Fallen ängel

11

Som  vanligt kom jag in först i klassrummet. Amerikansk historia. Jag trummade med fingertopparna emot bänkskivan och Colden dök upp i dörröppningen. Han drog på munnen arrogant och gick emot mig. Sedan slog han sig mer bredvid mig och sträckte ut sina ben framför sig.

" Varför så tidig? " Sa jag självsäkert till honom. Han vred huvudet emot mig och log mystiskt.

" För att få bästa platsen. " Han lät alltför säker och jag suckade. Plötsligt la han sin hand på min stol och vred den så jag satt mitt emot honom. " Jag trodde inte att du var en party tjej, Aria. "

" Det är jag inte heller, Cassidy tvingade med mig. " Snäste jag och försökte vända tillbaka stolen.

" Ah, hon är snygg. " Han log mörkt. Jag blängde på honom och lyckades vända tillbaka stolen.

" Visste du hur perverst du egentligen är? "

" Jag tar det som en komplimang faktiskt. Kan du säga det igen? Jag älskar att lyssna till ditt irriterande tonläge. " Jag hörde hur han skrattade tyst.

" Vad vill du egentligen? Jag är inte direkt din smak. " Jag såg på honom och hans blick var oerhört svår att tyda. Det spändes en muskel i hans käkar och han lutade sig närmare.

" Du har ingen aning om min typ av smak Aria. " Han smekte bort en av mina hårslingor ifrån mitt ansikte och placerade den bakom mitt öra. En rysning for genom min kropp - om det var av behag eller irritation hade jag ingen blekaste aning om.

" Du är inte så korkad som jag trott. " Lyckades jag få ur mig. Nej, han var mer en arrogant djävul.

" Och du är inte så lätt som jag trott. "

" Det verkar som om vi båda haft fel uppfattning om varandra. " Han drog på munnen.

" Helt korrekt Aria. "

Jag satt vid ett runt bord och väntade på Cassidy. Matsalen var full och jag rörde runt med gaffeln i min lilla hög med överkokta makaroner. Jag hade bestämt att inte äta dem, orolig för konsekvenserna dem kunde skapa. Jag var rädd om min kropp, åt nyttigt och bra. Längre bort såg jag Cassidy gåendes med en tom bricka i sina händer. Hon ställde sig i kön och började snacka med en kille som stod framför henne. Jag suckade och fuktade mina läppar med tungspetsen. En person slöt upp vid mig och satte sig sedan ner bredvid mig på en utav stolarna. Hastigt vände jag huvudet åt människan och log när jag såg vem det var. Ashton, eller Ash.

" Är det bara jag eller ser maten otroligt god ut idag? " Sa han ironiskt och drog på ett leende.

" Helt ärligt vågar jag inte ens äta makaronerna. " Sa jag och stoppade in en bit gurka i munnen. Han skrattade till, hans röst hade en väldigt charmig ton. Cassidy satte sig plötsligt ner mitt emot oss och såg på oss nyfiket. Mig gav hon sitt vanliga muntra flin men till Ashton gav hon ett förföriskt leende. Han besvarade med en blinkning och stoppade in gaffeln med makaroner på i munnen.

" Jag orkar verkligen inte med min idrottslärare. " Sa Cassidy och fixade smått till sitt hår. " Han uppmuntrar oss att svettas, plus mitt hår blir kaotiskt av vädret. "

" Det är härligt, bygga upp lite svett. " Sa Ashton ifrån min sida. Jag skrattade till och korsade ena benet över det andra.

" Härligt? Det är äckligt. " Fnyste hon. Ashton och jag utbytte snabbt en retsam blick.

" Jag håller faktiskt med Cassidy, mitt hår blir som andra världskriget. "

" Betyder ert hår så mycket för er? Killar bryr sig ändå inte om tjejers hår. " Sa Ashton. Jag och Cassidy såg på honom med djävulska blickar. Han såg först på Cassidy, sedan mig. " Okej.. Tjejers hår är en big deal, förlåt. " Sa han och höll upp händerna i axel höjd i en gest. Både jag och Cassidy brast ut i skratt och tillslut skrattade Ashton med. Samtidigt som vi skrattade hann jag uppfatta att Cassidy såg nästan kärleksfullt på Ashton. Man kunde nästan känna gnistorna som dem slängde mot varandra. En snabb blick på klockan fick mig att dra ut min stol och ställa mig upp.

'' Vi är lediga nu resten av dagen eller? '' Sa jag och tog min bricka. Cassidy nickade instämmande och tog en klunk av sitt vatten.

'' Varför så himla bråttom? '' Sa Ashton och hade munnen full med mat vilket fick Cassidy att göra en grimas av avsmak.

'' Jag ska gå till biblioteket, det som ligger i centrum. '' Jag sköt in stolen och såg ner på dem. '' Måste verkligen lämna in en kanske för försenad bok. '' Båda två nickade och jag lämnade dem ensamma.

Efter cirka fem försök att få igång min skrothög till bil - fick jag igång den. Jag gjorde en u-sväng och körde ut från skolans parkering. Träden vid trottoaren hade fått den typiska höst 'looken'. Löven i en nyans av rött, gult och orange silade ner emot marken. Jag körde emot biblioteket och parkerad i ett parkeringshus ett kvarter bort då det inte fanns någon till biblioteket. Jag klev ur min bil, låste och gick emot bibliotekets riktning. Kylan låg i luften och jag tryckte ner händerna i fickorna till min svarta jeansjacka. Längre fram såg jag en skymt av biblioteket och ökade på stegen. Behovet av värme gnagde i min kropp. Jag genade genom två byggnader och hade skjutit upp min väska högt upp på axeln. Lättnaden när jag kom fram till bibliotekets portar var som skör lycka. Jag drog upp porten och steg in i värmen. Det såg rätt dött ut inne, förutom bibliotekarien som sorterade böcker långsamt i en hylla. Jag sköt ner väskan ifrån axeln och rotade efter boken. En bok av Jane Austen, stolthet och fördom. Jag banade mina steg emot inlämnings lådan och lät boken slinka in i den lilla öppning. Ett ovanligt ljud fick min uppmärksamhet. Mitt huvud for åt höger, sedan vänster. När jag inte sett något underligt gick jag emot hyllorna. Ljudet blev allt tydligare desto närmare jag kom. Jag stannade vid en hylla där ljudet hördes som bäst och jag antog att ljudet uppstod ifrån andra sidan hyllan. Det lät som någon mumlade, irriterat och kallt. Jag var inte den typen som tjuvlyssnade, men jag kunde inte behärska mig. Försiktigt och ljudlöst sköt jag undan några böcker och kikade in genom springan som skapats emellan två böcker. Men jag såg inget. Det var tomt på andra sidan och ljudet var borta. En suck for ur mina läppar och jag rätade på mig. Jag snurrade runt och skrek till i i chock då jag upptäckte vem som stod framför mig. Colden såg på mig med mörka ögon och rörde inte en min.

'' Jag visste inte att du var en snokare. '' Yttrade han lugnt, men hans ögon var så kalla, så mörka.

'' Och jag visste inte att du var en stalker. '' Sa jag och försökte lugna ner mig.

'' Jag var här först, jag tror mer att du är stalkern av oss. ''

'' Ursäkta? Jag är absolut ingen stalker! '' Mitt utrop fick honom att le roat. Han tog ett steg närmare och automatiskt tog jag ett steg bakåt så min rygg slogs emot hyllan.

'' Aw Cole, är du rädd för mig? '' Han stod alltför nära nu. Mina andehämtningar började sakta men säkert bli tyngre. Jag såg upp i hans ögon som antagligen dolde oändliga hemligheter.

'' Nej, du är bara väldigt närgående. '' Mumlade jag. Han nickade och fuktade sina läppar med tungan.

'' Jag får dig alltså ur balans? ''

'' Nej, nej det var inte så jag menade . . . ''

'' Det är lugnt, jag har den effekten på folk. '' Han log slugt och återigen hade han blivit den irriterande killen som visste exakt hur han skulle göra för att gå mig på nerverna. Smidigt drog jag mig åt sidan och skyndade mig emot utgången. Hela vägen som jag gick kunde jag känna hans hånleende bränna mig i ryggen.

-------------------

Ännu ett kapitel klart, yay! Känner mig så himla aktiv hahah. Hoppas detta dög och ni får suuper gärna kommentera eller rösta. Skulle verkligen gör min dag. Btw vill bara tacka er som läser, ni är bäst!

Kram Vilma! :) <33