Aldrig igen ~ f.s

2

"Du måste stå där heeeela tiden." Säger Felix och placerar sin haka på mitt huvud och lägger armarna över mina axlar, kramar om min hals. Han syftar på att jag måste stå kvar i publiken hela tiden, längst bak i golden circle i det vänstra hörnet - har han bestämt.

"Nej du vet jag tänkte dra ut på krogen." Yttrar jag skämtsamt och tar bort hans armar från mig. "Du förstör mitt hår om du håller sådär." Påpekar jag och ser ner på de lockar killarnas stylist fixade på mig.

Felix suckar och låter istället sina armar slingra sig runt min midja.

"You are such a girl baby." Mumlar han och jag skrattar lågmält för att inte dra all uppmärksamhet mot mig då jag inte vill förstöra diskussionen som pågår mellan Ogge, Oscar och någon vakt.

"Men seriöst du måste stå där hela tiden." Upprepar han och jag placerar mina händer över hans.

"Jag kommer inte försvinna Felix." Yttrar jag och lutar mig närmare honom. Trots att det har gått lite mer än två år sen vi togs ifrån varandra och aldrig mer trodde att vi skulle få se varandra, är Felix fortfarande rädd över att jag ska försvinna på samma sätt igen. Sannolikheten att det kommer hända är inte alls stor, då de har tagit sig ur all skit de var inblandad i. Efter Johnnys död blev det inte ens svårt att komma ur det, till och med polisen lyckades vi undvika. Idag är killarna inget kriminellt gäng längre, har inte heller några fiender kvar. Men trots det är Felix rädd att samma sak kommer upprepas igen, därav vill han hela tiden ha koll på vart jag befinner mig.

"Jag vet, men ändå." Suckar han och jag vänder mig så smidigt jag kan i hans famn så att vi står mage mot mage. Han ser ner på mig och skiner upp i ett stort leende, vilket får även mig att le.

"Fan du är så jävla vacker." Yttrar han och låter blicken svepa över mitt ansikte varpå han böjer sig ner och pressar sina läppar mot mina. Trots att jag sällan visar det blir jag oerhört glad av hans ord. Jag blir sällan kallad vacker av människor, det är alltid snygg eller sexig. De orden gör mig inte alls lika glad.

"Men okeeeeej we get it sluta nu." Suckar Omar vid vår sida och jag släpper ur mig ett skratt så gott jag kan utan att avbryta kyssen.

Som alltid när de ber oss att sluta blir vi bara värre, vilket de borde ha förstått vid detta lag med uppenbarligen är de inte tillräckligt smarta för det. Felix flyttar sina händer till min rumpa, tar ett stadigt tag om den och gör mig närmare sig, fördjupar kyssen ännu mer.

"Ni är omöjliga." Muttrar Omar och bara några få sekunder senare försvinner Felix händer från min rumpa, ett par andra händer placeras över mina höfter och jag dras bort från Felix. Jag förstår direkt att det är Omar som särar på oss och jag skrockar lätt, vrider huvudet åt sidan för att möta Omars bruna ögon, precis som jag trodde.

"Du är så ensam Omar." Flinar jag och han tar bort sina händer från mig midja och gör en ful grimas mot mig.

"Ja tack jag vet det och jag skulle uppskatta om ni inte trycker upp det i ansiktet på mig." Förklarar han med en bitchig ton som bara han kan få till, och jag skrattar ännu en gång.

"Du har ju mig." Ogge kliver in i bilden och lägger sin arm över Omars axlar, pussar honom lekfullt på kinden och ger ifrån sig ett brett flin.

Omar i sin tur drar direkt handen över sin kind och ger ifrån sig ett äcklat läte, tar bort Ogges arm och ger ifrån sig en hög suck.

"Vad har jag gjort för att hamna med dessa människor?!" Utbrister han dramatiskt och går bort från oss, som enbart skrattar honom då vi vet att han skämtar.

"Nasse kan du följa med mig och hämta vatten?" Frågar Ogge, byter samtalsämne helt och ser på mig. Jag ger honom en sur blick som endast får hans flin att växa sig större.

"Jag är 18 år nu, när ska du sluta kalla mig för Nasse?" Frågar jag och sluter upp vid hans sida, ger Felix en snabb blick för att visa att jag hänger med Ogge. Felix ger mig ett leende och vänder sig mot Oscar som står och studerar väggen framför sig.

"Aldrig." Yttrar han och puttar lekfullt till mig från sidan. Jag skrattar lätt och skakar på huvudet.

~

Publiken är enorm och jag kan inget annat än att le när jag ser runt i arenan, ser på alla människor som står med sina kameror uppe i luften, sjunger med till låtarna och några dansar. Andra hoppar glatt med, skriker för fulla halsar och ser på de fyra nu dansade killarna på scenen. Även jag flyttar blicken till dem och följer deras avancerade danssteg som ser så enkla ut när de gör dem. Men de är långt ifrån enkla och det har tagit ett tag tills de klarade av dem perfekt.

Introt till My Girl startas och skriket från publiken blir allt högre. Jag skrattar lätt och följer deras exemplar, sätter upp händerna i luften och skriker för full hals. Det får tjejerna runt om mig att se på mig, vilket de har gjort varenda gång jag har gett ifrån mig något ljud eller rört en enda kroppsdel. Jag försöker spela oberörd, och lyckas ganska bra även om det irriterar mig att de ser mer på mig än på killarna.

När konserten är helt slut skyndar jag mig till backstage för att slippa hamna i folkmassan och dras med ut. Desto närmare jag kommer, desto högre blir de glädjefyllda tjuten och jag kan inte hindra leendet som uppstår i mitt ansikte. Och när jag väl kommer fram till de andra möts jag direkt av en gruppkram av fyra, enormt svettiga och över taggade killar som tjoar högt.

__

Gillar ej att skriva början av en story för det är sååå segt, men things will happen soooon;)