Murderer without knife *Slow updates*

3.7

Jag vet inte hur jag tog mig ut ur salen men plötsligt stod jag vid skåpet och fumlade med mitt lås. Det var nu jag kände att jag inte kunde koncentrera mig. Det kändes som om jag behövde fokusera mycket mer på de små siffrorna på låsets framsida än förut. Kanske var det för den outhärdliga hungern jag kände. Jag lyckades iallafall få upp skåpet efter en stund och jag slängde in böckerna och tog ut min väska. Daniel stod lutad mot sitt skåp och tittade vaksamt på mig medan jag stängde skåpet igen. Min mage kurrade högt när vi gick genom korridoren mot matsalen. Daniel skrattade tyst men inte tillräckligt tyst för att jag inte skulle kunna höra det. Vi fortsatte att gå under tystnad tills vi kom till kön in till matsalen. Den var inte lång eftersom det var soppa och de flesta på vår skola går hellre till köpcentret och äter där. Jag, Daniel och Reagan brukar däremot äta på skolan då för att det blir mindre folk att trängas vid. Men jag har ingen aning om var hon tog vägen så jag antar att det bara är jag och Daniel nu. Jag kände hur magen kurrade igen med ett högre ljud. Jag suckade men såg att vi var nästa på tur. Ingen av oss sa något men Daniel nickade åt mig även om han visste att jag inte hade någon aning om vad han menade. 

När vi kommit in i matsalen hade jag tagit så mycket av maten jag bara kunde. Jag fick några konstiga blickar men jag gav de bara en frågande blick och de tittade bort. Jag satte mig närmast fönstret vid ett ledigt runt bord som såg hyfsat rent ut. Daniel kom efter och satte sig nära mig, kanske lite för nära. Jag började genast äta utan att bry mig om hur andra tyckte jag såg ut när jag gjorde det. Jag såg säkert ut som om jag inte ätit på flera dagar. Daniel bara stirrade på mig. På max 5 minuter hade jag ätit allt på min tallrik och var fortfarande lika hungrig. Daniel fortsatte att stirra på mig med stora frågande ögon. Men ändå såg han ganska road ut. Jag tittade på honom med trötta ögon. 

"Vad?" sa jag med en irriterad röst. Daniel bara skrattade och tittade på mig med glittrande ögon.

"Det funkar" sa han bara. Han såg så stolt och lycklig ut. Han la sin hand på min och tittade mig i ögonen och sa igen: 

"Det funkar" med kanske ännu gladare röst.  Jag bara tittade på honom med en trött blick. 

"Vad?" frågade jag trött med en suck medan jag drack upp mitt glas med vatten. Han bara log och skakade på huvudet. Han tittade ner på sin mat igen innan han tittade upp ännu en gång på mig. 

"Utvecklingen. Den som ska göra dig till en.." han lutade sig fram lite så att ingen skulle kunna höra honom innan han fortsatte. 

"..vampyr"  Han lutade sig tillbaka i stolen igen och fortsatte att äta. Jag svalde och tittade ner i min tomma tallrik. Jag tog ett djupt andetag innan jag tittade upp på honom igen. Jag rynkade på ögonbrynen och skakade på huvudet. 

"Genom att jag är hungrig? Är det så utvecklingen går till, att jag blir hungrigare än vanligt?" sa jag skeptiskt och skakade på huvudet ännu en gång. Han skrattade lite lågt innan han böjde sig fram igen. 

"Nej, gumman. Hungern betyder att du törstar efter blod" viskade han lågt och jag svalde. Jag stirrade ner i tallriken igen. Jag tog tag i min bricka och höll i den hårt medan jag reste mig upp snabbt. Det blev svart för ögonen en stund och jag var nära på att tappa balansen av den häftiga rörelsen men jag återfick den snabbt. Daniel tittade upp på mig med frågande ögon. 

"Jag måste gå" sa jag snabbt och det var otroligt att han ens hört vad jag sagt. Han hann inte ens reagera innan jag var ute ur matsalen. Jag sprang mot dörrarna framför mig. Jag slängde upp de och inom en sekund kände jag den kalla vinden slå mot mig. Jag tog några djupa andetag för att lugna ner mig lite innan jag fortsatte att springa mot skolbyggnaden mittemot. Jag kände hur någon iakttog mig inifrån men jag tänkte att det säkert bara var Daniel. Jag sprang fram till entrédörrarna vid byggnaden och stannade för att inte vara så andfådd när jag kom in. Jag drog upp väskan som hängde på min axel så att den inte trillade ner och slängde en blick bakåt men såg bara en skugga som försvann bakom hörnet.