Back to the beginning

- 43 -

"Så det du säger är att ett land som kallar sig för Grönland är emot republiken och låter sådana som oss med gåvor att vara fria där?" väser jag irriterat fram. Hur kan vi inte veta om ett sådant land? Republiken måste verkligen hata ett sådant land.

"Vilka farliga medarbetare har republiken?" frågar Bryan lugnt och ignorerar mitt hetsiga utbrott.

"Island, landet med mest kunskap angående Internet och Storbritannien som har stått på republikens sida sedan årtionde tillbaka" killen jag bett lösa krypteringen är nöjd med sitt resultat och möter oss alla nu med stadig blick. Hans blick stannar dock på mig och jag kan inte låta bli att svälja hårt. Något stämmer inte. Hans blick har hårdnat och är otroligt allvarlig. "De vill utnyttja Kaylees gåva, de vill använda henne som ett forsknings experiment och få fram avkommor med hjälp av medicinsk väg som är lika starka, om inte starkare än Kaylee.

Återigen sväljer jag hårt och hela jag blir stel och kall. Så det är mitt öde om vi inte lyckas med det här. Jag kommer inte få arbeta i försvaret, jag kommer bli deras leksak tills de tröttnar på mig eller har fått fram andra personer de kan ha som experiment. Mina händer krampar om bordet jag håller i för att hålla mig upprätt. Jag känner en hand lugnt stryka mig över ryggen. "Vi kommer inte låta det hända dig, förstått?" Cades röst är allvarlig bredvid mig. Jag nickar stelt som svar. Jag vet inte om min röst håller i fall jag börjar prata.

"Vi måste få kontakt med Grönland, det är vår ända möjlighet" yttrar sig Bryan.

"Jag har redan lyckats få reda på kontaktuppgifter. Det är bara att ringa" säger killen stolt. Han drar ner en stor skärm i ena änden av rummet och sätter på den. Det ser ut som en gigantisk dator. Han väntar på Bryans godkännande för att ringa upp. Jag ser i ögonvrån hur Bryan nickar och hur killen trycker på en knapp. En liten bild bredvid en svart bild dyker upp på oss och jag förstår att det är videosamtal som är på gång.

Samtidigt som signalerna går fram drar Cade ner mig i sitt knä från min stående position som jag haft de senaste minuterna. Plötsligt hör vi signalen som tyder på att någon tagit emot det och sekunden efter pryds den svarta bilden av två ansikten. Två män kollar allvarligt på oss.

"Vilka är ni? Och vad har ni för ärende till att ringa Grönlands privata nummer?" den ena mannen pratar bryskt till oss. Jag vrider på huvudet och ser forskande på Bryan som träder fram så han står i centrum.

"Vi är den övertagna kupolen i regnskogen bestående av 'vildar' och människor med gåvor" börjar Bryan lugnt och sansat presentera oss. De båda männen höjer frågande på ögonbrynen åt det han säger.

"Vänta lite här nu. Den övertagna kupolen i regnskogen? Republiken har gått ut med att det inte är några överlevande kvar där ifrån" säger samma man igen allvarligt.

"De ljög, vi lever och är inte under republikens kontroll. Vi behöver er hjälp. Vi vill göra skillnad och har republiken emot oss. De vet att vi planerar något och vi måste slå till innan de hinner mobilisera alla sina styrkor. Vi behöver er hjälp" Bryan pratar allvarligt och med sådan självsäkerhet att man inte kan annat än att tro på han. Men männen är inte lättlurade.

"Varför skulle vi hjälpa er? Vad tjänar vi på det? Vi är redan självständiga och lever ett liv utan republikens makt på våra axlar" Männen verkar fortfarande väldigt tveksamma. Jag ser hur Bryan verka tveka lite på vad han ska säga. Han var inte beredd på detta, faktum var att ingen av oss var.

Jag reste mig hastigt upp ur Cades knä och tog min väg fram till Bryans sida. De båda männens blickar riktades mot mig och jag kunde inte låta bli att rodna åt den plötsliga uppmärksamheten. Bättre blev det inte av att de båda såg helt okej ut...