Innan ni börjar läsa vill jag bara säga att jag är ledsen att jag inte har skrivit på länge men jag har liksom inte kommit på något att skriva och undrar om det är någon som ens gillar denna bok/novell vad du vill kalla det för jag börjar bli skeptiskt och börjar få slut på idéer att skriva. Så det kommer bli dålig uppdatering nu
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Idag ska det faktiskt vara ganska lugnt på dagen.Efter frukosten gick jag och Nathan till det lilla biblioteket som fanns på lägret. Det var ju nämligen så att man var tvungen att plugga till det stora "examen" provet. Det är ju inte bara fysiskt man ska träna utan psykiskt också. Generalen har sagt åt oss att träna två och två. för att vi hade fått ledigt på dagen för att vi skulle ah den första natt-träningen och jag är sjukt jävla bajs nervös även om jag har vetat om det i ungefär tre dagar och haft all tid i världen att oroa mig för det men absolut inte idag.
Nathan hade sagt att han en gång tidigare när han var sexton år att han hade gått en sådan där militär förberedande träning och att han trodde att han visste vad vi skulle få göra och att han inte alls tyckte att jag skulle vara nervös utan att jag bara skulle go with the flow. Vilket jag försökte att göra för att jag inte ville stressa upp mig allt för mycket inför träningen.
''Hallå hör du mig eller?'' säger Nathan och knäpper sitt finger framför mitt ansikte. Jag rycker till och sätter mig rakt upp och kollar på honom med förvirrade ögon och skrattar lite smått och känner hur jag rodnar. Nathan bara skrattar åt hur mycket jag faktiskt rodnar.
''Gulligt.'' säger han och kollar ner i sin bok igen och fortsätter att läsa för sig själv. Ska han säga han rodnar ju för allt så fort man säger någonting.
''Men du vad fick du gör när du var på den där kursen?'' säger jag och kollar rakt på honom med stora nyfikna ögon och han kollar upp på mig och ser på mig fundersamt nästan som att han inte visste vad han skulle säga, var han rädd för vad jag skulle säga kanske eller ville han att jag skulle gå orolig hela dagen och nästan skita på mig av oro.
''Nja vi gjorde några olika par övningar, att man skulle hitta varandra någonstans och bära tillbaka dom till ursprungs platsen. Ganska pressande när man bara har 15 minuter på sig. Men sedan gjorde vi även andra saker som att göra armhävningar med varandra på ryggen. Massa sånt natt-träningar brukar även utspela sig i lera och allt det där. '' sa han som att det inte var någonting att diskutera om.
''Du pratar om som att det inte var så farligt. Hur i helvete ska jag kunna bära en fullvuxen kille på ryggen? ''frustar jag och kollar upp i taket och ser att någon måste städa där upp för det var inte gjort på länge. ''Någon måste städa där uppe.'' skrattar jag och Nathan stämmer in i skrattet. Jag har aldrig träffat någon som Nathan.
"Jane! Skynda dig!" Skrocket Nathan utanför mitt rum medan jag snörar på mina kängor. Timmarna hade bara flugit förbi när vi satt i biblioteket och prata.
"Ja! Jag kommer!" Ropar jag och springer till dörren. Innan jag han ta tag i dörrhandtaget öppnas det med väldans fart och framför mig stod generalen och ser på mig med spända ögon.
"Kommer du någon minut sent igen kastar jag ut dig med huvudet först genom portarna!" Skriker han i mitt ansikte och pekar mot utgången. Jag bara nickar och kollar ner i mina fötter medan han flyttar på sig så jag kan hå förbi honom ut i piskregnet.
"Genom natten som kommer ska ni bevisa att ni kan rädda en skadad person och kunna springa 4 mil under 2 timmar! Förstått! Ni kan även kunna göra denna hinderbana medan en annan jagar er bakom med 10 meters mellanrum!" Skriker generalen genom det piskande regent och viftar med armarna vad vi ska göra.
"Jane du är med Natan!" skriker generalen i mitt ansikte och jag kollar upp mot Nathan och ser att han redan kollar ner mot mig. Det är iallafall bra att jag kan vara med någon jag känner mig säker med. ''Ni är först ut! Nathan spring in i skogen till en röd flagga! Jane du får vänta här i fem minuter innan du springer och hämtar Nathan på ryggen.'' Jag såg Nathan springa iväg när en viselpipa ljöd och jag ställde in mig på räddningsmode.
ESTÁS LEYENDO
This Is My War ~ Svenska { ON HOLD }
Novela JuvenilNär man är 18 år kanske militärlivet inte så högt på listan av mål innan man tänker gifta sig och kanske skaffa barn. För Jane är detta allt, precis det hon vill. För hon är familjen allt. Så hon valde bort sitt ungdoms liv för att tjäna sitt land o...