Glädje

Kapitel 1 Mat

Jag vaknade av att Kotoura stod flåsande ovanför mig hon är en bland ras och hon är fluffig och vit. Fåglarna kvittrade och jag kände solens strålar i mitt ansikte det blåste inget och det luktade skog och Kotouras andedräkt.

-Usch sa jag.

Jag skrattade till. Jag kommer alltid gilla den där doften av gran,tall och mossa.

Jag började gick upp och gnuggade sömnen ur ögonen och började bytta om från mina rosa och vita pjamas byxor och min vita pjamas tröja till mitt vita linne, mina "vita" converse dem är mer bruna än vita och mina blå jeans shorts dem började bli smutsiga efter att jag har lekt med Kotoura och ramlat flera gånger över stenar och trädrötter.

Jag ställde mig upp och sträckte på mig Kotoura stod och viftade på svansen lyckligt.

-Vad är det Kotoura? sa jag och tittade på henne och försökte klappa henne på huvudet men hon han springa ut.
-Vill du vissa mig något? sa jag och gick efter Kotoura och hon började nosa runt och hoppa.

-Vill du leka? Men jag måste först äta! sa jag och gick in i tältet och letade efter mat jag hade haft i olika små lådor.

-Va!? Är dem slut? Meeen bleh sa jag och la mig i tältet Kotoura sprang fram och tillbaka och viftade på svansen.
Jag suckade djupt och ställde mig upp och letade efter pengar och min mobil och laddare bland alla kläder,lådor och löv. Vänta va löv!? Men Kotoura! tänkte jag och fnissade.

Jag hittade några kronor och jag tog dem och började gå genom skogen jag var tvungen att akta mig för alla grenar och löv så jag inte skulle få dem i ansiktet. Tillslut kom jag fram till en gammal rostig järnväg Kotoura kom precis bakom mig det var fint där vi gick det var ek,alm och lönn som omringade järnvägen. Vi gick förbi en liten å och vattnet forsade i den lilla ån och olika fåglar kvittrade. Tillslut nådde vi tågcentralen och Kotoura stannade kvar så polisen inte skulle ta henne ifrån mig. Hon kunde försvara sig själv men det var bättre att stanna där.

Jag gick in på tågcentralen och köpte pastasallad för pengarna jag tog med mig det luktade nytt och människor pratade överallt. Jag såg en massa barn med ryggsäckar. Jag har inte råd med skola jag var tvungen att sluta när mina föreldrar kastade ut mig för dem inte ville ha mig längre dem var iallafall snälla nog att låta mig ta med så mycket saker som möjligt eller så kanske jag bröt mig in och tog med mig en massa saker.

Helt plötsligt petade en kvinna på min axel.

-Behöver du ett jobb? sa kvinnan som stog i kassan.
-Ja sa jag och nickade och tänkte varför frågar hon mig det är skit konstigt!
-Du kan börja imorgon jag känner dina föreldrar och jag tänkte att du kan få låna pengar att gå i skolan så kan du jobba här istället för att betala tillbaka sa kvinnan och log.
-Ja tack gärna!! sa jag lyckligt och log.
-Bra kom hit kl. 8 på morgonen sa kvinnan.

Jag laddade min mobil en stund så jag kunde hålla koll på allt.

Efter en stund började jag gå ut och jag såg Kotoura sitta utanför dörrarna och små barn som stod och klappade på henne. Men Kotoura fnissade jag till och gick ut till henne. Hon ställde sig upp och viftade på svansen och jag gick mot järnvägen där vi kom ifrån hon följde efter glatt och barnen sa hej då till Kotoura.

Det hade börjat regna jag såg människor som sprang in för dem inte hade regnkläder regnet bildade små pölar på asfalten och det luktade blöt asfalt och blöt hund.