Malfoys Trillingar

Kapitel 20. Vi är bara femton år

[Kapitlet är inte kollat så säkert massor av stavfel!!]

(Melanies perspektiv)

Molly hade just gått ut från Slytherins uppehållsrum.
"Vet någon av er hur hon fick lösenordet hit?" Frågade Ash, Oliver skakade på huvudet och dom båda kollade på mig.
"Tro inte att det var jag som sa det! Jag kunde inte ens det nya lösenordet ju! Det var Oliver som fick säga det till mig så det kan ju knappast varit jag" sa jag ärligt.
"Fast jag är inte förvånad att hon kan lösenordet" sa Ash sedan.
"Vadå då? För att ni har tagit reda på lösenorden till den andras elevhem så ni ska kunna träffa varandra mer?" Retades jag.
"Nej" sa Ash och blev plötsligt väldigt intresserad av att knyta sina skosnören.
"Men varför är du inte förvåna då?" Sa jag sedan.
"För att hon är en Malfoy och eran släkt har varit typ kungar och drottningar i Slytherin hur länge som helst" sa han.
"Sant" sa Oliver och jag kastade bara drygt, och det blev väldigt fult också, med håret och svarade.
"Det är för att våran släkt är mycket bättre än era" sa jag med en jättejobbig röst. Vi alla tre började skratta sjukt mycket.
"Och vad gör ni då?!" Sa en sur tjej röst.
"Skrattar, stack du från eran straffkommendering Nellie?" Sa Oliver retsamt till sin sura syster.
"Eh jaaaa! Dom ville att vi skulle sitta och pilla i jorden för att leta upp någon äcklig grej! Och jag vägrar förstöra mina vackra naglar genom att hålla på med äcklig jord!" Sa Nellie surt.
"Det skulle vara kanon för dig Malfoy, dina naglar ser ju ändå ut som du har grävt bland soporna" la hon sedan till.
"Nellie kan du seriöst sluta vara så elak?! Alla dom personerna som du trycker ner, vad har dom egentligen gjort dig?! Ingen gillar dig när du håller på sådär!! När vi var små var du snäll mot alla, samma sak när du var bästis med Sky! Sedan dumpade du henne och blev den hemska människan du är nu! Ingen gillar dig Nellie! Kan du inte förstå att ingen tycker om dig så som du håller på hela jävla tiden!!" Skrek Oliver arg. Han orkade tydligen inte med henne längre, han skrämde mig nästan lite nu, han var inte direkt den personen som brukar skrika och bli arg på andra även om han är arg brukar han inte skrika på folk eller ens visa att han är arg...
"Precis dom har inte gjort dig ett jävla piss, så sluta hacka på Melanie och alla andra!" Sa Ash som också hade blivit arg.
Jag kände att tårarna började bränna lite men jag skulle inte gråta, det skulle jag se till att aldrig göra igen, för jag hatar att visa mig svag om ni inte redan har förstått det.
"Åh juste, Nellie det finns ett jättefint smeknamn på dig. Alla använder det typ hela tiden och det är en jättesmart person som kom på det" sa Oliver sedan och flinade.
"Och vad är det då, Miss Perfekt eller? Det skulle isåfall vara det perfekta namnet på mig då jag är helt perfekt!" Sa hon och kastade med håret sådär som jag hade gjort på skoj, nu kom jag ihåg varför jag hade gjort just så. Nellie gör alltid så när hon tror att hon är bättre än alla andra.
"Nellie Nightmare" sa Oliver och nu försvann tårarna men byttes ut av något annat istället. För Nellies min just nu var så underbar att titta på.
Hon såg så sjukt sur ut och förnedrad.
"Och vem kallar mig det?!" Skrek Nellie gällt med en sur röst.
"Typ alla" svarade jag. Hon klampade argt på stället hon stod på och såg ut som hon ville skjuta en oförlåtlig förbannelse mot oss tre just nu...

In genom öppningen till uppehållsrummet kom Ty och Lucas.
"Har ni också smitit från straffkommenderingen?" Suckade Ash och himlade med ögonen.
"Nej Mr. Min-Flickvän-Håller-Mig-Borta-Från-Trubbel. Vi är här för att professor Snigelhorn bad oss att hämta rymlingen. Kom nu Beck" sa Lucas och lyfte upp Nellie tillammans med Ty. Dom bar henne i varsin arm och ut ur uppehållsrummet.
"Lycka till med frieriet till Molly nu" sa Ty och flinade.
"HUR MÅNGA GÅNGER SKA JAG BEHÖVA SÄGA DET?!?!! VI ÄR BARA FEMTON ÅR TRÖGSKAFT!!!" Skrek Ash tillbaka.
"Åldern är bara en siffra" svarade Ty flinandes.
"DU ÄR SÅ SJUKT IRRITERANDE DIN IDIOT VET DU DET?!?!" skrek Ash tillbaka. Ty bara skrattade till lite, men jag och Olivier... Vi båda ramlade ner på soffan och vred oss av skratt. Jag måste säga att Ty kan vara rätt rolig ibland, han har liksom också den humorn att få folk att bli sjukt irriterande är kul, precis som jag har alltså.
"Äh ni två ska inte säga nått. Din syster har rätt, ni hånglar ju fan 24/7" sa Ash och höjde på ena ögonbrynet, det där men "din syster" riktade han till mig om ni inte förstod det.
"Ehm... Ehm..." Började jag.
"Aa det kanske vi gör, får vi inte hångla 24/7 eller? För ska jag vara ärlig så gör du och Molly också det. Och snart kanske lite mer eller?" Sa Oliver och flinade.
"Vem vet, om några år kanske?" Sa Ash och jag började skratta ännu mer.
"Alltså jag kan verkligen höra Molly som säger vad hon tycker om det där" sa jag mellan skratten.
"Nej! Nej nej nej! Vad du än tänker på så är det helt och hållet nej!" Sa någon i porthålet.
"Precis sådär" skrattade jag innan jag insåg att det faktiskt var Molly som hade sagt det.
"Molly vad gör du här? Och snälla säg att du inte hörde det där" sa Ash och blev alldeles röd i ansiktet.
"Hemskt nog så jo, jag hörde vad du sa Ash" sa hon, jag tog då chansen att fråga henne eftersom hon inte svarade.
"Men du svarade aldrig, varför är du här?" Sa jag sedan och det var då jag noterade vad hon hade på sig, ett linne och korta shorts, det vill säga en av hennes pyjamaser.
"Och varför har du pyjamas?" Skrattade jag.
Hon blev väldigt generad och snabbt var hennes ansikte rödare än Lilys hår.
"Jag ville träffa mina favoritpersoner på hela Hogwarts..." Började hon men man såg att inte ens hon trodde på vad hon själv sa.
"Nej, jag somnade men sedan vaknade jag och kände att jag hade tappat mitt ena örhänge och jag letade igenom sängen men hittade det inte, så det måste vara här tror jag. Och eftersom att det är en hård spetsig metallgrej på ena sidan vågade jag inte använda accio genom halva slottet.." Sa hon och tog fram sin trollstav.
"Accio rubinörhänget" sa hon och genast flög nått litet och rött upp från golvet.
"Oh var det dina rubinörhängen? Pappa hade dödat dig om du tappat bort dom!" Sa jag och tänkte på vilken utskällning pappa skulle ha gett Molly ifall hon inte kunde hitta dom för dom var sjukt dyra. Men sedan skar det lite i hjärtat när jag tänkte på pappa, bilden av hur han och mamma glömde att säga hejdå till mig på perrongen spelades upp i huvudet på mig. Dom gillar inte mig, det märks. Mamma favoriserar Molly hela tiden, pappa säger åt henne att hon måste sluta med det men han gör exakt samma sak med Scorpius ju! Jag är mellanbarnet, vilket betyder att jag automatiskt inte får lika mycket uppmärksamhet av mamma och pappa.
"Melanie? Meeeeeelanie?! MELANIE!? MELANIE KELLY OLIVIA MALFOY?!" Sa Molly och väckte mig ur mina tankar.
"V-Va?" Sa jag förvirrat.
"Nie, vad är det? Du har inte varit dig själv på hela dagen ju. Inte sedan vi kom på Hogwartsexpressen. Har det hänt något?" Sa Oliver.
Mollys blick förändrades då och jag tror att hon visste exakt var det var skon klämde om man ska snacka som Molly, det vill säga att snacka skor.
"Jag vet vad det är" sa hon och gick fram och kramade mig.
"Melanie, du ska inte bry dig om dom. Dom är inte något snälla längre, dom lämnade oss liksom själva över julen. Dom må favorisera mig och Scorpius ja, men tänk på att jag alltid kommer favorisera dig. Vet du hur många gånger jag önskat att jag var du, för du verkar ha så enkelt för allt. Att skaffa nya vänner, att prata inför andra, att prata överhuvudtaget. Du har aldrig riktigt tagit åt dig av vad någon sagt för än detta år. Vad har hänt med oss? Oss två alltså? Scorpius hade rätt. Vi två har lyckats vända hela den här dumma skolan uppochner! Varför började vi ens här från första början?" Sa Molly, hon grät nu, små saltsmakande tårar rann ner för hennes kinder. Men jag grät inte. Det gjorde jag aldrig.
"Jag vet inte vad som har hänt med oss, men du har rätt. Vi har vänt hela skolan uppochner. Och jag har alltid önskat att jag var du Molly. Du är den där söta duktiga felfria flickan som alla älskar, du är blyg och det gör dig bara ännu gulligare. Alla har alltid gillat dig Molly, när vi var mindre så har massor av människor liksom sagt till mamma när vi inte var med hur söt du var och allt det där. Men sedan har dom frågat varför jag inte bär rosa klänningar och ser ut som andra tjejer... Jag har aldrig riktigt varit någon riktigt tjejtjej, inte så som dig. Du kan fan alla bra skomärken. Du hittar alltid dom snyggaste kläderna, jag får be dig om hjälp när jag vill ha fint smink liksom. Hur tror du att det känns? Och sedan att veta att mamma favoriserar dig och pappa favoriserar Scorpius. Det är väl självklart liksom, ingen förälder favoriserar väll mittenbarnet?" Sa jag och jag fick verkligen tvinga mig själv att inte gråta just nu, och tro mig det var väldigt svårt, men eftersom jag är allmänt bäst så lyckades jag.
"Ursäkta att vi stör ert fina och väldigt känslosamma samtal men era pojkvänner skulle gärna vilja veta vad som händer, vad är det ni snackar om?" Frågade Oliver och Ash.
"Ledsen killar, det är familjeproblem..." Sa Molly och torkade sina tårar.
Vi stod där sedan tysta en stund. Det kändes på något sätt bra att ha fått pratat ut ordentligt med Molly. Synd bara att inte Scorpius var med, det hade blivit bättre isåfall.
"Vi måste prata med mamma och pappa nästa gång vi är hemma... Det är något stort på gång, jag vet det. Aldrig, under alla dom år vi har fått hemundervisning, aldrig har dom varit ute såhär ofta på kvällarna. Fine någon gång i månaden är det okej men minst tre gånger per vecka. På dom enda gångerna som deras barn är hemma från skolan. Och sedan vara borta över julen?! Något är på gång. Så sant som att jag heter Malfoy i efternamn" sa sedan Molly efter någon minuts tystnad.
Jag nickade, hon hade rätt givetvis, något var på gång, jag vill veta vad. Men jag vet inte och kan inte ta reda på det just nu... MEN JAG SKA VETA DET INNAN JAG BÖRJAR NÄSTA ÅR PÅ HOGWARTS!!! JAG SKA VETA DET GOTT FOLK!!! JAG SKA!!! JAG KOMMER!!! JAG MÅSTE!!!