Thief to lover

Prolog: pregnant

Jag vaknade av att vattnet gick. Jag slog till Zac på armen. "Can I sleep, just for once?", frågade han och stönade. "The water broke, dumbass!", sa jag irriterat. Han flög genast upp ur sängen och satte på sig kläder. Mer ville jag inte tänka nu när jag hade ont. Han sprang mot mig och gav stöd till mig.

Vi gick till våran bil som var en tesla i model x. Bildörren öppnades och Zac hjälpte mig att sätta mig ner. Han sprang mot andra sidan och satte sig vid ratten. Han startade bilen och började köra.

"Just.. Breath. Everything will be just fine", sa han lugnt men man kunde ändå höra stressen i hans röst. "I DONT WANT TO FUCKING CALM DOWN!", skrek jag åt honom så att han nästan blev döv. "It's just half an hour", sa han. "JUST HALF AN HOUR?!", skrek jag åter igen. "Last time I remembered when you screamed at me like that was the first day we met", sa han med ett leende. Jag började också le. Första dagen vi såg varandra. Jag började få ont igen. Jag behövde en distraktion. "Tell me something funny", sa jag stressat och försökte hålla smärtan inom mig. "Okay.. Umm..", tvekade han. "NOW!!!", skrek jag. Fan vad elak jag var mot honom. Jag tycker synd om honom som både behövde handskas med mig och min andra personlighet.

"Do you remember when we snuck into your apartment and we looked at your brand of toothpaste?", frågade han helt random. Jag började skratta, men smärtan tog över. "TELL ME MORE!!" , röt jag åt honom. Herregud chilla. Monster. "And when you swam all the time to the tower", sa han och plötsligt gick han mig på nerverna. Det var så jävla jobbigt att simma flera km. "I HATE YOU!!", skrek jag. Han blev tyst och försökte gömma sitt flin men det funkade inte. Jag ignorerade det och försökte koncentrera mig på glada tankar. Om vi får en pojke eller flicka, vad de ska heta. Tjejen vet vi redan. Cara. Om det skulle bli en kille skulle han heta Alexandrio.

                                       ******

"It's a boy!", sa läkaren och gav mig bebisen. Zac kom in till rummet och lade sig bredvid mig i sjukhussängen. Han kollade förundrat på bebisen. "Alexandrio White", sa jag och log mot honom. Zac kysste mig och höll om Alexandrio. Vår egna lilla son. "I can't believe that you became thief to lover", sa jag och kysste honom.

NU ÄR BOKEN SLUUUUUUUUTTTTT!! Så, jag hade tänkt göra en del 2 på denna bok. Den kommer att heta I'm Alexandrio White. Den kommer att handla om barnet som då heter Alexandrio. Nya boken kommer ut om några dagar eller kanske en vecka. Beror på. Men stay tuneeeeddd!!!

//nikeadidasvans