Fallen ängel

18

Irriterande solstrålar dansade över ansiktet och jag slöt försiktigt upp ögonen. Jag var i mitt rum, men något kändes konstigt i märgen. Känslan var svår att förklara men den var som utsuddad. Jag drog mig ur sängen och ställde mig upp. På min färd emot dörren kastade jag en blick i min helfigursspegel och stannade upp. Vad hade jag på mig? Jag såg förvirrat på den för stora tröjan och luktade försiktigt på den. Tröjan luktade inte pappa och absolut inte Josh. Den doftade dock bekant, men jag kunde inte sätta fingret på vad.

Några minuter senare satt jag nere vid bordet med en skål med flingor och mjölk framför mig. Jag hade bytt om till riktiga kläder och slängt tröjan jag sov med i garderoben. Josh kom in i köket och såg rejält utmattad ut.

" Baksmälla? " Frågade jag rätt ut i luften. Josh hummade fram ett tröttsamt svar och fyllde ett glas med vatten. Sedan slängde han i en tablett i munnen och sköljde ner den med vattnet.

" Som fan, ska bara ligga i sängen och softa idag. " Han öppnade kylskåpet och kollade noga efter något ätbart.

" Låter otroligt spännande! " Sa jag alltför entusiastiskt. Han gav mig en dryg blick och sträckte på sig.

" Vet, kan du handla? Vi behöver kvällsmat och jag vill ha chips. " Sa han och ställde sig vid mig. Jag såg upp på honom och suckade.

" Visst, duger tacos? " Jag reste mig upp och tog min skål med flingor.

" Tacos duger alltid, tack. " Han kysste mig på kinden och gick emot trappan. " Pengar ligger på köksbänken och du får låna min bil om du vill. " Man hörde hur han joggade upp och sedan hur han slog igen sin dörr. Jag ställde skålen i vasken och gick upp till mitt rum. Fort bytte jag om till svarta stretch jeans och en tjocktröja där det stod " Hangover Hoodie ". Jag drog några tag genom håret med borsten och satte sedan upp det i en hög tofs.

Några minuter senare parkerade jag Joshs bil utanför affären. Jag slank ut och låste bilen innan jag gick in. Det verkade inte vara så många här just nu. Jag tog en korg och plockade ner varor i korgen. Jag stod och kollade vid chipsen med en funderande grimas. Vilka skulle Josh vilja ha tro? För att skynda på tog jag en påse med doritos och en påse med nötter till mig själv. Jag krökte runt ett hörn emot kassorna men stannade upp. Längre bort stod en bekant människa. Ashton. Han upptäckte mig och drog på läpparna. Jag bannade mina steg emot honom och lät ett leende ta plats på mina läppar.

" Men hallå där. " Sa jag busigt när jag stannade framför honom. Han drog in mig i en kram och skrattade sedan till.

" Ute och stor handlar? " Sa han samtidigt som ett leende lekte över hans läppar.

" Kan man säga. " Min blick gled över butiken och stannade sedan på Ashton igen. Han gav mig en klapp på axeln.

" Vi ses i skolan på tisdag. " Sa han innan han gick förbi mig. Jag stannade honom och rynkade på pannan.

" På tisdag? Kommer du inte på måndag? " Sa jag förvirrat.

" Antagligen inte, ses. " Sedan gick han. Förvirrad som jag var stod jag kvar där och bara såg efter honom. Jag skakade bort mina misstankar och gick och betalade varorna istället.

Fem minuter senare stod jag på parkeringen med en kasse i ena handen. Jag försökte fumla upp bilnycklarna ur handväskan och fick tillslut upp dem. Med en enkel knapptryckning på bildosan låstes bilen upp och jag hoppade in. Jag la kassen på sätet bredvid och startade bilen innan jag körde därifrån.

Det var dimmigt utomhus, men det skulle nog inte vara några problem. Kanske skulle jag bli tvungen till att köra saktare så jag inte kör på något djur. Jag höll blicken på vägen och tystnaden hängde i luften. För att förinta tystnade satte jag på radion och hörde hur en låt började.

Nobody never knows
Nobody ever sees
I left my soul
Back then, no i'm not too week

Jag hann knappt reagera innan en kraftig smäll träffade bilen. Min kropp trycktes bakåt i sätet och huvudet slog i ratten med en kraftig smäll innan en ny tyngd trycktes emot min kropp och ansikte. Bilen rullade och ljudet ifrån glasskärvor som exploderade klingade i mina öron. Jag kunde också höra ett skrik, ett skärrat, sorgset skrik som måste kommit ifrån mig själv. Jag andades tungt och hörde musiken spelas fortfarande i ett knastrande ljud som lät avlägset.

Now please don't go
Oh no
I think of you
Whenever i'm alone
So please don't go..

Det var det sista jag hörde innan det mörknade framför ögonen och jag lämnade sakta men säkert verkligheten.

_________
FÖRLÅT!
Förlåt för att jag inte har varit ett dugg aktiv nu på sommarlovet, men har varit med vänner och ska snart flytta.
Sen har jag inte kommit på hur jag skulle göra det här kapitlet men nu är jag klar så det är la lugnt hoppas jag.
Hoppas ni har ett fortsatt bra sommarlov
Kramisar från Vilma♡♡