Dance like no one is watching -o.e

Kapitel 25

-Cornelias perspektiv- 

Ska jag släppa taget? bara låta min ångestfyllda skäl släppas fri? Eller är det värt att kämpa, hålla sig kvar, jag har ju trotts allt ett bra liv. Jag har pojkvän, familj, några vänner och mina mål jag vill nå i livet. Är det värt det eller ska jag bara släppa taget?

-Oscars perspektiv-

Den här natten har varit den värsta i mitt liv. Att vakna av att sin flickvän fkn dör är inte så najs. tacka gud eller ja sjuksköterskorna att hon började leva igen. Jag vet inte vad jag skulle göra utan Cornelia. Hon har hjälpt mig att hitta mig själv och gjort mig till en bättre människa. Eller har hon det? det kanske bara är jag själv som har insett att livet är inte till för att slarva bort man får bara en chans och då kanske man hittar någonting som man ändå ser mening med livet i. Det kanske bara är jag själv som har insett det men hjälp av henne utan att hon egentligen har gjort något. Jag har bara velat bevisa för henne hur jag egentligen är. 

Idag skulle grabbarna komma förbi och precis när tanken slår mig så plingar det till i min telefon."vi kommer om 1 timme" Jag svarar snabbt med ett okej och sedan går jag in på min spel mapp och trycker på Clash of Clans. Den vanliga "melodin" kommer och som vanligt nynnar jag med. Jag spelar några "matcher" innan jag lägger undan mobilen och vrider huvudet mot Cornelias håll. Hon ligger där helt knäpp tyst helt still inte ens ända nerv rör sig. Det skrämmer mig att det kan bli såhär. Den spralliga nyfikna Cornelia som jag har lärt känna har aldrig legat så här still eller vart såhär tyst. Jag kan nästan höra mig själv tänka asså verkligen som att jag tänker högt. 

Jag somnar till en stund och vaknar utav att någon knackar på dörren och in kommer grabbarna. Dem har också med sig blommor. De ger först Cornelias mamma en kram och sedan en till mig. Vi sitter och pratar en stund och killarna får sitta ensamma med Cornelia en stund var. De vill väll säga några ord och antagligen be henne att stanna vid livet och inte göra någon onödigt. Vi bestämmer oss sedan för att gå ut och ta en fika och då berättar jag allt som hade hänt under natten. Allihop sitter och kollar på mig med hakorna nere vid knäna och bara stirrar. "shit va sjuk" säger en av dem och jag nickar instämmande. "jag hoppas att jag aldrig behöver vara med om detta mer" säger jag och tar en klunk av mitt kaffe som nästan har blivit kallt. Killarna går mot busshållplatsen och jag går mot sjukhuset igen. Jag ska åka hem imorgon och vi får se vad som händer då. Jag ska i alla fall ta en lång varm dusch.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

HEJSAN! ETT NYTT KAPITEL IDAG MED! SHIT DET HAR ALDRIG HÄNT! HOPPAS NI GILLAR DET SÅ SYNS VI!

PUSS// SVAMPEN <3