Maya Scar och Natt Fängelset

Varför

Alyssa flämtade till.
" Du! " morrade hon " Din lilla..."
Hon fortsatte inte, för att hon är inte särskilt bra på förolämpningar.

Jag skrattade.
" Alyssa, nu är jag lite besviken. Du har känt mig så länge och är fortfarande inte beredd när jag gör nått. Är du inte smart nog för att kunna tillverka något för att stoppa mig? " sa jag.
" Du hade inte behövt förstöra våra kläder, eller smink bara för att vi tog en penna! " fräste Alyssa till mig.
" Nu är du orättvis. Jag sprutade bara hårspray på era kläder. Det var min kollega som gjorde sminket. " sa jag fortfarande helt lugnt och armbågade Percy lätt i sidan.

Alyssa och hennes gäng gapade.
" Percy?! Du ljuger! " utbrast Sarah.

Egentligen, vad var deras problem? De hade knappt pratat med Percy i mer än 30 sekunder igår och betedde sig som om han var deras bäste vän!

Jag skrattade. Sarah lät så dramatiskt.
" Alltså, ni kan ju fråga honom själv. " sa jag och ryckte på axlarna.

Alla i Alyssas gäng vände sig mot henne för att se om de fick fråga, som om hon var deras ledare.
Alyssa suckade, rätade på ryggen och nickade.

En av tjejerna, Colbie, tog ett steg mot oss.
" Varför skulle du göra något sånt? " hon pekade på Alyssa och Sarah som både hade på sig blåa tröjor för att få den mörkblåa hårsprayen att smälta in, men det fungerade ändå inte så bra " Vi har inte gjort något mot dig! Så varför gå med Maya och förstöra för oss? "

Jag måste erkänna att Colbie hade en poäng. Varför gjorde Percy det där med mig? Bara för att han var min rumskompis?
Jag vände mig mot Percy och höjde ena ögonbrynet.

" För att hon är min vän. " svarade han kort och tydligt.

Jag fick nästan en hjärtattack. Hade han sagt att jag var hans vän? Det brukade ju alltid vara jag som var ensam. Det ska alltid vara jag som är ensam!

Colbie gapade först, fast stängde sen munnen och gick tillbaka till klungan.

Alyssa såg ursinnig ut. Men samtidigt såg hon såg rätt rolig ut med allting blått.
Självklart skulle den blå ögnskuggan matcha den blå tröjan och det blå tightsen.

En kille som hette Jack gick fram till Percy och sträckte ut handen.
" Kom med oss. Du kommer inte att ångra dig. " sa Jack och log.
Lite för dramatiskt om du frågar mig.

Percy skulle precis svara något när en fis svarade istället.
Jag började garvkratta samtidigt som att Percy's ansikte blev lika rött som Colbie's läppstift och alla i Alyssas gäng rynkade på näsan.

Jack drog snabbt tillbaka handen som om den skulle få prutten på sig.
" Öh...glöm det. " sa han och gick sin väg med de andra.

Percy var fortfarande lika röd i ansiktet fast började skratta lite då med.

Tillslut satt vi på golvet i matsalen och skrattade. Alla stirrade på oss, men vi märkte dem knappt. Vi hade kul, som två vänner

Efter tag kom en av matanterna och sa att vi nog skulle gå och börja äta frukost.

Vi åt under tystnad.
Jag tänkte på vad han hade sagt om att jag var hans vän. Alltså, han är ju den ende som jag har pratat med i mer än en kvart på 7 år. Jag antog väl att vi var öh..."vänner" även fast jag aldrig skulle erkänna det högt.

Jag blev avbruten i mina tankar av Percy.
" Du, Maya. Varför kollar de sådär på oss? " frågade han och pekade lite diskret på Alyssa och hennes gäng som fnittrade och blängde samtidigt mot oss.
Jag studerade Alyssa utan att hon märkte det. Jag kände igen den där minen, efter att ha sett den i så många år. Tvärsäkert visste jag svaret.