Murderer without knife *Slow updates*

3.8

Jag gick in i biblioteket. Det var ganska stort, större än vad man trodde när man stod utanför. Hela väggarna var fulla av böcker och det såg inte ut att ta slut. Hela lokalen var tyst och så fort man gav ifrån sig minsta lilla ljud kände man sig skyldig. Jag gick mellan hyllorna av böcker och drog med pekfingret över bokryggarna medan jag letade efter rätt bok. Jag hade ingen aning om jag skulle hitta det jag sökte här, i skolans bibliotek, men det var värt ett försök. 

Jag gick igenom sektion efter sektion utan någon lycka. Jag suckade för mig själv och kände hur axlarna sjönk en aning. Jag skakade på huvudet. Det fanns ingenting här. Jag drog upp min väska som halkat ner lite och vände mig om men möttes av en kvinna i 50 års åldern. Kvinnan hade stora glasögon med svarta bågar. Hennes ögon var lika bruna som håret och tittade stort på mig. Hennes hår var ganska stort och lockigt som hängde ner över hennes axlar. Hon bar en blå blus som hon stoppat ner i sin långa gråa kjol. Hon såg ganska kort ut men hon hade hon höga svarta klackar på sig som gjorde att det såg ut som om hon var längre än mig. Hon log stort mot mig och man kunde se att hon hade rött läppstift på ena framtanden. 

"Behöver du hjälp med något?" frågade hon och log stort. Jag tänkte efter en sekund innan jag nickade. Kanske hade jag bara letat på fel ställe?

"Ja, jag letar efter böcker inom övernaturligt" sa jag och hon nickade och såg ut att tänka efter. 

"Mmm, följ efter mig" sa hon innan hon gick förbi mig och började gå mot böckerna i slutet av rummet. Jag vände mig om och började gå efter henne. När vi stod framför den sista bokhyllan stannade hon och vände sig mot mig och log. 

"Det inte många som hittar den här sektionen" sa hon skrattandes och jag log också. 

"Säg till om du behöver mer hjälp" sa hon och började gå mot sin disk som jag såg var lite längre bort. 

"Tack, det ska jag" sa jag efter henne men hon var redan försvunnen. Jag vände mig mot bokhyllan och började leta igen. Jag läste en massa konstiga titlar tills en av de fick mig att stanna. Jag drog mina fingertoppar över den blåa bokryggen innan jag tog ut den ur bokhyllan och höll den framför mig. Titeln stod med stora, snirkliga bokstäver över omslaget. Les anges noir.
De svarta änglarna.

Omslaget pryddes av en ängel som satt i profil. Benen var uppdragna till hakan och hon lutade sig mot en vägg bakom henne. Hennes blonda hår hängde ner för axlarna och hennes starka blåa ögon tittade upp mot himlen som var full av svarta moln som gjorde hela bilden mörkare. Jag drog med fingrarna över bilden. Mina fingertoppar följde ängelns konturer. Ängeln hade stora vingar som var vackrast av allt på bilden. Vingarna var tydliga och svarta. 

Jag gick fram till disken där kvinnan som hjälpt mig förut satt. Hon log mot mig när jag räckte fram boken och sedan ett nyckelkort som visade att jag gick på skolan och hade tillgång till böckerna här. Hon skrev in något på sin dator innan hon räckte tillbaka både boken och kortet. Sedan log hon mot mig igen. 

"Ha det så bra nu" sa hon och tittade på mig med sina mörkbruna ögon. Jag log. 

"Tack, detsamma" sa jag och skulle precis gå när hon sa något lite lägre den här gången. 

"Han väntar på dig" jag vände mig om och tittade på henne. Hon blinkade med ena ögat men sa ingenting mer. Hon tittade bara ner på datorn och fortsatte att skriva på någonting. 

Jag vände mig om och började gå igen. Men jag kunde inte koncentrera mig. Hela rummet verkade snurra och golvet nästan sviktade när jag gick igenom korridoren. Jag försökte att koncentrera mig på dörren i slutet men det var som om den snurrade runt mig. Jag kände en kraftig smärta i magen. Den började i bäckenet och vandrade uppåt tills den kom till mina lungor. Jag försökte ta djupa andetag men det kändes tungt och kramade i bröstet. Jag svajade till och det kändes som om rummet tog slut på luft. Jag försökte skynda mig till dörren. Jag kände hur rummet blev mörkare och mörkare innan jag äntligen la handen på dörrhandtaget. Jag kände den kalla metallen som en stöt igenom kroppen och drog genast åt mig handen igen. Istället för att lägga handen på dörrhandtaget igen försökte jag putta upp dörren med axeln. Jag kände hur min mage knöt sig som en knut och hur mina lungor kändes mindre och mindre. Luften tog slut inom mig precis i sekunden som jag kom ut ur byggnaden. Men det tog inte slut där. Jag kände genast hur samma smärta började i bäckenet och att den förflyttade sig uppåt som en strålning. Den gick upp till lungorna igen och det var då allt blev svart och jag blev beredd på allt falla mot den hårda asfalten. Det gick som i slow motion. Jag kände hur jag långsamt föll mot marken och jag kunde se svaga strimmor ut av gården runt omkring mig genom mina halvt slutna ögonlock. Men precis innan jag träffade marken kände jag hur någon fångade upp mig och jag kunde se Daniels neongröna ögon titta ner på mig.