Dreams

En dröm

Zéro

En fridfull vind sveper om mig och jag svävar iväg med den.
Havet glittrar under mig och delfinerna hoppar upp över vattenytan gång på gång.
En örn flyger majestätiskt framför mig och jag stiger högre och högre mot skyn.
Molnen har en ljus nyans av rosa i sig och jag hör ett skratt ett underbart skratt.
På ett av molnen sitter han i sina shorts och t-shirt med en vacker blomkrans på huvudet.
Som om han väntade på mig, han ler ett varmt leende mot mig och har en värme i sin blick.
Han kastade sig mot mig och skrattade vackert.
Jag fångade honom utan att tveka det minsta.
Hans armar omslöt min nacke och han viskade svagt i mitt öra.
-Vi ses snart..
han släpper taget om mig och faller ner, ner mot marken.
Jag ser förskräckt mot honom medan jag inte kan göra något.
Jag bara svävar med vinden som ett löv som fallit från trädet.

-Vakna!
Detta är minsann ingen sovstund!
Jag vaknar med ett ryck när en linjal slår mot bordet bara några centimeter ifrån mitt huvud.
Jag ser mig förvirrat omkring medan jag hör viskningar och fnitter.
Ett hopknycklat papper träffar mig hårt i bakhuvudet.
Jag kollar bakåt och ser en kille nicka åt mig medan han kollar på pappret han kastade.
Jag böjer mig ner och tar upp pappret. Jag viker upp det och ser att det står något med slarviga bokstäver.
~Städskrubben klockan 12:00 kom dit annars..~
Jag knycklar ihop pappret och kastar den någon random stans.
-Zéro!
Vad har jag sagt om att kasta papper! Säger läraren argt.
Efter lektionen går jag direkt till mitt skåp och kollar på alla bilder som sitter upp i det.
Alla bilder jag avritat av personen i mina drömmar, personen som alltid ler åt mig.
Jag kommer och tänka på vad personen sa.
~Vi ses snart~
Vad ska menas med det? När jag väl tänker efter är det, det första personen sagt till mig..
Jag går till städskrubben och sätter mig på golvet lutandes mot en vägg. Mina ögonlock blir tunga och allt blir svart.

Jag ser vackra fiskar simma omkring mig och sjögräs på havets botten. Vackra snäckor ligger och glimrar långt där nere vid bottnen medan fiskarna simmar omkring i sjögräset.
Jag ser en delfin komma simmandes rätt mot mig, när den väl passerar tar jag tag om en fenan.
Den simmar lugnt genom vattnet och stannar en liten bit ifrån en ö.
Jag släpper taget om den och simmar upp mot havsytan.
Den vackra sandstranden ser gyllengul ut medan palmerna svajar i luften.
När jag börjar simma mot ön kommer jag ingen stans.
Ön blir mindre och mindre, tillslut försvinner den ur min syn.
Jag kollar bakåt och ser hur vattnet har tagit tag om min ena fot och drar mig längre och längre ut.
Jag börjar närma mig ett par hajar som simmar runt och runt i en cirkel.
När jag väl är framme ser jag hur en haj simmar mot mig och är påväg att bita tag om mitt huvud.
Det sista jag ser är hajens enorma gap innan jag vaknar.
En person sparkar på mig medan 3 andra personer står bakom honom och flinar.
-Så du kom trotts allt.
Lite mod kanske du ändå har..
Han ger ett tecken till en av personerna som står bakom honom som nickar glatt av hans tecken.
Personen går närmare mig och jag känner hur personen tar ett hårt tag om min ena handled.
Men innan jag hinner reagera känner jag hur en annan knuffar mig och jag flyger rätt in i städskrubbens dörr.
Allt jag hör innan det blir svart är.
-Idiot!
Du skulle ju öppnat dörren innan!

Jag känner hur någon flåsar mig mitt i ansiktet.
När jag öppnar ögonen ser jag ett majestätisk vitt lejonhuvud framför ögonen på mig.
Lejonet backar sedan undan och jag ser personen.
Personen som föll från himlen, personen som alltid ler mot mig.
Men något kändes fel, han log som alltid men den där värmen i blicken fanns inte och i leendet fanns ingen lycka.
Han går fram mot mig och stannar precis framför mig.
Han böjer sig fram och viskar i mitt öra.
-Detta blir ett adjö..
Men vi ses i ett annat liv.
Han vänder sig om och går.
Jag ser mot honom med tårar i ögonen. Han blir genomskinligare och genomskinligare medan han går tills han försvinner.
Jag ramlar ihop av smärtan, smärtan i mitt bröst som om 100 knivar åkte in i bröstet och känslan av att den enda personen som såg mig som en människa försvinner.

När jag väl vaknar ligger jag i en soffa. Jag sätter mig upp och känner hur en tår faller ner från min kind.
-Har du så ont i huvudet?
Säger en vänlig röst.
Jag ser mig omkring och börjar att jag är hos sjuksköterskan, sedan skakar jag långsamt på huvudet.
-Hur kom jag hit?
Mins röst låter som om den ska spricka när som helst.
-En person tog hit dig..
Han hade vitt hår och var klädd i
en t-shirt och shorts.
Han hade även en blomkrans runt huvudet, men han bar inga skor.
Det kändes som om tiden stannade och jag stirrade bara ut i tomma intet med bilden av personen i mitt huvud.
-Kan du beskriva mer exakt hur han såg ut? Min röst lät ivrig men samtidigt chockad.
-Visst? På hans vita t-shirt stod det med stora svarta bokstäver Dreams och hans svarta shorts väldigt slitna.
Hans hy va ganska blek som om han inte är ute så mycket i solen och han var ganska mager men inte farligt mager.
Hans ögon var ljusblå och fyllda av värme.
Han log och sa åt mig att ta väl hand om dig.
Säger hon men en vänlig röst.
- Sa han sitt namn?
Min röst lät väldigt desperat.
- Inte vad jag minns.
Säger sjuksköterskan.