ja, jag är säker. " Muttrade jag. " Och du såg ju också den där.. Saken! "

" Men jag var full dock. " Sa hon nästan stolt. Vi gick in i matte salen och Cassidy log brett.

" Hello bitches! " Sa hon och gick emot ett bord med mig dragen efter.

" Oh håll tyst Cassidy! " Sa Ervin. Klassens 'nörd'. Jag tyckte synd om Ervin, han ville väll antagligen bara få en bra framtid. Men han var dock det perfekta mobb offert enligt många. Någon dag kommer han säkert stå framför oss alla som typ president eller vetenskapsman. Troligen kommer hans tal låta exakt såhär när han blir vald till president:

Jag är hemskt tacksam för att ni valde mig till president. Jag svär att jag kommer styra landet rätt och vara en trogen ledare. Och nu till alla mina mobbare i high school som tryckte ner mitt ansikte i toaletten och la kränkande kommentarer. VEM AV OSS ÄR PRESIDENT HAH!? JO JAG, SÅ FUCK YO' ALL BITCHES! Ervin rules, tack.

Jag skrattade tyst till åt tanken och satte mig ner bredvid Cassidy.

" Oh håll käften Ervin! " Fräste hon och började lägga på nytt läppglans. Mr. Hall kom in i klassrummet och såg sig omkring.

" Godeftermiddag elever. " Sa han och la ner sin bruna portfölj på sitt skrivbord. Några mumlade fram ett hej, resten satt och snackade tyst.

" Vi har fått en ny elev till vår klass, Harley. " Sa han och la blicken på något längre bak i klassrummet. Jag följde hans blick och det var då jag upptäckte flickan. Det var samma tjej som stått vid mitt skåp. En rysning ålade sig sakta upp över ryggen och jag vände fram blicken igen. Cassidy petade lätt på mig med sin penna samtidigt som Mr. Hall hade en kort redovisning.

" Vad är det? " Viskade jag till henne.

" Den där tjejen är säkert en psykopat. " Fnissade hon och trummade med pennan löst emot sin haka. Jag himlade med ögonen och bestämde mig för att inte svara.

~*~

" Okej, ni kan plocka ihop nu och glöm inte läxan! " Sa Mr. Hall. Alla slog igen sina böcker och reste sig upp. Jag tog mina böcker och gick med Cassidy ut ur salen. Samtidigt som vi gick såg jag över axeln fort för att se om tjejen var bakom oss. Det var hon inte, vilket kändes en aning tryggare?

" Omg! " Sa Cassidy och stannade mig. " Ser du den där killen eller? " Sa hon och riktade in sig på en ganska så lång kille med mörkbrunt hår som slutade lite över axlarna. Han hade tydliga käkben, mörkblåa ögon och muskulös. Så ja, han är enligt vårt samhälle en snygging.

" Oh nej, vi måste varna honom! Cassidy är lös!!! " Skrattade jag. Hon suckade överdrivet högt men man kunde se hur det ryckte en aning i hennes mungipor.

" Såå farlig är jag faktiskt inte, jag ska bara hälsa.. " Sa hon och började ta smygande steg emot honom. Jag tog tag i hennes arm och höll tillbaka henne.

" Vi ses sen vid skåpen va? Behöver skjuts hem." Sa jag och skrattade till. Hon nickade fort och började sedan gå emot killen. Själv gick jag emot mitt skåp för att hämta mina historieböcker. Jag slog in låskombinationen och öppnade skåpet. Jag tog ut böckerna, stängde skåpet och gick emot salen.

Dörren stod öppen så jag klev rätt in i klassrummet, satte mig ner vid en tom bänk näst längst fram och började leka med en av mina hårslingor. Jag gillade so och jag var gaanska bra på so. Eller vänta, ganska? Jag äger! Oh nej, Cassidy har smittat av sitt egoistiska sinne på mig.
Det var alldeles tomt i salen, inte så konstigt då jag kom typ 10 minuter tidigare. För att ta kål på den hemska tystnaden inne i salen började jag nynna på en melodi. Jag avbröt mig själv när jag hörde tunga steg slås emot golvet. Jag kollade upp och fick syn på killen som också stått vid mitt skåp och räddat mig ifrån att få en örfil av Alexandra. Han satte sig ner längst bak och sa inte ett ord. Om jag inte hade sett honom hade jag omöjligt kunnat veta att han ens befann sig här inne. Okej, detta var stelt. Det var som om man kunde ta på den stela stämningen som svävade i luften.

" Uhm. " Sa jag för att bryta tystnaden. " Tack för att du, räddade mig? " Han såg upp och jag mötte hans blick.

" Ingen orsak. " Sa han och det var då jag upptäckte vissa detaljer på honom. Hans hår var nästintill kolsvart och hans ögon. Hans ögon var så mörka, kalla och mystiska. Det var som om han såg rätt igenom mig. Han var vältränad och hans hy var en aning solbränd. Han hade på sig en grå tröja där ärmarna slutade vid armvecken. Man kunde se början på en svart tatuering på höger armen och sedan en svart ring på hans ena finger.

" Ser du något som du gillar? " Sa han och avbröt mig ur min granskning. Hans läppar hade format ett retsamt flin.

" Uhm.. " Var det ända som lyckades lämna min mun, jag kunde känna hur mina kinder blossade upp i en rosa-lila nyans. Jag kollade fort bort och rakt fram emot katedern som stod i mitten längst fram.

" Vad heter du? " Sa han plötsligt vilket fick mig rycka till en aning. Jag vände mig halvt bakåt emot honom och fäster blicken i hans.

" Aria, Aria Cole. " Sa jag och hans flin blev bredare. " Vad heter du själv? "

" Jag kallas för Colden, bara Colden. " Sa han lugnt. Jag rynkade på pannan förvirrat och nickade stumt.

" Owh, okej. " Mumlade jag. Han skulle precis öppna munnen för att säga något fast avbröts av någon annans röst.

" Vart fan är läraren? " Sa Casper som stod i dörröppningen med resten av hans gäng.

" Jag vet inte, han har väll inte kommit ännu? Vi började liksom för en minut sedan. " Sa jag. Casper ryckte på axlarna och log sitt vanliga 'sexiga' leende (enligt honom).

" Lektionen är inställd. " Sa någon till Casper i bakgrunden.

" Jaddåh! Ey Aria, hänger du med oss? " Sa Casper och man såg hur han spände sina muskler en aning. Tror han att jag blir imponerad av det där? Seriöst?

" Nej tack. " Sa jag och reste mig upp.

" Kom igen Aria, var inte så tråkig. " Sa han och började gå emot mig.

" Casper! Jag kan inte vara med er för att jag ska.. Öhm, vara med Colden! " Sa jag fort. Så fort orden hade lämnat min mun ångrade jag dem genast. Snälla, snälla, snälla Colden hjälp mig nu.

" Colden? Vem fan är Colden? " Sa han och höjde ena ögonbrynet. Colden var fort framme vid min sida och la en arm om mina axlar.

" Jag är Colden. " Sa han kallt. Casper såg på honom, sa inte ett ord och lämnade salen med sina vänner.

" Tack.. " Mumlade jag och tog bort hans arm.

" Varsågod Aria Cole. " Sa han och såg ner på mig. Jag bet mig löst i underläppen och fastnade i hans blick.
Bara Colden. Han var bara Colden.

---------------

Woohoo, boken är 'öppnad' igen! HAH, det lät så konstigt men ni fattar, hoppas ni gillade detta kapitlet.
Stora kramisar ifrån Vilma♥︎