Samanta

Det som inte fick hända (kapitel 5)

Det har gått några dagar nu sen det jag träffade Olivia och det känns bra att ha henne här nu, det var overkligt och konstigt till en början men nu är det som att vi aldrig varit ifrån varandra men våra bröder vet inte om att jag och Olivia är tvillingar men vi ska säga det till dem senare. 

Jag och Olivia sitter och spelar på den stora tv'n i vardagsrummet när Alex kommer innanför dörren efter att ha varit med några av grabbarna. "Sam ka- oj heh visste inte att hon var här men Sam kan jag prata med dig senare?" frågar han "visst! Inga problem alls, Olivia ska ändå gå snart" sväger jag och håller kvar blicken på skärmen. Jag och Olivia spelar i ungefär tio minuter till innan det hon går. Jag går upp och till Alex rum för att se vad han ville säga. Jag knackar på dörren innan jag går in och när jag kommer in så ser jag något oväntat. Niklas är inte hemma än så jag springer ner för trappen, greppar telefonen och ringer Niklas i panik. Det tar en stund innan han svarar "He-" hinner han bara säga innan jag säger vad som hänt. "Vänta lite, ta det från början men lugnare den här gången, jag är snart där så ta det bara lugnt" så jag tog det en gång till fast i ett lägre tempo "han hade gjort vad? Sa du?" "Jag säger det inte igen! Skynda dig hem bara!" jag skriker ut orden i ren panik. 

~Fem minuter senare~

Jag har hängt av repet från hans hals och sitter nu med min älskade brors livlösa kropp i min famn med Olivia och Niklas på varsin sida om mig, polisen är på väg för att reda ut om varför han gjorde det.  Är allt mitt fel? Varför sa han inget? Vad var det han skulle säga mig innan det här hände? Tankarna snurrade runt med olika frågor och grejer som jag inte hunnit att säga honom som jag velat säga och nu är det försent. 

Under tiden poliserna undersöker allt i rummet så får vi inte vara där mer än den stunden vi blir intervjuade. Under min intervju så gav dem mig ett brev med mitt namn på det men jag vågar inte att öppna det än. Poliserna som var och undersökte inne i huset och utanför kommer fram till oss som fått sätta oss i deras bilar så länge dem kollade igenom allt. "Vi ska undersöka detta fall lite mer noggrant, sedan färdigställa och rapportera om vad som hänt och då åter kommer vi med besked. Det hade varit bra om vi även fick veta vad som står i dem brev som överlämnats till var och en" berättar en manlig polis. Jag öppnar inte brevet men jag ger det till honom och säger "jag vill inte veta än vad som står så hade varit tacksam om du läste det tyst." Han nickar, öppnar brevet försiktigt och läser det snabbt men väldigt noggrant. Niklas räcker fram brevet och polismannen läser det högt och tydligt "Kära bror jag vet att det som hänt kanske inte var väntat men jag vill att du ska veta att jag gjorde inte detta på grund utav bråket vi hade tidigare idag. Men jag kunde inte berätta för dig vad som hänt i utanför huset och jag kunde inte ta det längre, jag orkade inte med. Jag kommer att vaka över er och jag är ledsen att jag inte sa något men jag var rädd att ni inte skulle tro mig...  Hälsningar Alex. 

P.S jag älskar dig och allt du har gjort för mig du är bäst"  han gav där efter tillbaka breven till oss och lät oss gå in i huset igen

_________________________Note_____________________________

   Jag lämnar detta kapitel här och gör nästa kapitel längre på kortare tid ha det bra