Jag hade inte kunnat undgå att titta runt alla i klassrummet under min första lektion, vilket resulterade i att jag inte fick klart någonting alls.
Trots att jag hade bytt skola ett stort antal gånger, kändes första dagen alltid lika jobbig. Vem skulle man sitta med på lunchen? Och så spelade alltid statusen roll i en skola, och det gjorde en tvungen att ge ett bra första intryck för att ens ha en chans som ny.
Tjejen jag suttit bredvid på min första lektion hette i alla fall Olivia, och hon var väldigt trevlig trots att jag inte fått ett helt intryck riktigt än. Men det skulle förhoppningsvis bli en bra vän även om vi inte var jättelika.
Tillsammans med resten av klassen strömmade jag ut från klassrummet när vi slutade, och började ta mig till mitt skåp med raska steg. Väl framme tog jag upp min nyckel igen, och låste upp kvickt. Sedan lade jag in de böcker jag fått av läraren och läste på schemat som jag fått i expeditionen. Musik hade jag nu, och eftersom jag gick på en slags dans och musikskola hade jag antingen dans eller musik ett pass varje dag, och det tyckte jag var trevligt, att få lite variation i skolan skadade ju aldrig!
Jag tog upp min mobiltelefon och avläste tiden som stod på den, 10:50 var hon, och vi började 11:00. Försiktigt började jag leta efter salen, men eftersom jag inte tycktes hitta den fick jag fråga en av killarna jag sett i klassrummet tidigare. Han stod och knappade på sin telefon vid entrédörren, så jag gick fram försiktigt.
"Ursäkta" sade jag för att få uppmärksamhet. "Du vet inte var musiksalen är va?" Frågade jag lite väl nervöst. Killen hade ett fint par gråblå ögon och bar en keps, eller snapback, över sitt bruna och ganska platta hår.
"Om du fortsätter i korridoren här, sen en högersväng så är det den tredje dörren till vänster" berättade han lugnt och gestikulerade framför mig vägen jag skulle gå. Jag log och nickade förstående "tack så mycket" sade jag lyckligt, "Oscar, du kan kalla mig Ogge" sade han och tog upp sin hand i tacken för att skaka den med min. "Victoria" log jag. Sedan gick vi åt varsitt håll och jag tog mig snabbt till musiksalen.
Musik hade jag alltid haft som stadga i livet. Pågrund av hur mycket vi flyttat under mitt liv hade jag aldrig riktigt haft en bra grund att stå på, men musiken blev det för mig. Någonting jag alltid kan hålla fast vid vad som än händer i mitt liv. Det var väldigt skönt att ha någonting sånt att förlita sig på.
Jag fick in i klassrummet där det stod stolar i en halvcirkel, vinklade mot en liten upphöjning i golvet, som en liten scen, bara lite lägre. Där på stod en mikrofon, en gitarr och ett keyboard uppsatt. Jag log lite smått. Jag hade inte kunnat varken sjunga eller spela ordentligt på ett tag pågrund av flytten.
Jag satte mig ner på en av stolarna längst bort, och väntade in resten av eleverna och när läraren kom in började lektionen.
"Idag ska ni då redovisa era musikprojekt där ni skulle skriva ett ackordstycke samt en text med en passande melodi i par" sade hon samtidigt som hon ställde sig på golvets upphöjning.
"Och självklart ska vi välkomna vår nya elev, Victoria!" Utbrast hon sedan lyckligt. Den här lärarinnan var nog runt 30 år gammal, men såg yngre ut. Jag log lite svagt mot dem andra i klassen innan hon fortsatte.
"Är alla andra här?" Frågade hon sedan resten av klassen. En kille såg sig omkring lite extra mycket men hans blick landade på mig, en blond kille, med riktigt fint hår och blåa ögon från det jag kunde se.
"Jag tror inte att Julia är här" sade han sedan, och tittade tillbaka upp på läraren.
"Det var ju inte bra.." Beklagade hon. Jag antog därför att den killen och Julia var i ett par under det här projektet. "Finns det någon som kan hoppa in istället tror du Oscar?" Frågade hon sedan. Han suckade lågt. "Alla andra är ju redan i par och hennes del var ganska svår.." förklarade han besviket. Jag observerade mest vad dem diskuterade.
"Men Victoria, din ansökningsvideo var ju fantastiskt bra" sade hon sedan till mig. Jag vred mig lite i stolen, "tack" sade jag sedan ganska lågt och drog handen genom håret. "Vill du sjunga istället?" frågade hon därefter. Jag tvekade smått men insåg att det inte var någon idé att säga emot.
"Visst" sade jag sedan och log lite snett.
Jag var nog ändå ganska bra på att sjunga, men det var inte någonting jag brukade göra framför andra människor.
Jag gick helt enkelt upp på scenen när det var vår tur och jag fick texten av Oscar som han hette. Vi log mot varandra en hel del, och han var väldigt hjälpsam. Han spelade melodin för mig en gång så jag hade någonting att utgå ifrån, innan vi började tillsammans.
Melodin och låten var lik Let her go av Passenger.
"Cause' I only feel like home when I'm all alone"
Började jag.
"All my friends just left me a while ago"
"And I just wanna play you my favorite song"
"...and I played the song..."
Efter vi spelat klart log jag mot Oscar som redan stod och log samt stirrade på mig.
Jag hörde och såg resten av klassen applådera och jag log för mig själv samtidigt som jag tittade ner på mina fötter. Sedan fick vi gå och sätta oss ner och lyssna på resten av allas framträdanden.
På lunchen träffade jag två av Olivias vänner, dem hette Tilda och Jessica, och Jessica var väldigt lik mig personlighetvis av det jag kunde märka. Dem var i alla fall väldigt trevliga.
Efter skolan åkte jag hemåt med bussen och Kevin, min lillebror, var redan hemma. Vi bestämde oss för att ta en promenad längst en parkväg i Stockholm tillsammans, den första i storstaden. Innan tog vi en promenad nästan varje dag i Göteborg, och han fick berätta om allt han gjort på dagis den dagen, och jag om skolan. Det var vår bästa kvalitetstid, eftersom våra föräldrar jobbade rätt mycket och sent blev det bara att vi åt middag med dem, medan vi faktiskt hade en privatkock som lagade lunch åt oss när vi kom hem. Eller snarare när Kevin kom hem, så han hade mat. Jag kunde så klart göra egen mat men kocken lagade den till honom i alla fall.
Men hela denna vecka skulle pappa vara borta och jobba i Polen, så vi blev bara tre i familjen.
Att vi har privatkock kan låta lite snobbigt, och det är det väl egentligen också. Vi har en städare med, men det var också pågrund av mina föräldrars brist på tid. Jag tyckte om det livet, men det var inget jag skröt om. Visst, jag bar mycket märkeskläder och så, men det var inte pågrund av märket utan pågrund av kvalitén. Och för att dem alltid brukar vara finare.
Jag och Kevin vandrade längst parken och han berättade om sin dag, och jag min. Trots att
han var liten tog han in och lyssnade på det man sa. Han var som min egna lilla pedagog, typ.
~•~•~•~
Lite awkward slut av kapitlet, men kände ändå att det räckte här! Tack för att just du läste❤️B
