Back to the beginning

-45-

"Hur är det med henne?" hör jag en viskande röst långt bort. Jag försöker stänga den ute och gosa ner mig ännu mer under täcket.

"Hon är okej" hör jag en annan röst svara. Jag förstår att det är Cade.

"Jag har hennes nya kläder. Hennes vapen finns sedan på plats i stridsplanet, precis som dina egna" mumlar den andra rösten igen.

Rösterna börjar irritera mig och jag kan inte stänga dem ute. Jag stönar irriterat till och drar täcket ännu mer över huvudet. Ett fnisser kommer från den ena rösten och det är då jag fattar att det är Aleah.

Sängen sjunker ner bredvid mig och en trygg, stadig hand landar försiktigt på mitt nakna ben. "Är du vaken?" rösten som jag kan lyssna på hur länge som helst hörs bredvid mig.

"Nej" muttrar jag, fortfarande lite irriterad över att ha blivit störd under min sömn.

"Du måste prova dina nya kläder nu, så jag hinner justera dem i fall de inte riktigt passar" Aleah pratar bestämt med mig och jag stönar surt till.

Långsamt sätter jag mig upp i sängen och blänger på min kära vän borta vid dörren. "Så här tidigt?" fnyser jag surt. Jag är ingen morgonperson och kommer nog aldrig vara det heller.

"Alla andra förutom du har redan stigit upp. Man kan ju undra vad ni höll på med igår som har gjort dig så trött" flinade Aleah. Hon var inne på rätt spår, det kunde jag inte förneka. Efter min och Cades bekännelser och när vi kommit tillbaka till nuet kunde vi inte hålla oss borta från varandra. Vi hade kysst passionerat och det ena hade lätt till det andra. Vi hade njutit av varandra ifall det var sista gången, vilket ingen av oss hoppades. Tillslut hade vi somnat i varandras armar helt utslagna. I alla fall var jag det och jag hade somnat till Cades pillande i mitt hår. Lycklig och trygg för stunden.

Surt tog jag mig ur sängen bort mot Aleah. Jag hade bara på mig en tröja och ett par trosor, som jag tydligen fått på mig innan vi somnade. Aleah räckte mig ett par svarta byxor som jag tog på mig. De var tajta men hade dragkedjor vid vaderna som jag kunde gömma knivar under. Ett vinrött linne, med lite väl för mycket urringning enligt min smak, drog jag sedan över huvudet. Till det räckte hon mig en svart skinnjacka med fickor så jag kunde ha en telefon i samt någon extra kniv.

Aleah granskade mig kritiskt innan hon nickade mot mina skor och menade att jag skulle ta på mig dem. Tillsammans med mina svarta skor som var väldigt funktionella blev outfiten perfekt. Jag såg enligt henne bra ut samtidigt som det inte skulle hindra mig i stridens hetta.

Aleah hade för någon dag sedan menat på att kunde jag, skulle jag absolut spela på min kvinnliga charm och till det behövdes ett snyggt yttre.

"Lite mascara och håret i en tofs så blir det perfekt sedan" sa Aleah stolt. Jag log snett mot henne och tackade. Hon tog sig mycket tid till att få allt perfekt. Aleah vände sig mot Cade och kollade allvarligt på honom. "Ryan har dina, hans och Ians nya kläder så kila dit och byt om. Jag tar hand om Kaylee så länge" sa hon bestämt till sin vän. Cade suckade men gjorde som hon sa. I endast ett par strumpor och sina gråa mjukisbyxor kom han fram och gav mig en snabb puss innan han tog upp vägen mot Ryans rum.

Så fort dörren var stängd ändrades Aleahs min. Jag förstod vad hon hade i tankarna och även mitt leende var som bortblåst. Jag tog de lilla steg som behövdes för att komma fram till min vän innan jag kunde slå armarna om henne. "Lova att försöka komma tillbaka, okej?" mumlade hon svagt. Oron lyste tydligt igenom både hennes röst och blick.

"Jag ska göra allt jag kan för att hålla mig, Cade och Ryan levande. Jag lovar" viska jag tillbaks och pussar henne försiktigt på kinden. Aleah var min bästa vän och en så nära vän hade jag bara haft en gång, och hon dog när vi flydde. Att kanske mista ännu en nära vän var hjärtekrossande men jag visste att hon var mer säker bland de skadade än ute på fält med oss andra. Det var där hennes gåva gjorde nytta och som hon trivdes bäst.