Bara ett ord

Suck, jag kan inte sova.

Jag har ju varit uppe ganska länge under sommaren. Undrar hur det ska bli i skolan imorgon? Det förra året var inte det bästa. Hade problem att passa in. Jag är inte lika cool som de andra. Jag är inte lika rolig och snygg eller något annat, jag är bara jag. Och hur ska det bli i sjuan då? Man är ju stor nu.  Mer ansvar alltså.

- Felix, gå och lägg dig, det är sent.
- Ja, okej mamma!
Jag ligger och vrider mig i sängen, försöker räkna till 100, sedan baklänges, det brukar funka.
100, 99, 98...

*Pip* *pip*
- Åhh, så trött. Jag hasar mig ner från trappan och går mot köket. Jag ser en lapp på kylskåpet.
'' Åkte till jobbet tidigt, Jag har gjort iordning din macka, den ligger på bordet, kram mamma ''
Jag tog några bett på mackan samtidigt som jag gick upp till mitt rum. Tog fram ett par blåa byxor och en skjorta, åt upp den sista biten av mackan medan jag tog på mig byxorna. Jag kammade igenom håret och borstade tänderna. Jag hoppade upp på cykeln och började cykla mot skolan. Det började att bli tungt att cykla,  bara en uppförsbacke till,  sen är jag framme. Jag ställde min cykel vid entren. Ingen hälsa på mig, som vanligt alltså. Inget ser annorlunda ut. Samma gamla vanliga klasskamrater. Jag går till mitt nya skåp och tryckte in min väska. Slängde en blick  mot schemat. Vi börjar om 20 minuter.  Jag går ut till skolgården, de spelar fotboll.  Jag gillar inte fotboll men ja ja, det är det enda som  går att göra här. Jag går fram till de andra killarna som tacklas runt med bollen.
- Hej, får man vara med och spela? sa jag,
- Gör som du vill, sa Martin.
 Jag ställde mig bakom Hugo.
- Passa mig passa mig, skrek jag.
 Jag stod i ett jättebra läge, precis vid målet. Bollen flög mot Hugo och Hugo dribblade in till målet och missa.
- Hörru, Felix du måste ju vara bered, skrek Martin.
- Jaha, oj förlåt,  sa jag.
Killarna lämnade bollen på planen och gav mig en sur blick. Jag spang i kapp dem och försökte klämma mig in i den stora gruppen. Killarna blickade förbannat och puttade iväg mig. Jag ramlade och slog i knäna. Det blev hål i mina byxor och det börja blöda.
- Dumma idioter, mumlade jag.
Jag gick in till klassrummet. Satte mig i en bänk bredvid Fanny. Fanny suckade och gav en blick till sina kompisar, de skrattade.

-  Har ni haft ett bra lov? frågade magister Per
Ingen svarade förutom jag, alla satt och pratade om något annat.
-  Idag ska ni jobba med matte, ni ska jobba med personen som sitter brevid er, sa magistern.
-  Nej men kom igen, kan inte jag få jobba med någon annan? sa Fanny.
-  Fanny, man ska kunna jobba med vem som helst och idag ska du jobba med Felix, svarade magistern.
Skitstövel mumlade Fanny.

När jag gick runt med min tallrik i matsalen så såg jag killarna, jag gick bort till deras håll.
- Tja, sa jag.
Dom ignorerade mig.
- Jag sätter mig här om det är okej sa jag.
 Jag satte mig vid den tomma platsen, jag försökte förstå vad killarna snackade om.
-  Jaha sa jag, instämmande.
- Du vet inte ens vad vi snackar om sa Hugo.
- Kom vi går, sa Martin.
Jag blev ensam vid matbordet.
Efter skolan hade slutat så gick alla mot sina skåp.
- Ska vi ses efter skolan hör jag Martin säga till Erik.
 ­- Ja, det låter bra sa Erik.
Tjejerna står och babblar om något med facebook. Jag la märket till något som stod på mitt skåp.   '' Du suger '' stod det. Jag fick en klump i magen och började nästan gråta. Jag sprang mot cykeln och cykla hemmåt. När jag kom hem så släpade jag stegen mot dörren. Allt dom sa, allt dom gjorde fick mig att må dåligt. Som om allt dom gjorde och sa samlades i min ryggsäck som blev en tung börda.

-  Hej, gubben är du ledsen, sa mamma?
-  Näh, ingen fara bara lite trött.
-  Okej, jag har bakat kanelbullar vill du ha?
-  Nej, är inte hungrig, tack ändå.
Jag la mig i sängen vill bara gråta. Det är inte bra om jag berättar för mamma, hon kommer bara må så dåligt av det. Jag kollade min Facebook, jag läste kommentarer på min bild som jag la upp.
'' Fy vad ful du är Felix''.
"Lägg inte upp bilder på dig mongo!"
"Varför finns du ens, jädra mes!"

Jag vill bara dö. Hela denna månad har varit sämst, ingen vill vara med mig. Jag är ful äcklig och töntig. En riktig loser. Ingen vill va min vän. Jag blir slagen, buttad och retad.  Alla ord som dom har sagt till mig, Mongo, tönt , mes , loser , noob , efterbliven , idiot . ..
Det är som om jag tror på det också, att jag är en tönt, en äcklig ful loser  tönt..
Jag gick mot skolporten, jag försökte som vanligt att vara snäll mot dom. Jag gav dom tuggumi dom spottade det på mig och sa att det smaka skit , exakt som jag. Skit.

Jag satt mig i hörnet längst bak i klassrummet, inte brevid någon. Läraren kommer in.
-  Hej elever, idag har vi en ny elev.
-  Hej jag heter Gabriella, sa hon.
Jag kollade på henne, hon är söt tänkte jag. Jag kände hur en lapp slog till i nacken på mig.
 '' Idiot, du kan inte bli tillsamans med henne, så ful som du är så vill ingen ha dig. "

Nästa dag:
Jag hade klätt mig som alla andra brukar klä sig, jag hade köpt en ny jacka och nya jeans. Men jag får ändå blickar på mig. Där står de som vanligt. Jag tar ett djup andetag innan jag går  vidare. Jag försöker gå förbi men dom blockar vägen. En knuff, spott på jackan och sedan hånskratt. När det har gått flera veckor och samma sak händer hela tiden vägrade jag att gå till skolan. Jag stannade hemma där jag får vara ifred. Mamma kommer in:
- Godmorgon, hur är det?
Men jag berättar ingenting utan säger att jag mår bra. Mamma fråga om det har hänt något, om det var något med kompisarna. Jag säger att allt är bra med jag är bara lite trött efter skolan. Och att jag inte orkar vara med någon kompis på ett tag. Nästa dag så kommer jag till skolan,  har på mig den nya jackan och byxorna. Jag går in till vår klass 7C, Jag är sen.. men det är jag glad för. Efter lektionen slutat så står dom där utanför. Jag känner hur hjärtat slår fort och hårt. För jag vet vad som kommer att hända.
Toaletten.
Dom trycker ner mig med huvudet i toan, jag försöker kämpa emot men de är för många. Jag hörde sedan en röst, en röst som jag inte kände igen så väl. Det var Gabriella. Hon drog ut killarna och skrek åt dom, hon tog fram papper och torkade mig i ansiktet.
- Hur kan dom göra något sådant?!, sa hon.
Jag kände stanken från vattnet. Hon och en äldre killkompis gick ut med mig från toan.

Dagen efter när jag går till skolan, har klumpen i magen krympt men den finns kvar ändå.
När jag kommer till skolan står Gabriella där och väntar på mig,
- Hej, sa hon och log
- Hej, sa jag tillbaks.
- Kom, sa Gabriella
Vi gick iväg tillsammans mot skolan. Efter detta kände jag mig lite modigare och lite mera värd. Att det finns någon som tycker om mig. Som bryr sig om mig.

Bara ett ord gör skillnad.

Skapad av DrazyLazy