Demonvindens fånge

Demonvindens fånge

Det var en gång ett kungarike långt, långt borta som var känt för sitt silver slott i silver staden och dess djupa skogar. Den djupaste skogen och den mörkaste var demon skogen, men de ovetande, folket, som blundade för sanningen, kallade skogen för djupa skogen. I staden fanns det en legend om demon vinden, en demon som kunde klä ut sig till en riktig människa, och som kidnappade och dödade speciella människor, eftersökandet efter den förstfödde som enligt sägen inte liknade någon annan människa. Demon vinden hade kidnappat en ung kvinna med rött lysande hår, eftersom hon var den enda i landet med eld rött hår. Vinden hade tagit hennes namn, så hon blev kallad för Der Rief, som betydde Red Fire. Åren gick och efter några år så försvann flickan spårlöst. Demon vinden hade också tagit en vacker ung kvinnas namn, eftersom hon var så vacker, och hon blev kallad för Odsnak eller Odd som man kallade henne för, och hon försvann också efter några år. Efter några tiotals år försvann Silver stadens drottning, Silrev, från staden. Hon hade mörkbrun hy med guld mönster, istället för vit hud och silver mönster som alla andra i staden. Hennes går var mörkt choklad brunt och hon hade brun röda ögon. Demon vinden kände på sig att det var något speciellt med henne, och den kunde inte rå för det, så den dödade henne och tog hand om hennes kropp. Det Demon vinden inte viste var att Silrev hade en son, men lika mörk hy, men med brunt hår och så bruna ögon att de ibland skiftade i svart. När prinsen var liten lekte han alltid med en liten flicka från den fattiga delen av staden, en flicka med silver hår, som också hon hade fått sitt namn taget av Demon vinden, så hon kallades för Vonnimedd. En dag försvann hon från silver staden, på höstens mörkaste dag. Prinsen väntade vid silver sjön, men hon kom aldrig. Prinsen kom varje år till silver sjön för att leta efter henne på höstens mörkaste dag, men hon kom aldrig. Åren gick och prinsen blev äldre och äldre.

En dag gick prinsen ute i silverstaden, och han kände hur alla stirrade på hans mörka hy. Han hade fått det av hans mor, och från vad han viste, så hade hon hittats mördad vid slottets slut, där djupa skogen började. När han gick kände han en silver droppe falla, så han skyndade och gick in till närmaste värdshus innan det började regna. Där inne satt den havande Melissa, de tre bröderna Johan, Joel och Joe, husets ägare Aike och hans dotter Love. Längst inne satt också demon vinden i sin mänskliga form som den gamla kloka gumman. När prinsen steg in, kände hon en stark vibb att det var hon som var den speciella, som skulle göra henne fri och göra så att hon kunde leva för alltid.

   Eftersom den enda lediga platsen var vid gummans bord, så satte sig han sig där mitt emot henne. Hon log ett tandlöst leende när han satte sig.

– Så du kom, sade hon listigt men en gammal och skrovlig röst.

– Kom vart då? Frågade han

– Du kom hit dummer, sade hon. Nå hit med din hand så ska jag spå din framtid, ljög hon. Hon tog hans händer och började låtsas att hon läste hans framtid. När hon var färdig släppte hon hans händer med en suck.

– När hästen är som mörkas, ska du gå till de… jag menar djupa skogen. Där hittar du det du alltid velat ha men aldrig kan behålla. Men akta dig, sanningen kan lura till och med de smartaste ögon, sade hon.

– Prins, avbröt Aike och han räckte fram ett glas med silver mjöd. När prinsen vände sig om mot gumman ingen så var hon borta.

Dagarna gick och den regniga sommaren blev till en stormig höst, och prinsen glömde gummans ord. När det blev som stormigast försvann en liten flicka från staden, men man hittade i djupa skogen, nästan vid dens mitt. Några utav stadens skickligaste jägare skickades ut för att finna flickans kidnappare, och prinsen var en av de tre som blev utvalda. Utav dagarna som gick fann de inget, och under den mörkaste utav höstens dagar ställde man in det eftersom vinden var så stark. Men prinsen fick plötsligt ett stort mod, så han smög ut ur slottet och från staden, till djupa skogen, demonernas hem.