Han vs. Snowboard

~ E t t ~

Överallt som mina ögon kunde se så var det vit snö, gröna granar, färgade jackor som åkte förbi på skidor och snowboard. Jag stod på sidan för att vänta in min bror som tog ett topp åk. Jag tittade uppemot toppen av skidbacken och sig hans orangea skidjacka komma susandes ner för backen på sin snowboard. Ett leende bildades på mina läppar då jag visste att det är detta som han älskar. Det är detta som han brinner för. Min bror och jag har alltid ändå sedan vi var små gillat att åka skidor. Vi har alltid älskat snö.

Jag ser han komma närmare och närmare mig så bildade en liten plan i huvudet. Att när han väl skulle stanna så skulle jag åka ner i backen, bara för att reta honom. Jag log för mig själv åt min tanke, så jag gjorde som planerat. Jag åkte ner för backen när han precis hade stannat bredvid mig. Jag hukade mig lite för att öka på farten. Jag hälade och tåade för att svänga åt sidorna.

Allt jag kunde höra var hur blåsten susade i öronen och hur underlaget på min bräda lät mot snöns yta. Sedan så hörde jag också hur Joel min bror ropade mitt namn och att jag skulle stanna. Fler tal gånger vände jag mig om och kollade bak på honom. När jag mötte hans blick så skrattar jag bara och vände mig om och körde fortare. Blicken föll på skylten som är på sidan av backen där det stod fun park på. Jag gjorde en kraftig sväng och svängde till sidan mot skylten, jag åkte förbi skylten och åkte in till fun parken. Jag visste att min bror följde efter mig för precis som jag så kan ingen av oss stå emot fun parken och att få åka på railar och hopp.

Jag körde mot en litet gupp i början, när jag var på guppet så böjde jag benen för att sedan trycka ifrån så att jag hoppade från guppet. När jag hoppade ifrån så gjorde jag en 1 80 alltså ett halt varv. Jag kollade bak på Joel och han körde exakt samma sak. Farten ökade då det vart lite brantare, min blick var på ett utav dom stora guppen. Jag fokuserade och bestämde mig för att göra en 3 60 alltså en hel volt framåt. Jag kommer upp på guppet och har bestämt för att klara detta. Jag gör mig redo för att trycka ifrån, jag är högst upp på guppet nu och trycker ifrån. Jag flyger i luften och jag höjer armen upp i luften för att sedan svinga ner den mot bröstet för att få kraften att komma runt i volten. Det känns nästan som om det går i slow motion, men när jag väl har kommit runt så närmar sig landningen och jag böjer benen för att komma bra tillbaka på landningen.

När jag landar perfekt så hör jag hur någon eller rättare sagt några visslar och ropar. Jag kollar mot ljudets håll och ser att det sitter några killar på sidan av backen och dricker något ur koppar och grillar korv på en engångsgrill. Jag höjer armen för att visa att jag har sett dem, dem höjer handen tillbaka mot mig. Jag kollar tillbaka mot hoppet för att se om Joel är där och kör.

Men jag kan inte se honom på det hoppet som jag hoppade på. Jag kollar snabbt runt för att se om han ligger någonstans vid någon landning och är skadad. Men nej, ingen Joel. Vart fan är den jäveln? Tänker jag.

-Amanda!!!! , hör jag någon ropa. Jag vänder mig snabbt åt hållet som mitt namn kom från. Där, uppe på i backen i början av ett hopp så ser jag honom bredvid några små kids. Han vinkar med hela armen för att jag ska se honom, jag  vinkar tillbaka till honom för att gestikulera att jag har sett honom. Joel vänder sitt huvud emot kidsen och pratar med dom. Jag ser hur han kollar ner mot mig och pekar på mig.

Jag ser hur dem nickar och en efter en åker dem ner för backen. När dem är nära mig så stannar dem och kollar först på varandra och sedan på mig. Dem är fem stuckna, två killar och tre tjejer. En utan killarna tar av sig sina skidglasögon och kollar på mig med frågande blick.

- Är det du som är Amanda Fransen?
Jag log mot han och dem andra och svarade ja samtidigt som jag nickade. Alla sken upp i ett leende och frågade om jag kunde signera deras jackor. Så förberedd som jag är så har jag alltid en svart markerings penna i min högra jack ficka. Jag nickar och svara:

- Självklart, samtidigt som jag tar upp pennan från fickan. Jag böjer mig ner för att knäppa av snowboard bindningen. När jag väl har gjort det så knäpper jag upp liv remmen och lägger brädan och ner för att den inte ska åka iväg. Jag reser mig upp och kollar på kidsen med ett leende. Dem har ett lika stort leende på sina läppar som jag har på mina, om då inte större.Jag sätter sedan pennan mellan munnen för att med hjälp av tänderna få at korken. Med korken i munnen och pennan i den höga handen så försöker jag säga:

- Vem ska jag börja skriva på? , kidsen början skratta då det bara kom ut som om jag sluddrade. Ett skratt kom från mig också då jag hörde hur oklart det lät. Jag tog av mig båda vantarna och la dem på snön. Sedan så sa jag igen nu med pennans kork ute ur munnen.

- Vem ska jag börja skriva på?, alla räckte upp handen samtidigt så jag tog den som var närmast.

- Vad heter du da? , frågade jag den första personen som jag skulle signera. Som då en utav tjejerna .

- Tilde, svarade hon med ett leende.

- Tjena Tilde, sa jag med ett leende. Vart vill du ha din signering? , frågade jag henne glatt.Hon pekade på sin rygg som har täckt av hennes rosa fina jacka och sedan på sin vita hjälm. Jag nickade och skrev mitt för- och efter namn både på hennes jackrygg och på sidan av hennes hjälm. Efter det så gick jag till nästa person som då hette Maja. Hon ville ha samma som Tilde alltså på ryggen och på hjälmen. Nu åter stod bara dem två killarna och den tredje tjejen. Den tredje tjejen hette Nova, hon ville ha på sidan av sin vänstra arm och sedan i back på sin hjälm. Nu var det bara killarna kvar, dem hette Mattias och Otto. Dem ville ha sin signering på ryggen och på pjäxorna. Båda hade vita pjäxor så det syntes.

När jag hade signerat alla så hörde jag mitt namn ytterligare en gång. Jag vände mig om mot ljudet och såg att de va Joel igen. Han skulle nu hoppa på det stora hoppet efter en kvarts väntan, då det va massor med mindre kids som körde där. Han började åka ner, ner mot starten och hoppade sedan och gjorde en backflipp. Jag skrattade och räckte upp mina händer i luften och gav ut ett skrik. Jag hörde hur kidsen bakom mig klappade med sina stavar åt honom.Joel kom närmare och hade ett leende på läpparna. Han stannade framför mig och vi gjorde en high five. Han spände sedan upp bindningen på brädan och hoppade ur dem sedan så tog han brädan i handen.Han kollade på kidsen och gick fram till dem för att även han ge dem en varsin signering, då dem hade bett om det. När alla fått en varsin signering av honom så tog vi en grupp bild. Både med bara mig och kidsen och sedan med honom och kidsen och till sist både han och jag och alla kidsen.

- Men hej då kids, vi kanske syns igen i backen. Men tare lugnt och åk försiktigt, sa jag till dem. Både jag Joel vinkade till dem när dem alla skulle åka ner till liften igen, för att åka upp i backen.

-Det där va ju kul att man blev igenkänd i Lofsdalen.

-Ja om jag ska vara ärlig så kommer jag nog aldrig bli van med detta att man blir igenkänd nu. Svarade jag Joel.

- Nää inte jag heller, han satte sig ner på snön vid brädan och började spänna på sig bindningen igen. Vilket jag också gjorde. När båda hade spänt på sig bindningarna så åkte vi ned mot sitt liften för att ta den upp till toppen av backen.

_____________________________________________________________

Jag undrar en sak. Vill ni ha en liten sammanfattning av varje förgående kapitel? Där det står om vad det är som har hänt i kapitlet innan, eller vill ni inte ha det?