Back to the beginning

- 42 -

Viktigt meddelande i slutet där ni gärna få tycka till för vad berättelse jag ska skriva här näst när denna är slut!

"Cade som ledare för er måste du vara med på våra möten, det finns inga undantag!" Bryan stod och skällde ut Cade för att vi inte varit på de två senaste mötena utan hittat på annat istället... "Vi tillät dig att vara borta medan vi inte visste om Kaylee skulle klara sig eller inte men där efter var det meningen att du skulle komma tillbaka till dina plikter" skällde han argt. Vi hade tagit oss till mötet som vi trodde skulle vara viktigt där vi skulle planera nästa drag. Men det ända Bryan gjort den senaste halvtimmen sedan vi kom hit var att skälla ut oss båda. Jag fattade att det var mycket nu men han behöver inte överreagera sådär precis. Det måste varit på tok för länge sedan han hade sällskap av en kvinna.

"Med all respekt för er Bryan, men i det här fallet var jag tvungen att vara borta från ynka två möten" väste Cade argt tillbaks. Han stod upp bredvid mig där jag satt tillbaka lutad på stolen. Jag kunde se hur han stirrade stint på Bryan.

"Nej det behövde du inte. Kaylee levde och du kunde då fortsätta med dina plikter, men det struntade du fullkomligt i!" fortsatte Bryan argumentera. Jag tittade mig runt i rummet där alla som brukade vara med satt uttråkade i sina stolar. Aleah mötte min blick och hon gav mig ett litet smått leende. Hon var på vår sida. Hon visste hur mycket jag och Cade hade behövt lite ensam tid efter allt som hänt.

"Bryan, det hade hänt mycket. Jag kunde inte bara strunta i Kaylee efter att hon varit så gott som död! Du måste väl förstå att jag behövde tid med henne!" väste Cade till Bryan. Jag tog försiktigt hans hand och kramade den mjukt för att lugna ner honom något. I ögonvrån såg jag hur Evelyn himlade med ögonen.

"Ja, eller hur. Du kunde ha struntat i henne precis som du gjorde med mig. Kaylee betyder inget för oss. Det hade inte gjort någon skillnad om hon var död eller inte. Men att du inte går på våra mötet kan riskera hela vår framtid. Sluta kretsa kring henne som om hon vore hela din värld, det är hon inte. Hon är patetisk" Evelyn brast ut i ett hetsigt svar till Cade. Hennes stol föll till golvet med en duns när hon reste sig upp och stirrade ilsket på min pojkvän. Det hon sa gjorde mig rent utsagt förbannad. Och jag som hela tiden försökt hålla mig utanför, eftersom det var vad Cade ville kunde inte längre hålla tillbaka.

Jag fångade Evelyns blick och stirrade vansinnigt på henne. "Säger hon som höll på att ta livet av mig" väste jag kallt fram. Jag såg hur Evelyn ryckte till och kollade sig lite ängsligt runt omkring.

"Kaylee, sluta bete dig som att du är bättre och vackrare än alla andra. Bara inse det, du är bara en tillfällighet för Cade och endast hans lilla docka som han kan slänga när han tröttnat!" Skrek hon ilsket på mig. Jag såg hur det nästan svartnade framför ögonen och allt jag kunde se var Evelyns patetiska ögon. Ilskan bubblade inom mig.

Plötsligt såg jag hur Evelyns ben vek sig och hur ett plågsamt skrik for ut ur hennes allt för målade läppar. Hon föll till golvet med en duns och jag kunde höra hennes plågande skrik. Ilskan försvann direkt och jag kunde bara stå och stirra på stället där hennes kropp nyss stått och skrikit på mig. Hela jag började darra och jag förstod att det var jag som skadade Evelyn, precis som med Ryan.

Ett par armar la sig runt mig och jag kände Cades lugna andetag mot min nacke. "Andas in och ut Kaylee. Få det att sluta som du gjorde med Ryan" hans lugna, tysta röst fick mig att lugna ner mig och jag kunde precis som sist få det att sluta med en del ansträngning.

När Evelyns skrik slutat och Aleah kollat så hon var okej, var det helt tyst i hela rummet. Fler blickar riktades från Evelyn istället till mig. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Hårt svalde jag och flackade med blicken.