Fallen ängel

5

" Detta är Ashton, Ashton detta är Aria. "
Sa Cassidy när hon presenterade mig för sitt nya 'offer'. Jag flinade kort och han gjorde detsamma.

" Trevligt att träffas Ashton, " sa jag," men tror du att du kan skjutsa hem mig Cassidy? " Hon såg på mig och gjorde en osäker min.

" Uhh sorry A, men jag kan inte. Jag måste hem på direkten. " Sa hon och jag suckade obemärkt för mig själv.

" Jag kan skjutsa hem dig? " Sa Ashton plötsligt. Jag såg på honom och visste inte riktigt vad jag skulle säga. Jag kände inte honom? Tänk om han var värsta psykopaten som tänkte mörda mig. Eller så var jag bara paranoid och han var en trevlig kille.

" Okej. " Sa jag och tog ut min väska ur skåpet. Sedan började vi under tystnad gå emot parkeringen. Jag spanade bland bilarna efter någon som kunde tillhöra honom. Men han stannade vid cyklarna och såg på en rostig gammal cykel.

" Det är bara att hoppa upp. " Sa han helt seriöst och klappade på pakethållaren. Du måste skämta.

" Ohh okej.. " Sa jag och skulle precis hoppa upp på pakethållaren när han brast ut i skratt. " Vad är det? " Sa jag och han lugnade ner sig en aning.

" Jag skojade bara, min bil står där. " Sa han och pekade emot en vit Jaguar. Skojar han med mig!? Hur jävla rik är han.
Han började gå emot bilen, låste upp den och hoppade in i förarsätet. Jag gick efter och hoppade in i passagerarsätet längst fram. Sedan började han köra.

" Vart ska du av? " Sa han och slängde en snabb blick emot mig innan han fokuserade på vägen igen. Jag sa min adress och lutade mig bakåt i sätet.

" Bor du ända där ute? Hur fan tar du dig till skolan isåfall? " Sa han och skrattade till.

" Antingen springer jag, tar bussen eller åker med Cassidy. " Sa jag och slängde en blick emot honom. Han nickade kort och svängde in på min vägg. Det guppade till när den asfalterade väggen mötte grusvägen.

" Springer? Jävla nyttiga människa. " Sa han med ett vänligt flin på läpparna. Han var inte så farlig, han är som en liten gullig hundvalp som man bara vill gosa med.

" Så, har du och Cassidy varit vänner länge? " Sa han sedan. Jag såg emot honom och nickade kort.

" Jupp, vi är inte ett dugg lika varandra, men det är skönt. "

" Sant. " Sa han och jag kunde se en skymt av mitt hus. Home sweet home.
Han stannade vid infarten och jag knäppte av mig bältet innan jag hoppade ut. Jag böjde mig in igen och log emot honom tacksamt.

" Tack för skjutsen Ashton. " Sa jag.

" Varsågod Aria, och kalla mig Ash. " Sa han och skrattade till. Jag stängde bildörren och gick emot dörren. Bakom mig kunde jag höra hur bilen gasade iväg. Joshs bil var inte hemma, vilket betydde att jag var hemma ensam. Jag flinade nöjt, fiskade upp min nyckel och låste upp den gamla trä dörren och klev in i hallen. Jag slänger väskan emot väggen och går in i köket för att ta något att äta. Köket såg så tomt ut, ett tomt skal. Det var nästan lite obehagligt. Jag tog ett äpple ur fruktskålen och skulle precis ta ett bett av den men avbröt mig själv av ett knarrande ljud ifrån övervåningen. Fort tog jag tag i en kökskniv och drog upp mobilen. Jag ringde Josh, men kopplades till röstbrevlådan. En obehaglig känsla ålade sig uppgör min ryggrad och jag samlade på mig mod. Jag tog några långsamma steg emot trappan och svalde hårt.

" Hallå? " Sa jag och försökte låta bestämd men rösten svek. Inget svar. Jag upprepade det. Fortfarande inget svar. Jag började gå uppför trappan och höll kniven hotfullt framför mig. Det knarrade efter varje steg som jag tog och det gjorde mig bara mer illa till mods. Tänk om det befann sig någon här uppe? Isåfall var jag körd. Dem slitna pastell gröna tapeterna ringade in den öppna ytan vid trappan. Den som kunde befinna sig här inne var antingen inne på toaletten, mitt rum, Joshs rum eller mamma och pappas gamla rum. Jag gick emot Joshs rum, drog ner dörrhandtaget och lät dörren glida upp. Tomt.
Jag gick emot mamma och pappas rum, öppnade och kikade in. Tomt.
Jag gick emot mitt rum och kände ett litet hopp, öppnade dörren och såg in. Tomt.
Jag log för mig själv lättat men kom sedan på att jag inte kollat toaletten. Jag vände mig emot toaletten och skrek högt till då det stod en man i kanske 20-års åldern i dörröppningen till den. Han hade på sig en blå uniform och höll i en verktygs låda.

" Förlåt om jag skrämde er! " Sa han fort. " Din bror hade ringt och sagt att jag skulle kolla på era rör för att dem inte funkat riktigt. " Jag sänkte kniven och såg skamset på honom. Det var sant, våra rör hade inte funkat så bra på sistone. Och Josh hade till och med ringt till rörmokarna för någon dag sedan. Jag sänkte kniven fort och han flinade lite osäkert.

" Oh, förlåt.. " Sa jag och kände hur hela mitt ansikte blossade upp. Han log vänligt och gick emot trappan.

" Det är lugnt. " Sa han och gick nerför trappan. Jag såg ner efter honom, såg hur han öppnade dörren och gick ut.

~~~

Jag satt nere i köket och hade precis gjort spaghetti och köttfärssås. Jag la upp maten på en tallrik och la upp några gurkbitar också.

" Hallå! " Ropade Josh ifrån hallen sedan hörde man hur han stängde den.

" Hej! " Ropade jag tillbaka och snurrade spaghettin om gaffeln. Josh kom in i köket och la upp två matkassar på köksbänken.

" Oh, du har gjort mat? " Sa han, tog ett glas och en tallrik och satte sig ner mitt emot mig. Jag nickade kort och såg på honom.

" Jag höll på att pissa på mig idag typ. " Sa jag och skrattade till. Han såg frågande på mig och la upp mat på sin tallrik.

" Varför? " Sa han och fyllde sitt glas med mjölk.

" Rörmokaren? " Sa jag och såg på honom samtidigt som jag stoppade in gaffeln i minnen med maten.

" Rörmokarn? Han kommer på torsdag, Aria. " Jag skulle precis utropa ett 'va!?' men hindrade mig och svalde maten.

" Men han var här!? " Sa jag. Josh reste sig upp och tog sin mobil som han lagt på köksbänken. Han låste upp den och såg på displayen samtidigt som han skakar sakta på huvudet .

" Det stod att dem ska komma på torsdag.. " Mumlade han och gick ut ur köket.

~~
Han kom in köket en stund senare och såg helt förvirrad ut.

" Inget saknas. Jag ska ringa och kolla med dem. " Sa han. Det var ingen fråga, så jag svarade inte. Han lämnade återigen köket och jag stannade kvar. Det blev tyst och jag såg ut genom fönstret. Det var mörkt, men jag kunde se något på åkern. Jag ställde mig närmare fönstret och kisade en aning för att kunna se vad det var. Det kunde inte vara ett djur, den var för lång. Sedan såg jag det, en svart siluett i form av en människa. I panik backade jag bort ifrån fönstret och stirrade stumt emot det.
Det är någon på åkern..