Jävla Stockholmare » f.s

Chapter 23

A L I C E

"Är dina föräldrar inte hemma?" Frågar jag med tandborsten i munnen. Jag mumlar fram orden då det bildats en massa skum av tandkrämen. Han skakar på huvudet.
Jag ler lite. Så gullig han är då. Med lite skum i mungipan. Han spottar i handfatet och sköljer sedan munnen med lite vatten.

"Morsan och farsan jobbar sent, men kommer nog hem om någon timme tror jag." Felix sköljer av sin tandborste innan han lägger tillbaka den i badrumsskåpet. Jag spottar, sköljer munnen och den rosa helt nya tandborsten som han tidigare tog fram. "Den är din nu," hade han sagt med ett leende.

"Aha," säger jag. "Ska jag lägga min tandborste här?" Frågar jag och pekar på badrumsskåpet.

Han nickar igen. Jag lägger in den i skåpet och med ryggen mot mig drar Felix av sig sin t-shirt och slänger ner den i den svarta tvättkorgen. Jag rodnar lite av synen. Känner hjärtat slå dubbla slag. Han är så fin. Så fin. Hans ryggmuskler är så otroligt snygga, konturerna är så skarpa, även om han är ganska smal. Felix är liksom smal och lång, men ändå ganska muskulös samtidigt.

"Säg inget. Jag vet vad du kommer säga! "Ta bild, det räcker längre". Jag tänker inte ta någon bild," säger jag med ett flin och härmar hans ord som han sa innan när vi badade.

"Du din!" Säger han med ett skratt och går kvickt fram till mig. Hans händer trevar över min mage i en kittlande form. Ett högt skratt bubblar ur mig. Hans händer har han överallt och ingenstans. Herregud.

"Nej Felix! Slu-.. Taaa!" Säger jag högt medan han skrattandes fortsätter. Jag backar ut ur badrummet. Men det skulle jag inte gjort. Istället för att sluta så trycker han löst upp mig mot hallväggen och fortsätter kittla mig.

Nu är jag totally fast här.

"Säg att jag är bäst så slutar jag!" Säger han högt med ett skratt.

"Aldrig!"

"Nähe, synd för dig!" Skrattar han fram och fortsätter kittla mig. Jag skrattar hysteriskt. Känner mig andfådd medan jag alldeles oskyldigt börjar slå utan någon särskild kraft på hans bröst.

"Okej okej! Du är fucking bäst. Sluta nu!"

"Tack." Han slutar och tittar nöjt på mig. Jag andas andfått efter att skrattat så pass mycket. Shit. Den killen får inte kittla mig mer alltså. Han står nära. Väldigt nära. Våra läppar är liksom bara några millimeter ifrån varandra. Undrar hur mjuka hans läppar är? Undrar om han smakar gott, kanske mint? Eller varför inte lakrits?
Men sådär kan jag inte tänka. Jag skakar ur mig dem där tankarna och puttar löst bort honom.

"Asså du är för jobbig," säger jag och skrattar innan jag går in i hans rum. Felix kommer snabbt efter mig och han ler mot mig.
Jag står med ryggen mot honom, men vänder mig om och ser då att han trär av sig sina byxor. Tar tag i ena byxbenets ände och drar av sig det, och likadant gör han med det andra.

"Uhm.. Felix?" Frågar jag lite genant med mjuk och ganska tyst röst.

Han slänger snabbt sina byxor över skrivbordsstolen och tittar sedan på mig. Möter mina ögon med sina.

"Ja, vad är det?" Frågar han och drar lugnt en hand genom håret. Vaxet som han tidigare hade i håret under skolavslutningen har nästan helt försvunnit när vi badade.

"Kan du följa med ner? Så kan vi säga godnatt där istället," säger jag och drar min ena hand över min överarm. Så jag alltid gör när jag är lite osäker.
Felix rynkar ihop ögonbrynen och tittar på mig som om jag skulle vara världens största idiot.