Med tårarna rinnandes ner för dina kinder glider du ner längs väggen i hallen. Det händer att du och Zayn bråkar, men den här gången är bland de värsta. Till och med så att du börjar tvivla på ert förhållande. Han älskar dig, det vet du, men du vet inte om du orkar ta de här bråken längre.
Det är svårt att få in luft när tårarna inte slutar rinna. Desperat släpper du ut ett skrik, men det blir bara ett hopplöst tvivel när din röst skär sig. Det är inte så att det är stora saker ni bråkar om utan det ni bråkade om från början går över till tjafs om felen i ert örhållande.
"Men för i helvete d/n! Jag orkar inte längre!" Orden och det dova ljudet efter att han slängde igen dörren ekar i ditt huvud. Den här gången kändes det inte bra, den här gången känns det värre än någonsin. Du lägger händerna för ditt ansikte och låter tårarna få rinna, de kommer ändå inte sluta.
Dörrhandtaget trycks ner och du bryr dig inte ens om att titta upp förens Zayn går in genom dörren. Han tar ett stadigt grepp om dina armar och lyfter upp dig innan han drar in dig i sina armar.
"Jag är så ledsen." viskar han och håller om dig. Du borrar in ditt våta ansikte mot hans hals och håller hårt om honom.
"Jag trodde du skulle lämna mig." säger du svagt.
"Jag kommer aldrig lämna dig." försäkrar han och pressar sina läppar mot din panna.
YOU ARE READING
》1D Imagines《
FanfictionEn samling av kortare One Direction imagines. Skicka PM om du vill ha en imagine :)