The Dark Luna

Kapitel 11 del 2

☆

Jag känner hur jag skakar när jag nu har kommit nära Dark Moons by.
Mina tankar faller på lappen som jag hade kvar från mina föräldrar, som Shadow också hade fått.
Jag tänker på texten som plötsligt var hel.
"Dark and Blue, Moons
and Souls, never again
in the same way"
Den texten hemsöker mina tankar.
Jag trycker mödosamt undan den och försöker hålla mig fokuserad.
Jag hör en varg yla tydligt och det ger mig energi till ta upp farten igen.
Måste hinna i tid...
Jag flåsar andfådd där jag springer, doften av Dark Moon blir allt starkare och har snart tagit över helt.
Jag går nu sakta och balanserar Shadow på ryggen och försöker förstå varför hon svimmade utan att komma på någon logisk förklaring.
Jag skiftar och drar henne med mig till dörren, jag vet på något sätt vilket hus som är hennes och jag känner till nyckeln under mattan som jag enkelt låser upp huset med.
Jag bär med mig Shadow in i huset och när jag väl lagt henne på soffan känner jag hur all energi bara rinner ur mig.
"Allt för dig syrran..." flåsar jag ironiskt vilket kanske inte passar så bra till sammanhanget men strunt samma det är sån jag är. En ironisk jävel...
Ennu en gång viner ett starkt ylande genom luften och energin sprudlar än en gång upp inom mig.
Jag börjar trampa otåligt i golvet och ger en sista blick på min syster innan jag lämnar huset och springer mot stridsplanen där striden redan är i full gång.
Jag måste hjälpa dom... om inte så kommer jag aldrig förlåta mig själv...

Trött... sova... nu... Godnatt guys....