Back to the beginning

- 46 -

Framför oss kan jag se skyskraporna resa sig upp mot skyn. Stridsplanet vi befinner oss på cirkulerar strax utanför stranden tillsammans med de stridsplanen som gör sig redo att landa så fort täcken ges. Grönlands båtar håller på att gå i land vid stranden och på dem befinner sig även personer från regnskogens kupol. Människor springer i panik när våra soldater intar stranden. Det är alla möjliga människor, små barn till äldre vuxna och allt där i mellan. Jag vet att våra soldater aldrig skulle göra något mot oskyldiga människor men det vet tyvärr inte dem som just nu springer i panik.

Soldaterna som kom från båtarna säkrar snabbt stranden för att se till att inga människor är kvar eller att republikens soldater är för nära. Där efter börjar de vinka in stridsplanen som ska stärka upp dem med soldater. Flera går ner för att landa snabbt och smidigt och soldater börja välla ut. Bryan följer allt från ett av de mindre stridsplanen för att kunna gå lägre och få en bättre översikt. Han förmedlar order till ledarna, eller befälhavarna som det så fint heter, nere på stranden. Jag kan se genom fönstret hur soldaterna börjar mobilisera sig innan vandringen in mot centrum börjar. De stridsplan som är kvar utöver vårat swishar förbi oss för att kunna hjälpa till från luften. För känner vi republiken rätt kommer de garanterat attackera både via mark och luft.

Vi stiger i luften för att hålla oss på säkert avstånd från skotten som kommer från marken och inte heller befinna oss mitt i skottlinje för stridsplanen. Vi har en fantastisk översikt, eller mer hemsk skulle jag nog kalla den. Jag kan se hur soldater från republiken börjar välla fram, de var beredda på ett anfall. De visste bara inte att det skulle komma från havet. Människor som råkat komma i skottlinje faller, soldater slås samman och många stupar. Det kommer bli ett stort blodbad.

"Gör er redo! Marktrupperna börjar dra fram med stora framgångar" utropar Cade där han precis kommit ut ur rummet där de planera i. Jag fattar tag i pilkroget och sätter det på min rygg med flera pilar i. Knivar fäster jag på mina vader och mina överarmar under jackan och skorna jag har på mig. "Kaylee, här!" Cade får min uppmärksamhet precis i tid för att jag ska se hur han kastar en pistol åt mig. Jag lyckas fånga den utan problem och sätter den i hölstret på min höft. Snabbt fattar jag tag i min pilbåge som ligger perfekt i min hand. Ett flin växer på mina läppar när jag känner det farliga men fantastiska vapnet i mina händer. Jag drar lättsamt mina fingrar över det lena materialet.

Jag blickar ut genom fönstret igen och ser att vi sakta sjunker närmre och närmre skyskraporna. Meningen är att vi ska landa på taket till rätt skyskrapa. Jag ser hur soldaterna slåss nere på marken och de har kommit väldigt snabbt in på väldigt kort tid.

"Gör er redo! Vi landar inom 30 sekunder!" Cades röst kastar ut order och alla intar snabbt sina platser på stridsplanet. Utanför ser jag hur vi kommer närmre och närmre rätt skyskrapa. Det är lätt att se vilken vi ska på. Den är högre än de andra men har även en stor logotyp på varje sida där det står "för en bättre framtid, håll på republiken!". Jag ser hur en dörr uppe på taket till skyskrapan och ett tiotal soldater kommer ut.

"Cade!" ropar jag snabbt för att uppmärksamma honom på vad som händer. Han kastar en snabb blick ut genom fönstret samtidigt som skotten börja komma mot oss. Det smattrar högt mot stridsplanets yttersida och det är nästan öronbedövande.

Jag hör hur det knastrar till i mitt öra innan Cades röst kommer fram. "Skyttar gör sig redo!" ljuder Cades röst i mitt öra. Jag vet sedan tidigare att jag är en av dem. En dörr öppnas och några med pistoler sätter sig på huk framför oss med pilbåge."Ladda!" Jag drar en pil ur kroget på min rygg och sätter den i min båge. Med försiktig rörelse laddar jag men låter pilen fortfarande rikta neråt. Jag har inte de armmusklerna för att låta pilbågen vara uppe i den egentliga positionen så länge som de andra. "Skjut!" De främre av våra soldater avlossar sina kulor medan pilar från pilbågarna skjuts av. Jag tar ett snabbt, djupt andetag innan jag låter min pil swisha iväg och göra de andra sällskap. Fyra av tio soldater faller till marken. Ett smärtfullt skrik hörs framför mig och jag ser hur mannen som sitter på knä framför mig kastar sig åt sidan, längre in i stridsplanet. Han är träffad och ett spår av blod lämnas efter honom där han kastat sig.