Advokaten | foscar

5 | en dom och en syster

Vi väntar på domen och aldrig någonsin har jag varit såhär rädd någonsin. Att behöva spendera resten av mitt liv bakom galler är något jag aldrig skulle kunna tänka mig. Mamma och pappa anser att det här är en skam för familjen så ingen av dom är här för att stötta mig. Min storasyster är dock här emot mamma och pappas vilja.

Du möter min blick och ger mig ett stöttande leende även fast du är minst lika nervös som jag. Sedan låter jag min blick föras vidare till vakten vid min sida. Handklovarna kring mina handleder svider och helst av allt vill jag slita av mig dom.

"Felix, vi är välkomna in igen" hör jag din röst säga och jag nickar nervöst. Min storasysters blick är det första jag ser när jag återigen går in i salen. Genast hugger det till i bröstet när jag ser hennes besvikna blick, men att det är jag som gjort henne besviken är nog det värsta.

Domaren rättar till sina glasögon innan jag och du slår oss ned vid våra platser. Länge ser jag på domaren, hans protokollförare och nämndemännen. Om dom anser mig som skyldig nu blir det livstid för mig.

"Juryn anser Felix Sandman skyldig till dråp och måste avtjäna fem år på anstalten Kumla".

-

hahaha lovar er vid varje kapitel bättre uppdatering men aldrig händer de