Fercentes perspektiv
Jag klamrar mig fast vid sänggaveln och kämpar för att andas. En tsunami har dragit fram genom min kropp.
Ett lågt skrik lämnar mina läppar och jag slår upp ögonen. Det gör ingen skillnad, allt är kolsvart ändå.
Jag skakar i hela kroppen, kippar efter luft. Cell för cell rasar det som en gång varit jag. Och jag är mitt i.
Hjärtat slår så hårt, allting snurrar och jag brinner. Jag faller och faller i en djup utan botten, bara kala väggar, mörker och ensamhet. Skräcken griper tag i mig med sina vassa klor och jag skriker.
Ångesten bubblar och fräter och når munnen. Jag faller ner på golvet och kryper ut i badrummet. Känner klinkergolvet mot kroppen.
Jag kräks ut ångesten i toaletten.
Flämtar efter luft.
Söker efter en pelare, hittar ingen.
Jag slukar så mycket syre att jag blir ännu mer yr.
Måste hitta tillbaka, måste hitta tillbaka... Måste hitta tillbaka hem.
YOU ARE READING
Flera tusen ord
General FictionÅtta år. Åtta år har gått sedan jag såg dig sist. Jag har blivit åtta år äldre. Det påminner mig om hur unga vi var. Jag tittar ibland på bilderna vi tog på oss. Men det gör mig mest förbannad. Våra gröna ögon. Det var så mycket vi inte viss...
