Foscar - Hur gör man?

47 3 0
                                    

"Hur gör man Oscar?"
"Vad menar du Felix?"
"H-hur visar man en person att man typ gillar den?." Jag mötte de gröna ögonen för en sekund innan han vek undan blicken.
"Sin familj och vänner eller?" frågade jag. Såg hur hans kinder intog en rödare nyans. Antog att det inte gällde familj eller vänner.
"Nej typ alltså, eh." Jag kunde inte låta bli att tycka att han var gullig. Så osäker på bara några sekunder.
"Alltså typ en som man har intresse för, n-någon man typ har känslor för.", fick han ur sig.
Jag log svagt, även om det gjorde lite ont i mig. För enda sedan vi lärt känna varandra hade jag känt lite extra för honom. För Felix.
"Oscar hur visar man det?"
Mitt fokus riktades tillbaka mot killen som satt i fåtöljen mittemot mig i vardagsrummet.
"Små saker.", svarade jag och han såg förbryllad ut.
"Som vad då?"
"Eh, jag vet inte. Som att säga små saker till personen som kommer rakt ifrån ditt hjärta. Saker du bara tänker på, är ärliga."
Han nickade, verkade ta in mina ord. Öppnade sedan munnen. "Vilken fin tröja du har Oscar."
Jag log, även om jag förstod att han bara testade hur det vore att säga något ärligt och spontant. Fast att han tänkte att min tröja var fin gjorde mig glad.
"Vad mer?" sa han.
"Vad då?" sa jag.
"Hur kan man mer visa att man gillar personen? Typ eh, handlingar."
Jag tänkte efter. "Du kanske håller en kram längre än vanligtvis."
Han bet sig i läppen såg ut att tänka.
"Kan du visa?" sa han sedan och åter intog rodnaden hans kinder.
Jag ryckte på axlarna, hade inget emot att ha honom nära. "Visst."
Han ställde sig upp ur fåtöljen och jag reste mig också. Gick mot honom, la armarna om honom i en vanlig kram. Lät kramen hållas längre än vanligt och jag kände hans andetag vid mitt öra. Drog in den goda doften av honom.
"Hur länge ska man hålla kramen?" viskade han tyst.
"Så länge det känns bekvämt.", svarade jag och släppte kramen. Ville inte att det skulle bli alldeles för awkward om kramen blev för lång. Jag skulle ju bara visa honom.
Hans ögon mötte mina. "Jag vill t-typ hålla den jag gillar i handen, det visar väl också intresse."
Jag nickade. Gillade att han själv kom med tankar, för kärlek ska man visa på sitt eget sätt. Det ska komma ifrån hjärtat inte vara uppstyrt.
"Aa och jag tycker inte man ska tänka så mycket Felix. Man bara gör det hjärnan säger åt en."
Han nickade och sa. "Varför är du så klok?"
Jag kunde undgå att le. "Klok är jag inte."
"Jo", envisades han.
"Äh."
Han tog plötsligt tag i min hand. Studerade våra sammanlänkade händer.
"Det är fint med kärlek. Har du tänkt på att de som håller händer på något sätt "omedvetet" visar att de hör ihop.", sa han fundersamt.
Log svagt.
"Kärlek är fint."
Han såg mig i ögonen.
"Oscar hur gör man när man kysser någon?"
Frågan kändes oväntad.
"Eh, alltså. Hur förklarar man sånt."
"Visa.", yttrade han och jag blev helt ställd. Visa? Ska jag kyssa honom nu.
"D-du behöver inte om du inte vill.", skyndade han sig att säga.
"Nej men, det var inte så-", han avbröt mig genom att ställa sig på tå och snabbt pressa sina mjuka läppar mot mina. Det blev mest att våra läppar möttes för en sekund och inget mer.
"En puss fungerar kanske.", sa han och rodnade.
Jag skrattade generad över tanken på att hans läppar nyss varit mot mina. Kort men ändå.
Han såg på mig och jag undrade om han väntade på att jag skulle säga något. Men inget kom till min hjärna och jag lutade mig istället fram och lät våra läppar mötas på nytt. Denna gång mycket längre och han följde varsamt med i mina rörelser. Fyrverkerierna i magen var oändliga. Herregud.
Vi drog ifrån och Felix rodnade precis som jag.
Men till min förvåning öppnade han munnen direkt
"O-Oscar jag är kär."
Jag sa inget.
Kände hur han tog mina händer i sina. Strök tummarna över handryggen.
"Jag vill kyssa dig igen."
, viskade han generat och jag kunde fortfarande inte ta in hans handlingar och ord. Vad höll han på med?
"Du sa att man ska tala från hjärtat, s-så jag måste säga det.", rodnaden var kvar men han såg allvarligt på mig. "Jag gillar dig. Jag vill att det blir vi."
Jag kunde inte hålla tillbaka leendet och pressade snabbt mina läppar mot hans. Jag avslutade kyssen och såg honom i ögonen:
"Precis så kan man göra för att visa att man gillar någon.".
Han log.

Det kanske kunde bli vi ändå. Det kanske redan var vi där och då.

|| Väldigt kort novell, men ja... :])

Hoppas ni uppskattade den.
Kram på er finaste ni❤️

One shots/texterOnde histórias criam vida. Descubra agora