Små texter

Nr 11

Tårarna trycker bakom mina ögonlock och jag väljer att sitta tyst för att inte riskera att rösten ska brista.
Svartsjuka tar form i min kropp, när jag blickar ut över bordet.

Hjärtat brister när jag ser att hon passar in här bättre än mig.

Biter ihop tänderna för att inte råka säga nått, för att hålla tårarna inne.

Ilska bildas, inte mot henne eller dem andra runt bordet, utan mot mig.

För att jag är så jävla dålig, för att jag bara gör fel, för att jag inte passar in här.

För att jag inte borde tänka elaka saker om henne, bara för att hon passar bra in i familjen och inte jag.

För att jag känner mig så jävla svag när gråten trycker inom mig.

Tankarna om rakbladet som finns i mitt rum tar form i mitt huvud.

Suget efter att dra det över min hud blir starkare.

Jag blir förbannad på mig själv just på grund av att dem tankarna och att det suget finns där.

Jag blir förbannad på mig själv, för att jag är som jag är.

Jävla liv som alltid ska vara så jävla jobbigt.