Mitt livs värsta händelsen i mitt liv

2 0 0
                                    

Jag är 12 år och bor med min mamma och pappa. Jag är ensam barn i familjen. Jag vaknade en tidig lördag och jag tänkte på att vi skulle till min mormor hon är den ända som jag har kvar i släkten utom min moster men ingen har set henne. Hon flydde när jag var en månad och flydde precis dan efter hon besökte mig på sjukhuset. Jag satte på mig minna kläder och tryckte i mig en bulle vi skulle till "Lalandia" med min mormor och minna föräldrar jag tryckte ner dem sista kläderna i min väska. Jag sprang ut i bilen och satte mig bekvämt och ropade på mamma och pappa det satte sig och bilen rullade iväg och jag kunde inte hålla mig tills vi var framme. Vi var framme och jag steg ur bilen och jag såg en stuga jag satte ner mina väskor och rusade in och jag tittade mig omkring och jag såg på alla möbler med häpna ögon. Jag hade själv inte så fint hus. Mamma kom in med minna väskor.
-Förlåt att jag inte tog mina väskor jag var ju så taggad, sa jag
-Ursäkten tagen, pappa och jag måste gå och handla, din mormor kommer om någon minut, sa mamma.
-Okej, jag går och packar upp och går en liten promenad.
-Okej gör du det, sa mamma.
-Hejdå, sa jag med glad röst.
Det gick genom dörren och satte sig i bilen.

Jag packade upp  och jag insåg att jag glömde minna badkläder så jag ringde mamma men hon svarade inte så jag gick ut och bökade gå mot lalandia och det såg jätte coolt ut och jag hade redan armbandet på mig så jag gick in och skulle köpa en baddräkt. Jag stod i affären och tittade på två baddräkter men jag kunde inte bestämma mig men till slut hittade jag den rätta och jag blev jätte nöjd. Jag började gå hem och jag var jätte glad och lycklig och jag tänkte "vad kan gå fel".

You've reached the end of published parts.

⏰ Last updated: May 21, 2016 ⏰

Add this story to your Library to get notified about new parts!

Vägen tar aldrig slutWhere stories live. Discover now