The Others

Kapitel 1

Jag ser mig själv när jag sover på andra sidan rummet i min säng. Men jag är inte där.
Är det en dröm? Som alla de andra nätterna? Men allt är så verkligt. Tyvärr.
Det känns inte bra, något bådar ont, jag bara väntar på att något ska hända.
Så stannar jag som vanligt framför garderoben. Där är jag och ser från andra sidan rummet hur jag stirrar på garderoben.
Allt går som i ett mönster, jag "vaknar" och sätter mig upp i sängen. Sedan går jag runt i rummet till samma platser varje gång och stannar till slut framför min garderob. Det är något konstigt med den delen av rummet, jag vet inte vad men något är det och det är inte rätt.

Efter att jag står och stirrar minns jag aldrig något mer. Men jag antar att jag inte kan stå och stirra på en vägg hela natten.
Jag måste verkligen ta reda på vad det är, synerna varje natt tröttar verkligen ut mig.

~

Alarmet från väckarklockan väcker mig med ett ryck.
"Åååh, nej. Varför kan jag bara inte få sova" säger jag för mig själv.
Jag reser mig motvilligt och börjar gå mot badrummet för att duscha.
Efter 20 minuter kommer jag in i mitt rum igen och går mot garderoben. Jag blir alltid mer osäker när jag kommer i närheten av den väggen. Men jag har inget val.
Det tar inte så lång tid att välja kläder så jag börjar gå mot dörren men ger garderoben en sista misstänksam blick.
När jag kommer upp från trapporna är mamma redan vaken och står och lagar pannkakor.
"Godmorgon Emma!" Lika possitiv som vanligt.
"Mamma, jag hade de där konstiga synerna inatt igen, och säg inte bara att jag drömmer. Det är på riktigt."
"Men Emma, det är nog bara drömmar. Det är inget att oroa sig för. Okej?"
Jag muttrade bara till ett svar. Hon tror mig inte, jag får bara samma svar varje gång. Om jag inte får det svaret så säger hon att jag ska sluta oroa min lillebror.
Jag tog min väska och började gå mot bilen.
Det ända som kan hjälpa nu är musik på hög volym i bilen dem 10 minuter det tar att åka till skolan.
De 10 minuter som det tar märks nästan inte. Tiden går snabbt medan jag tänker och innan jag vet ordet av det står min bil på parkeringen framför skolan.
Jag tar väskan som ligger på passargerar sätet brevid mig och öppnar bildörren.
Som vanligt möter jag Jessica på parkeringen.
Tystnaden mellan oss håller inte länge förrän Jessica börjar prata utan att sluta.
"Emma, du skulle varit där igår. Det kändes som om nästan halva skolan var på den festen! Du missade verkligen något!"
"Men, Jessie, du vet ju att jag inte gillar sånt. Jag är helt enkelt inte den typen..." hann jag börja med men blev avbruten direkt.
"Du kan väl följa med nästa gång? snälla?!" Jessica gjorde den där hundvalps minen som hon tror gör att jag inte kan säga emot.
"Jag vet inte"svarar jag bara utan att titta på henne igen.
Mitt och Jessicas skåp är brevid varandra, vilket innebär att hon kan fortsätta tjata om att jag måste följa med.
Jag hör inte ens vad hon säger genom tankarna i mitt huvud. Jag har bättre och viktigare saker att göra än att gå på en fest som jag inte ens vill gå till, inte ens orkar tänka på.
"Okej då!" Får jag till slut fran mellan allt prat.
"Bra! Hoppas du kan på fredag då" svarar hon glatt.
"Vi ses senare" säger Jessica och nästan skuttar iväg mot spanska lektionen.
"Hej Emma" säger en mörk röst bakom mig. Jag vänder mig snabbt om.
"Oj hej, Luke, det var bara du" får jag otroligt nog fram efter shocken.
"Bara jag, gillar du inte mig?" Säger Luke och skrattar. Jag besvarar hans skratt.
"Jag hörde att du kommer på fredag. När ska jag hämta dig?"
"Hämta mig? Jaha. Vi kan väl prata mer sen och bestämma det, jag måste till lektionen nu."
"Okej.." Han kramar om mig snabbt och går iväg genom korridoren.