Thief to lover

0.5

Zacs POV

Jag kände hur hon andades djupare. Hon hade somnat. Jag slingrade långsamt tillbaka mina armar och klev försiktigt upp ur sängen. Jag smög till dörren och stängde den efter mig. Hon får inte tro att jag gillar henne.

Jag gick nerför trappan och gick till alla andra. Alla var så inne i matchen. De visste inte ens om att jag satt på soffan. "Hey babe, we missed you, where were you?" Frågade Nick mig med ett flin. "I helped Zendaya to fall asleep", sa jag. "Did you just use her full name?", frågade Ian. "What about it?", sa jag. "Dude. If you want her, you have to talk to her more often. You can't just sit on the couch and be quiet all the time", sa Nick instämmande och irriterat eftersom att jag tydligen aldrig fattade.

Ända sen Caroline dog så har jag haft svårt för mig att gå vidare. Hon var mitt allt. Men när jag såg henne ligga på golvet med blod utspritt över hela golvet blev jag tom. Allt var borta.

Jag lutade mig tillbaka med blicken på skärmen. Jag kunde inte sitta här, jag var tvungen att göra något. Jag kan inte sitta still. Nej, jag ska inte dansa. Jag ska bara kika till om hon sover. Nej?! Jag är inget creep!

Jag gick uppför trappan och gick igenom den långa hallen med en vinröd heltäckningsmatta och svart tapet med kristallkronor som lampor. Rum 261. Jag öppnade dörren försiktigt. Hon låg i sängen. Hon såg så vacker ut. Nej vad tänker jag?! Hon är INTE vacker. Keep convincing yourself Zac. It wont last.

Jag gick in till hennes garderob. På byrån fanns det massa tavlor på hon och hennes familj. Hon såg lycklig ut. Precis som jag gjorde förut. Där låg även en svart ask. Jag öppnade den försiktigt. One shot equals thousands of shots. I'm watching. (Det blev inte exakt som innan).

Hade hon skrivit detta?

Jag gick ut ur rummet och stängde dörren försiktigt efter mig. Jag gick längs hallen och nerför trapporna där alla andra satt och rökte vid det lilla bordet. "Hey Zac, where have you been?", frågade Nick mig med ett flin på läpparna. "I left my phone to charge my phone in my room", sa jag övertygande. Han nickade. "Riiight.. Do you want one?", frågade Nick mig och räckte fram en cigarett. Ja, jag behövde ha en cigarett. Ta en paus från mina tankar. Han reste sig upp och sedan började vi gå mot glasdörrarna som ledde ut. Jag stängde igen glasdörrarna efter oss och tog fram en tändare jag oftast brukar ha med mig överallt. Om något skulle hända.

Jag satte cigaretten i min mun och tände sedan den. "So, what's up with you and Zen", frsågade Nick. "Man.. I don't know. We sleep in the same bed, but she doesn't dare to go further, you know...", sa jag med en irriterad ton. "Well, if it won't be her, then you do it", sa han enkelt. "What do you mean?". "I meeean, that you should fuck her. Hard.", sa han och kollade ut mot den svarta himlen. Jag orkade inte svara och dessutom, hur hade man svarat?

Jag släckte ciggen och gick in igen. Jag gick upp och bytte om till ett par gråa mjukisar och en vit t-shirt. Min garderob bestod mest av kavajer. De flesta vet inte att jag är en person som har den stilen som klädval. Ja, min mamma är ju trots allt en av världens mest känd fashion designer. Sarah Black (hittade bara på något namn).

Jag gick ut ur mitt rum och in till Zen's. Jag kröp in i hennes säng och hon vred sig mot mig.

Zendayas POV

Jag kände hur min säng tyngdes ner. Jag vred mig om till det andra hållet och spärrade upp ögonen. Herrejävlar!! Jag fick ur mig ett litet skrik, men en hand höll för min mun. Handen togs bort och framför mig låg Zac. Okej, jag skämtar inte när jag säger detta, men fyfan vad snygg han är. Han ser SERIÖST ut som en grekisk gud. Varför kom jag ut så jävla ful för? Och hade han stannat hos mig? Ja, klockan var ju bara.. "Hur mycket är klockan", frågade jag svagt. "02:26"... 02:26, så han hade väl inte stannat så långt.

Jag kröp mig närmre honom. Så fort jag är med honom känner jag mig trygg. "Sorry Zen, but I just got to do this", sa han och sekunden efter kraschade hans läppar mot mina. Först blev det lite stelt på grund av att jag inte ens var redo, men nu var den passionerad. Det fanns så många känslor i den. Ledsamhet, orolighet och kärlek. Vänta, kärlek?! Ja, kärlek Zen oh my fricking GOD. Jag drog mig långsamt undan och vilade mitt huvud mot hans bröstkorg. "Zac, what are we?". "I guess we're on the loop?" Jag nickade och jag kunde inte låta bli att le.

Jag har aldrig varit såhär lycklig som jag är nu.