I need you

4

Men såklart så ska Martinus smälla in dörren så att både jag och Marcus flyger bak och slår huvudet i väggen. Vi båda stönar till av smärta och tittar surt på Martinus. "Ey vad gör ni?" säger Martinus och ser på oss med ett höjt ögonbryn. "Inget" svarar vi båda och jag tittar generat ner i täcket. "Jag har tråkigt, kan vi inte gå på det där tivolit?" frågar Martinus och ger oss en hundvalps min. "Visst men vad hände med Abbie?" frågade Marcus. "ehm.." Han kliar sig bakom nacken och jag och Marcus brister ut i skratt. "Vadå?" säger Martinus och ger oss en fundersam min. "Har du dödat henne?" skrattar Marcus och jag brister ut i ännu mer skratt. "Näe men jag gjorde liksom slut" säger han och tittar skamset ner i marken. Vi båda stannar upp och tittar på honom med stora ögon. "Vänta va?" säger jag och kollar på den generade killen i dörr öppningen. "Jamen det känns som att vi hade ett jävla p:12 förhållande, hon pratade alltid med någon kille samtidigt som hon var med mig" säger Martinus och drar en hand igenom håret. Både jag och Marcus tittar förstående på honom."Kan vi gå på tivolit?" Frågar Han än en gång. "Ja!" Säger jag och vänder blicken mot Marcus. "Ja det gör!" Ler han och Martinus skiner upp."Fixa er så åker vi direkt!" Ler Martinus och springer till sitt rum. Det blir en stel tystnad mellan mig och Marcus innan jag tar steget. "Jag går hem och fixar mig", han nickar och jag reser mig upp. Jag stannar upp i dörr öppningen och vänder mig om. Jag suckar och mina ögon letar sig upp till hans. "Låt inte det förstöra något" Säger jag och han nickar. Jag ler och vänder mig om och fortsätter gå. Jag hoppas verkligen att det inte har förändrat något.

*

Nu står vi i tivolits ingång och blickar ut över hela tivolit, det är otroligt vackert, det blinkar av massa olika färger. Jag känner en hand som tar tag i min och jag tittar ner på handen och sen på personen som står bredvid mig. Marcus. Jag ler och tar tag i Martinus hand och vi springer in.

Vi går först till en karusell som snurrar väldigt mycket, jag hatar såna här karuseller otroligt mycket, jag mår bara illa. Jag tvekar och det ser Marcus. "Vad är det?" frågar han och ler. "Asså.. Jag tycker inte riktigt om såna här karuseller" säger jag och han ser antagligen tveksamheten i mina ögon och ser på mig med en vänlig blick. "Du behöver inte, så här bredvid så åker jag och Martinus" ler han och jag nickar. Jag ställer mig lite bredvid den enorma karusellen. Marcus och Martinus sätter sig i en av dom 6 stora maskinerna. Dom vinkar lite gulligt och jag ler och vinkar tillbaks. Karusellen sätts igång och allt börjar snurra, jag börjar bara att må illa av att titta på dom. Dom skrattar och håller upp händerna medans jag ser på dom med en snurrig min (Wut? hon måste ju se sjuk ut).

När åkturen är över kommer dom emot mig och skrattar. Jag börja le av att se dom så glada, dom betyder så otroligt mycket för mig. Det är helt sjukt. "Vad ska vi göra nu?" frågar Marcus och jag ser fundersamt på honom. "Jag vill ha sockervadd!" Skriker Martinus helt plöstligt och både jag och Marcus hoppar till av den plötsliga händelsen. "Shiet va du skräms!" pustar jag ut och lägger handen på bröstet. "Same" Skrattar Marcus och Martinus bara skrattar. "Men ja det gör vi" skrattar jag och vi börjar gå till ståndet där dom säljer sockervadd.

När vi har köpt vårat sockervadd går vi och sätter oss på en bänk. Jag tar lite sockervadd och kletar på Marcus näsa. Han skrattar och kletar lite av hans sockervadd på min näsa. Jag hör hur Martinus muttrar till och både jag och Marcus tog lite sockervadd och smetade på hans kinder. Han stönar till och ser surt på oss. Vi skrattar och fortsätter äta av våran sockervadd.

*

Vi har bara en karusell kvar och det är ett litet paris hjul. "Det finns bara 2 platser" Säger Martinus och gör en ledsen min. "Jag och Clara tar en" Säger Marcus snabbt och jag ler. "Okej då" muttrar Martinus och vi fortsätter vänta på att få åka.

Efter 10 min är det äntligen våran tur och jag och Marcus sätter oss i en vagn. Paris hjulet börjar åka och jag tittar upp på den vackra killen bredvid mig. Han möter min blick och ler. Jag tittar ner på hans läppar och jag börjar sakta luta mig fram. Jag hinner inte tänka fören jag känner ett par mjuka, lena läppar mot mina, jag kan inte låta bli att le medans han sakta kutar sig tillbaka. Han lägger en arm runt mig och jag lutar mitt huvud mot hans axel. Världens bästa kille.