Malfoys Trillingar

Kapitel 9. Olika saker häner i livet

(Scorpius perspektiv)

"Ska jag vara ärlig så fattar jag inte vad Melanie pratar om och vad hon är så arg för..?" Sa jag.
"Jag menar vi skrev ju trots allt bara till pappa att hon och Oliver skulle gå som vänner på Halloween balen ihop och att dom är bästa vänner, även om massa andra personer tror något annat så är det inte så" la jag till.
"Men pappa fick det till att Oliver och Melanie är ihop" sa Molly och suckade.
Melanie hade lämnat festen, Oliver hade tydligen slagit i foten eller något så dom hade gått till Slytherins uppehållsrum för att göra något kul istället. Dessutom så var Melanie rasande på mig och Molly.
"Kom Molly... Det blir inte bättre av att vi står här ute och bara kollar ut mot en tom korridor, vi går in och har lite roligt istället!" Sa jag när jag la märke till Mollys ansiktsuttryck som jag kunde läsa av under masken hon hade. Men masken gjorde så att man inte riktigt såg att det verkligen var hon. Så om man inte kände henne väl så skulle man absolut inte kunna känna igen henne.
Vi gick in i stora salen som var överfylld av elever som gick omkring och dansade i alla olika kostymer du kan tänka dig.
Vi hittade tillslut Albus, Sky, Johanna och dom andra.
"Molly!" Utropade Johanna.
"Ojdå du var visst glad?" Sa Molly som antagligen försökte låta glad men man kunde höra att hon var ledsen och antagligen kände skuld.
Vi kanske inte borde ha skickat det där brevet till mamma och pappa.
Melanie och Molly kanske inte borde ha börjat på Hogwarts alls... Det är jättekul och härligt att få träffa mina systrar mer än bara på loven men fortfarande... Deras relation till varandra har vänts upp och ner, dom är inte sig lika. För några månader sedan skulle det ända som kunde hända dom var att den ena typ åt upp den andras choklad, vilket jag inte fattar vad som skulle vara så hemskt med. Köp ny liksom?! (Scorpius. ÄR DU DUM ELLER?!) men nu.. Efter detta så kanske dom inte ens kommer att prata med varandra igen...
"Kom Molly! Jag måste berätta en sak!" Sa Johanna och hon såg överlycklig ut.
Molly nickade och dom gick iväg, ut ur stora salen tror jag, jag kollade inte riktigt vart dom gick.
"Vad handlade det där om?" Frågade jag och kollade på dom andra.
Frank blev alldeles röd i ansiktet och reste på sig. Han gick bort mot bordet där det stod massor av mat och proppade i sig massor av mat.
"Okej... Nu får någon faktiskt ta och förklara vad som händer!" Sa jag och kollade underligt på Sky, Rose och Alice som bara gav mig en blick som sa men-är-du-helt-efter-eller tillbaka. Albus däremot såg lika frågande ut som jag antagligen gjorde.
"Idioter" sa Sky och himlade med ögonen.
"Vad hände med Melanie föresten?" Frågade Alice för att byta samtalsämne.
"Hon är rasande helt enkelt. Rasande på mig och Molly för att pappa tolkade en grej fel" suckade jag.
"Ånej! Mår Molly bra?!" Sa Sky.
"Tror inte det. Men hon är med Johanna just nu så det ska väll gå bra" sa jag men jag visste mycket väl att Molly typ skulle gråta sig till söms eller något liknande.
"Kom hörni, vi går upp till uppehållsrummet, mycket roligare att vara där än att sitt här och inte göra någonting, men att inte heller kunna prata om saker utan att veta vem som lyssnar" sa Rose och vi andra nickade instämmande.
Så vi reste oss upp och gick till uppehållsrummet, Frank hade kommit tillbaka men verkade lite generad fast det var ingen av oss som riktigt brydde sig om det.

(Mollys perspektiv)

Efter att jag hade följt med Johanna ut ur stor salen en stund så hade hon berättat varför hon var så himla glad. Frank hade bjudit ut henne. Hon sa att hon var överlycklig. Men sedan frågade hon hur det hade gått med Melanie, och jag berättade allt som hade hänt och vad som hade sagts, utan att ändra på någonting, ta bort någonting eller lägga till någonting.
Hon hade sagt att Melanie antagligen inte skulle vara arg så länge, men jag känner Mel bättre än någon annan, och jag vet även att hon hatar att bli kallad för Mel... Jag vet att hon kommer gå och vara arg ett tag, precis som att jag kommer försöka att be om ursäkt, trots att hon inte kommer att lyssna på mig och sedan bara bli ännu argare. Det är så vi funkar. Även om allt har förändrats sedan vi började på Hogwarts så kommer det alltid att finnas vissa mönster man alltid kommer att följa, vad som än sker. Detta är ett sådant mönster.